Girlytalk

  • Girlytalk

    En sista chans!

    Jag gillar att skriva det är väl därför någon startar en blogg. För att reflektera och få synpunkter och funderingar tillbaka. Någon form av samspel. Sedan händer livet och allt vad det ninjan vara men nu bestämde vi oss för att köra ett år till.

    Det är alltid kört att fråga vad läsarna vill ha, hänger ni ens kvar? Och ibland tror jag att bloggarna är på utdöende. Men jag trivs nog nästan bäst här bland orden, är inte lika mycket för Instagram även om jag befinner mig där också.

    I januari var mitt löfte att inte gå ut. Att bara vara hemma och lixom boa in mig. Gå lite i ide. Och det var jag gjort. Och läst och läst och läst. Från första februari har jag nog lite mer kul grejer att bjuda på. Vi kör på det!

  • Girlytalk

    38 år!

    I veckan fyllde jag 38 år. Det var längesedan jag tänkte på min ålder. Det blir så tydligt när jag fyller år att tiden går. Det är en skrämmande tanke på många sätt men jag skulle hellre aldrig vilja att den stannade. Så bra som jag mår nu känns det inte som att jag har mått i hela mitt vuxna liv. Det är lixom inte så stora känslor kanske men det är tryggt, kärleksfullt och meningsfullt. Jag har mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Två barn och en man.

    Dock ska jag säga att 38 börjar bli gammalt. Min farmor brukade sjunga ”dansa min docka medan du är unger (?) sedan blir du så tunger”. Kom att tänka på det i veckan och förstod för första gången vad hon menade.

    Men jag känner mig lugn. Min hjärna är ganska tyst. Stilla. Den kräver inte så mycket just nu. Ingen ångest och inga utmaningar. Den tycker bara om att vara hör och nu. Kanske beror det på den enorma tröttheten. Kanske beror det på åldern. På att jag har min egen familj. På att jag landat här, min plats på jorden. Kanske beror det på att kriser av olika slag alltid påminner mig om hur bra jag har det. Vilket priviligerat liv jag lever.

    Hur som helst så fyllde jag 38 år. Jag fick skridskor och en hjälm. Prinsesstårta och middag. Och en dag på badhuset av Nils. Jag är så tacksam för det.

  • Girlytalk

    Kaos inne och ute

    Den här veckan är det kaos. I mig kanske mest men så klart utanför mig också. jag började veckan med att skälla ut min man och jag har faktiskt sett en förändring till det bättre. Så skönt också att få explodera lite också, det händer typ en gång om året.

    Igår jobbade jag sent, hann inte träffa mina barn och fick en riktig migrän snäll när jag kom hem.

    Idag… var ska jag börja? Nils har misskött sig på skolan, jagat barn som inte vill bli jagade. Jag var helt tagen på sängen och Nils blev otroligt skamsen (mycket bra sak!). Jag var ändå med mig den känslan hela dagen, att jag lämnat honom ledsen och inte hann prata med honom om det.

    Jobbet sög. Plagiat. Arga elever. Jag var irriterad. Ni fattar?! Sexuella övergrepp som var väldig tunga kom till en kollegas kännedom och jag försökte hjälpa henne i det. Sen ramlade innertaket ner över mitt skrivbord.

    Och sen ville nästa lärare prata med mig om Nile beteende, jag tycker så klart inte att han gör rätt men kan heller inte förstå hur detta kan vara en så stor sak. Oavsett så fortsätter han vara Skamsen och det tog mig lång tid att få någon klarhet i va tusan det är som händer i hans värld.

    Sen gjorde jag ärenden och när barnen somnade så ringde jag min bästa vän och grät. Av ilska och för att jag är så trött. Och troligen har jag väl PMS också… men fy fan vilka dagar!

    Tur att min man sitter lugnt i båten. Medan jag drar saker till sin spets tänker han att det är normalt, något som går över. Och det var nog faktiskt det jag behövde höra just ikväll.

  • Girlytalk

    Öroninflammation, sömnbrist och snacksbrist

    Så… efter en vecka med skyhög feber och timmar med gallskrik för att i princip tuppa av där emellan så fick Majken diagnosen öroninflammation. Vi har varit hos läkaren fem gånger. Idag bröt jag ihop fullständigt när vi pratade med läkaren och då fick vi antibiotika. Så nu hoppas jag på sömn och så klart att hon blir frisk!

    Angående sömnen så har jag migrän och glömmer saker. Sömnbristen har med andra ord varit brutal. Glömde tex vad min chef heter eller jag trodde att han hette något helt annat orelaterat till hans egentliga namn. Det är så tungt när barnen är så sjuka. Har suttit upp med henne i famnen och inte kunnat hålla mig vaken, dåsat av till och från men sedan har hon ju skrikigt massor. Ja ni förstår.

  • Girlytalk

    En vecka till semestern

    Nu ska jag jobba några dagar till sen hägrar Sverige och semester. Två månader ledigt tillsammans, vilken ynnest! Sedan ska Majken vara hos dagmamma och Nils ska börja skolan. Nya tider väntar och det är spännande men det skaver också. Just idag skaver det lite extra pga PMS. Försöker säga till mig själv att det bara är pms som är de negativa tankarna och att det inte alls är så på riktigt men det är tusan svårt.

    Känner mig noll inspirerad. Så jobbigt att packa inför Sverige-resa. Prata med folk känns jobbig. Allt är drygt! Hoppas på en bra natt för Majken och mycket sömn för mig.

    Hur är det med er?

  • Girlytalk

    Tillförsikt och covid

    Vi har haft covid. Majken fick det först och värst och är nog egentligen inte helt symtomfri trots att över två veckor gått. V och Nils fick det extremt milt. Nils lite ont i kroppen och V tappade bara luktsinnet. Jag fick en rejäl förkylning som höll i sig i ca 1.5 vecka. vi har med andra ord haft det milt och känner oss väldigt tacksamma för det. På något vis är det en lättnad att ha haft det. Nu är vi ännu lite mer immun.

    Det är en konstig känsla att pandemin är ”över”. Människor vill ses. En fd kollega föreslog en fika och jag blev helt paff? Kan man göra sådant? Bara så där? Livet har varit extremt begränsat och nu när friheten är tillbaka så vet jag inte vad jag ska göra med den.

    Jag känner ett nytt lugn, eller en frid i mig, men jag är också så trött. Jag har tillförsikt att allt ska ordna sig. Och det är skönt. Den där stressen och oron och begränsningen som varit under flera år börjar lixom släppa taget och jag börjar återgå livsglädje och positiva rutiner.

  • Girlytalk

    Mot människan i mitt liv

    På onsdag åker vi till England. Dör bor min bästa vän. Gu så jag längtar. Pandemin har verkligen förändrat vår relation, han är en av mina viktigaste människor i livet men har ännu inte träffat min dotter (som är döpt efter hans mamma).

    Han var min första pojkvän. Vi har gjort slut, sårat varandra, försökt igen, sårat varandra ännu mer, haft en Kk-relation, förstört för varandra och tillslut hittat något varaktigt. Genom alla dessa 30 år av relation har han alltid ställt upp för mig på det mest direkta vis. Han har suttit mitt emot mig och tvingat mig att äta när jag hade anorexia, han har torkat mina tårar, fått mig att skratta igen och delat mina största sorger. Vi har ett helt liv tillsammans.

    Det ska bli härligt att se våra barn leka. Att få prata om livet. Sörja det som sörjas ska och glädjas åt resten. Jag längtar ihjäl mig efter hans kramar och hans skratt. Livet blir lite mer komplett igen.