Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Kategori: Girlytalk (sida 1 av 152)

Boktips: 7 dagar med familjen – Francesca Hornak

Jag älskar ju julen så att frossa i minst en bok med jultema är tradition. Jag vill ha snö och kärlek och massor av mat.

I år läste jag sju dagar med familjen, Olivia kommer hem från att ha behandlat sjukdomen Haag och därför sätts hela familjen i karantän. Ja ni förstår ju att konflikterna hopar sig.

Jag gillade själva konflikterna. Men jag saknade verkligen julstämningen. Maten, granen och traditionen. Ibland blir den också lite väl ambitiös och drar inte lite för många olika problem (jag ska inte spoila allt för mycket) och jag saknar just den här känslan av myyyyyyyys.

Men det är en lättsam och enkel bok att försvinna in i, det kändes bara som att julen uteblev och slutet. Det gick alldeles för snabbt och nej, det kändes som att författaren tröttnade på boken och slutet blev allt för kliché-artat.

35 bast!

Jag fyllde 35 år i helgen. Vid 25, når jag lärde känna Natalia, var mitt absolut sämsta år på så många plan. Sedan dess har det bara blivit bättre. Dock tycker jag att det är tungt med födelsedagar. Det är traditionsbundet för mig. Det ska vara som i Sverige och jag saknar mina bästa vänner som tusan. Men i år kämpade jag emot och bjöd in till kalas.

Frukt och grädde och en vit prinsesstårta. Häng o tre timmar med tre vänner och deras familjer. Sedan blev det middag på den lokala puben. Väldigt mysigt.

Det var väldigt mysigt och jag kände mig uppskattad och uppvakt. Kul att ta firandet i egna händer och att alla jag bjöd kunde komma.

Förutom lite fina småsaker fick jag också mens i födelsedagspresent.

Stockholm och tacksamhet

Det känns som att jag är bra på att berätta om vad vi gör typ första dagen på en resa och sedan skits i att berätta om resten. Så här kommer sista dagen i Stockholm för förra gången vi var där. (Dag ett och dag två).

Vi mötte upp några vänner i en lekpark i Kristineberg. Den var väldigt vacker. Både jag och Nils gillar att vara i lekparken som lixom bjuder på det lilla extra. Den här heter lekboskén men kallas uggleparken och ligger i kristinebergsslottspark.

Vi lekte där någon timme med min vän som har två barn tätt och alltid tvingar med sin sura man, jag kände mig så tacksam för att jag inte har två barn tätt. Jag förstår att i framtiden kanske de barnen kan leka pch vara mer vänner än barn med längre åldersglapp men jag ser slitet med dem. Nej jag älskar älskar att lägga så mycket tid på Nils.

Vi åt en god lunch och Nils uppförde sig så exemplariskt, chockernade nog, och sedan somnade Nils i vagnen. Jag strosade runt halva Stockholm där julbelysningen var upp satt och novemberdiset hängde i luften. Jag besökte adlibris butik på Kungsgatan och njöt av att få kolla på böcker ensam. Jag älskar bokhandlar!

väckte Nils till glass innan vi åkte hem och åt middag. Sedan sprang vi några varv på Sundbybergs-IP innan vi gick till kyrkogården och tände ljus. Nils var rädd hela vägen, han har tänkt mycket på döden senaste halvåret, och är ju överlag en person som funderar väldigt mycket. Så tillskillnad från lunchen kunde han inte uppföra sig.

Avslutade kvällen med varmchoklad med en bästa vän.

Zero waste: schampokaka

Ja men jag provade ju hård-balsam i somras, och jag är nöjd med det. Dessutom! Har jag kvar samma balsamkaka fortfarande, otroligt drygt! Mitt hår är väldigt slitet nu och långt, det är över 1.5 år sedan jag klippte mig nämligen. Iallafall, jag bestämde mig för att prova samma koncept fast för schampo.

Jag köpte “Jason and the argan oil” eftersom att jag tidigare använt arganolja i hår och ansikte och varit väldigt nöjd med det. Håret blev lite fluffigt och rent och fint. Men shampokakan föll sönder snabbt. Fast jag alltid la den på ett torrt ställe så smälte den av fukten som fanns kvar på den sen duschen. Den föll också väldigt snabbt i bitar. Och att tvätta mycket hår med småbitar av schampo det är inte möjligt. Jag kommer inte köpa det här schampot igen.

Men skam den som ger sig. Nu provar jag en ny sort. Och en fast ansiktskräm. Jag återkommer hur det är.

Hur mår du lilla kropp?

Det som är fint med att fundera på om jag är gravid eller inte är att jag lixom känner min kropp så mycket. Värderar den kanske inte utan låter den vara men är väldigt uppmärksam på vad den känner. Ömma bröst. Jaha. Massor av finnar. Jaha. Lite extra trött idag. Pms. Hungrig. Trött. Magsäcken känns full. Glad.

Så här borde jag alltid leva. Känna efter och lixom bara uppskatta. Vila när kroppen behöver det och trycka på när kroppen känns pigg och glad.

Jag känner mig egentligen inte gravid. Det är det där hoppet som finns i hjärtat. Som tolkar och funderar. Som är där även fast jag inte vill ha förhoppningar. Knappt än önskan. Men det är fint att känna att kroppen och hjärtat är i symbios. De vill varandra väl, och så är det inte alltid i mitt fall.

Pojkar ska också ha riktiga byxor

Här kommer en besatthet jag har. Det är att pojkar ska ha på sig riktiga byxor. Jag möter så mänga pojkar i högstadiet som konstant går i mjuksbyxor. Ni vet de där grå eller blå, urtvättade och kanske med något löjligt märke på. (Inte lika vanligt i Tyskland som i Sverige).

Många vänner klär flickor i tunikor, klänningar, blusar och tights. Pojkarna däremot har mjukisar och en t-shirt med ett svart tryck. Ja ni fattar. Det är viktigt dör mig att Nils får känna sig fin… och bekväm. Lekvänligt lixom! Främja rörelse men inte alltid gå i mjukisar.

Nils har tights. Ofta. Men nu har vi börjat föra in bekväma snyggare byxor i garderoben. Lixom vardagsbyxor. Fast snygga.

De här är i mjuksbyx-tyg med ställbar midja. Så sköna!

De här var också mjuka i tyget men med tjockare tyg. Även de lite lite stiligare.

Överlag tycker jag att zara har många mjuka men lite stiligare byxor. Till ett bra pris. Dock är de i lite tråkiga färger men med en färgglad tröja till så är outfiten i hamn.

Som ni märker lägger jag ned mycket tid och tänker på att klä Nils. Hur tänker du om ditt barns kläder?

En annan dag i Stockholm

Vi var på teater. Det var det bästa som hänt mig. Nils satt längst fram vid scenen och skrattade så han kiknade hela föreställningen. Han är så stor. Och så liten. Det var många känslor i mig.

Sedan bakade vi bullar med morfar och bonusmormor och gick ut till Nils favoritpark. Ivar Lo-parken. Har jag inte bloggat om den? Hittat inget i arkivet… vi gick dit iaf. Förutom en fantastisk fin lekplats så är det Stockholms bästa utsikt.

när jag ser utsikten över Stockholm brister hjärtat över att vi inte bor där. Samtidigt så är jag så trött på vänner som frågar om vi inte ska flytta tillbaka. Så klart är det en längtan och en komplimang men… det är så jobbigt att redogöra för livsplaner om flyttat eller sånt vi inte ens pratar om. Hur långa planerar att flytta om 10 år? Eller tre? Eller vad ni ska jobba med om ett år?

Sedan åkte vi hem och åt middag med min bästa vän. Nils följde med lite hastigt pga sjuk barnvakt och gjorde det fantastiskt bra.

« Äldre inlägg

© 2019 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑