• Jobb

    Sorg och lättnad

    Den här sommaren har handlat jättemycket om att bearbeta att jag inte ska gå tillbaka till jobbet. Jag har aldrig varit arbetslös. Alltid haft ett jobb att utföra. Det har lixom alltid löst sig.

    Att inte få vara kvar på ett arbete där man är duktig och uppskattad är en känsla av misslyckande. Kunde jag gjort något mer? Jobbat lite hårdare? Smörat lite mer?

    Det har varit en sorg rent personligt för att jag inte behövs men också för de projekt jag skulle ha slutfört under året. Som någon annan får slutföra. Jag gillar inte att lämna saker mitt i.

    Men för mig och min familj är det nog för det bästa att jag inte jobbar där. För det har varit en arbetsplats där saker som inte passar mig är norm. Tex att man jobbar mycket på sin fritid, att man spelar spel och baktalar varandra, att man öser på mer och mer arbetsuppgifter på de få som faktiskt gör sitt jobb. Och jag har varit mycket frustrerad men också haft fysiska besvär. Tex har jag i princip varje vecka haft migränkänningar. Det är inte hållbart.

    Så nu när det hade varit dags att återgå till jobbet börjar sorgen släppa och en lättnad infinna sig. Det ska nog bli bra det här. Med studier och vila. Att få ta det lugnt. Vara gravid. Äta mellis och sova middag. Inte springa som en galning mellan olika möten och knappt hinna med lunchen.

    0
  • Jobb

    Jag sa ifrån!

    På jobbet, framför allt i Tyskland där arbetskulturen är väldigt hierarkisk, är jag ganska mesig. Det är sällan jag säger ifrån totalt utan kommer isf med förslag på lösning eller så. Men idag fick jag frågan från min chef om jag kan komma in när mitt kontrakt är slut och göra en överlämning.

    Min första tanke var att ”varför inte? Får jag bara betalt så…” men sen blev jag irriterad. För jag frågade efter två överlämningar i våras. Både i april och juni. I juni finns det dessutom utrymme för överlämningar men personen som skulle ta över var inte intresserad då.

    Så med hjälp av en vän sa jag nej. Jag kan inte då, en skriftlig överlämning finns hos en person. Och det var jobbigt. Att vara besvärlig är inte något man vill vara men nu var jag det! Hur skulle det tas emot?

    Ja men ganska bra och satan va skönt det är. Att säga nej ibland. När det är orättvisa villkor och man inte har någon lust. Ja ni vet. Jag är stolt över mig.

    0
  • Jobb

    Företagsblä!

    Jag har ett svenskt företag. Det är väldigt litet och drivs av mig och min exman. Det vi gör mest är att anordna events där vinsten går till välgörenhet av olika slag.

    Typ en gång om året får vi problem med någon svensk myndighet. Är så less på svenska myndigheter, men det är en annan historia. Nu fick vi iaf brev med massa strul från en myndighet. Kontaktade vår revisor och advokat och hon sa att nej allt är i sin ordning dessa frågor borde inte ställas… det kändes skönt.

    Ska dock ändå ringa myndigheten imorgon. Sånt här ger mig verkligen en klump i magen. Alltså myndighetskontakter. Känner mig så liten och korkad mot deras precisa regelverk. Känner mig också lite som en förrädare som har flyttat från ”världens bästa land” samt en skurk i största allmänhet som behöver ”granskas”.

    När sånt här trassel händer brukar jag typ gömma brevet någon dag, med en klump i magen, för att sen läsa det och oroa mig lite tid… ja ni vet. Skjuta upp. Men nu tog jag tag i det direkt. Är faktiskt lite stolt över mig själv.

    0
  • Jobb

    ”Jag backar dig”

    En av mina grupper avslutades idag. Det blir lite skolavslutningskänsla. Vissa fortsätter jag (min tjänst) att jobba med nästa år pga det ena och andra men som grupp är de avslutade.

    En elev är inte nöjd med det. Eller elevens förälder är inte nöjd med det. Helt ärligt har föräldern inte varit nöjd med någonting under projektet, alltså av vad som gjorts. Barnet har både fysisk sjukdom och npf-diagnoser men har varit ovillig till stöd och de idéer som framförts. Det enda som har funkat är att barnet har gjort skolarbete hemma men det behöver isf kompletteras med prov för att få en adekvat kunskapsbedömning. Och eleven har inte klarat av provsituationer.

    Hur som haver. Föräldern ringde idag och var upprörd och lite olika saker och var så fruktansvärt elak. Alltså jag var helt chockad.

    Ringde i alla fall upp min nya chef. Berättade kort vad som hänt. Eftersom att föräldern ville ringa honom men även ha möten nästa vecka. Det enda han sa var ”jag backar dig”. Så skönt!

    Så även fast hjärnan snurrar på och har lite svårt att stänga av så är det himla skönt med en chef som har förtroende för mitt jobb.

    0
  • Jobb

    Ångestdag

    Jag är en ganska ångestfri person, däremot blir jag jävligt arg. Det är mitt uttryck för att saker inte är bra. Men igår då hade jag en ångestdag.

    Kroppen skriker efter att distraheras, att vara i rörelse men orkar samtidigt inte göra något. Kan inte koncentrera mig. Jobbet var det som orsakade de känslorna. Vår nya ledning och allt vad det innebär är med kaos var det som utlöste det.

    Jag blev först så arg. Gnällde av mig på kollegor. Och sedan skamsen. För att jag blir så arg. För att jag inte orkar. För att jag vill ha något bättre och för att jag bara valde den lätta vägen ut. Att stanna hemma med Nils som är hängig. Lite förkyld. Tack och hej lixom!

    Blir så illa berörd av den rasism som nu är på tapeten i USA. Här har jag absolut inget tolkningsföreträde utan försöker att vara en bra allierad. Läsa, lyssna, ta in och säga ifrån. Och blir så illa berörd av både vänner och kändisar med stora plattformar som inte ens kan dela en ”blackouttuesday”-bild. Wtf! Rasism är aldrig någonsin okej. Aldrig!

    Saknar mina vänner så mycket. Vill dö inombords för att jag vill träffa dem. Bara vara tillsammans. Vill inte mer. Känner sånt har mot corona och alla restriktioner.

    0
  • studier

    Distansstudier på Herrmods

    Ja men efter ett infall har jag läst naturkunskap 2 (gymnasienivå alltså) på distans via utbildningsföretaget herrmods. Jag fick ett E i kursen vilket jag är väldigt nöjd med. Bara det är ju skönt, att vara nöjd med ett E har inte alltid varit min grej.

    Kursen var drygt fyra veckor på heltid och innehöll tre uppgifter på ca 3 A4 var och 2 laborationer som skulle göras.

    Vissa av delarna i den här kursen har jag läst på universitetsnivå, och jag hade en bred bas av förkunskaper där medan andra saker var helt nya.

    Jag tycker att det var svårt att få hjälp, min lärare svarade alltid snabbt men vi hade svårt att riktigt förstå varandra. Jag tyckte inte att svaren på alla frågor fanns i boken man skulle ha (som kostade 99kr via nätet) och tyckte då att det var svårt att hitta vilken nivå de sökte svaren på.

    Kursen avslutades med en muntlig examination. Min lärare var otroligt trevlig och frågorna var sådana som hon påpekat att jag borde Träna på från de skriftliga uppgifterna.

    Har du svårt för att studera eller är omotiverad är detta inget för dig. Det kräver verkligen en mycket god studievana och att du är självgående. Hur Herrmods är jämfört med andra vet jag inte. Väldigt snabb och trevlig lärare men upplägget kändes väldigt gammaldags.

    0
  • Jobb

    Om jobbets vara eller inte vaga

    Förutom covid-19, karantän, sorg över saker som inte blir och den där oron som jag tror att alla känner så fortgår ju det andra livet också.

    I slutet av februari fick jag en varning om att vi ska skära ner på mitt jobb. Nu har ju mitt jobb säkert några tusen anställda på olika kontor men jag låg ändå pyrt till pga regler och sånt.

    Nu börjar det iaf röra på sig. Människor blir omplacerade, får nya tjänster och ansvarsområden. Ja ni vet… några blir nöjda och några missnöjda.

    I den ekonomiska kris som jag tror kommer följa Corona-virusets fotspår så känns det inte så jättemuntert för mig, även om jag inte vet något konkret än, så är min inställning att jag ska söka nya jobb till hösten. Men vad? Inom vad? Var?

    Det kommer inte gå någon nöd på oss. Men att ha ett jobb är viktigt för kitt välmående. Speciellt i Tyskland där mitt sociala umgänge är mindre.

    0