Något av det roligaste jag gjorde ifjol var att odla blommor för att kunna göra buketter. Någon gång i livet drömde jag om att bli florist, men vem har inte gjort det?

Jag är inte så visuellt kreativ dock så jag lät den drömmen förbli på drömstadiet men nu har vi byggt stora rabatter där jag kan odla och det är så kul! Jag löser inte direkt på utan kör på känsla och det är så pirrigt och spännande att se hur blommorna utvecklas och hur de blir. En favorit är Zinnia och Dahlia är ju också fantastiskt. Ska snart gå ner och se om mina knölar överlevde vintervilan.

Jag bad en mycket mer odlingskunnig och intresserad vän om råd och hjälp med vad jag skulle så, hur spännande är inte det? Jag vet ju knappt vad som kommer upp. Hon skickade en färgbomb med blommor som kommer göra sig så fint i mina rabatter.

Jag ska dock avvakta lite till med att så dem. Just nu finns inte tiden att sköta om små blomsterbäbisar så jag får sukta efter dem några veckor till.

Nu har jag samlat på mig roliga bilder igen. Här kommer dem!

Majken är i en klängig fas, V jobbar, Nils är i trotsåldern så varför inte inleda lite stora projekt som att helt möblera om två rum?

Jag trodde nog inte att Nils skulle sova i sitt nya rum mer än en natt, för så blir det ju ibland, bakslag. Men tji fick jag så sakta men säkert byter vi plats på hans rum nere och gästrummet (som är uppe). Tanken har alltid varit att han ska sova och ha sitt rum uppe så det känns lixom naturligt och bra. Och så skönt att få rensa ut för det här barnet samlar på sig mycket grejer alltså!!

Just nu ser det ut så här:

Önskar att jag hade ett sånt rum. Tycker det är supermysigt och det gör han också. Så roligt! Och kul att inget är nytt utan allt är flyttat från andra delar av huset eller köpt på loppis. Alltså i möbelväg pratar jag om nu.

Så nu ska bara tre bokhyllor tömmas, för att flyttas tvärsöver rummet nere, två sängar ska bäras ner. Saker ska bäras upp. En garderob ska tömmas och där ska hyllor upp för leksaker och ja. Krokar ska upp. Det lär ta ett tag med andra ord. Men det får det väl göra.

Nils har aldrig sovit bra. Mardrömmar och kvällsångest har varit de senaste årens problem men innan dess var det uppvak både nu och då. Han har huserat i mitten av vår säng sedan han föddes. Helt ärligt har vi aldrig gjort speciellt mycket för att han ska sova i egen säng utan försökt följa honom. Och plötsligt en dag var han redo! Vi pimpade upp en hörna i hans blivande rum. Ja alltså han har redan ett lekrum nere, fyllt med roliga grejer men ni tar vi alltså steget mot det som i slutändan ska bli hans permanenta rum.

Vi visste att dagen skulle komma då han helt sonika valde att sova i eget rum. Det är så vi vill ha det och det är så det varit med andra stora händelser i hans liv. Han har bestämt takten i sitt liv själv. Så en kväll satt jag där i hans lilla säng och läste godnattsagan, den var lite läskig och spännande precis som det ska vara. Så krånglade jag mig ur och satte på Radioapan. Låg på gästsängen som vi inte hunnit flytta ut änna och såg på honom. Han rullade runt lite och bökade. Lyssnade på musiken. Så tog han sin snutte, gosade in sig och somnade.

Då grät jag. För att han har sovit i vår sängen i fem år. För att han aldrig mer ska somna med sin kropp mot min. Jag har tankat honom så full med trygghet att han inte behöver mig i just den situationen. Jag satt kvar där och unnade mig tårarna. Tänkte på att han är stor nu. På att hans kropp är stark och sin egen. På att han var redo. Att jag är stolt över honom. Och oss. Att livet är skört. Det hela eskalerade. Jag erkänner det. Men det var ett stort steg för honom. För oss. För mig. Det är ett steg man inte går tillbaka från. Ett steg bort från oss, mot framtiden och självständigheten.

Ser på ni SVTs program ”vem bor här?” Jag har tittat då och då genom åren och förundrats över alla vackra hem. Wow! Inredningstrenden är verkligen något alldeles extra i Sverige, nog för att det finns många vackra hem i världen men jag tror att de i Sverige sticker ut. Den här säsongen har just börjat och hemmen är fantastiska men hittills har det bara varit extra vaganta och uppenbarligen väldigt rika människor som visat upp sina hem. Tidigare säsonger tycker jag att det även fanns med en del ”vanliga” människor med loppisfynd och inte bara massa dyra saker. Menmen. Vi tittar iaf och får lite ångest över vårt eget hem. Över stök och det vi inte hinner med. Men framförallt att vi har så tomt på väggarna!

Här vill jag ha tavellister och sedan foton. Har alltid älskat fotografier på oss/mig men framförallt på vänner och familj. Från en resa eller från en vardagssituationer. De där stunderna och människorna som fyller en med värme lixom.

Jag är verkligen ingen konstkännare och har inga dyra tavlor eller sånt. Jag vill att det ska vara personligt hellre än något att skryta med. Man skulle säkert direkt kunna lista ut att jag är svensk på många olika vis i vårt hem men om man känner sig lite osäker då kan man få syn på den här tavlan:

Hur syns det i ditt hem att du är du? Din nationalitet? Eller intresse?