Funderingar

  • Funderingar

    Det kliar i mig

    Jag har längtat efter den här känslan, den har varit försvunnen sedan covid-19 gjorde entré. Den där kliande känslan i hjärnan. Uttråkning. Något måste hända när alla (?) yttre stimuli är slut. Det är städat, inget kul finns på tv och alla böcker är sååååå tråkiga. Då kommer den!

    Hjärnan måste bara få tänka, klura, lära sig och utvecklas. Jag läser på om särbegåvning. Så intressant. Men jag har oxkså planerar en tågluff vi kan göra någon gång. Till Paris. Jag har ringt försäkringsbolag. Sorterat ut kläder. Allt och inget. Högt och lågt.

    Det är frustrerande att komma hit. För det har för mig krävt mycket vila och samtidigt som hjärnan vill något så är den så rastlös. Tröttnar snabbt.

    Jag är inte den bästa på att vara arbetslös helt enkelt. Men en dag i taget och trots frustrationen så mår jag väldigt bra av det här.

  • Funderingar

    Troféhustru

    Efter en del grubblande och funderande har jag bestämt mig för att inte jobba. Max ett år. Kanske mindre om jag hittar något nytt och spännande jobb. Jag behöver landa. Vila. Ha ett städat hem. Tid med mina barn.

    Att vara arbetslös är oxkså en utmaning, att inte bli deppig eller för passiv utan att på något vis sysselsätta mig och gärna stimulera hjärnan lite också. Jag ska försöka att fokusera på olika typer av återhämtning. Påminna mig om det dagligen. Ja lite projekt att fixa med och kanske, vem vet, blogga lite mer.

  • Funderingar

    Efterhängsen trötthet

    Ja men jag började ju känna mig bättre där i början av veckan. Och det gör jag. Ingen feberkänsla eller så, men jag är låg på energi fortfarande. Jag skulle behöva sova mycket mer än vanligt. Somnar gärna på eftermiddagen och jag kan bli helt låg på energi och skakig, trots bra blodsockervärden.

    Jag har i kombination med tröttheten heller ingen matlust. Jag blir mätt direkt och är inte direkt sugen. Kanske är det en mentalgrej, att min ätstörning blev triggad, men det är jobbigt att tvinga i sig rätt antal gram kolhydrater men jag kämpar på.

    Vi är i Stockholm nu och den kommande veckan. Alltid skönt att komma hem men det är ju inte direkt någon vila. Jag får planera in det!

    Jag orkar i alla fall mer för varje dag och längtar till kroppen känns pigg och stark igen! Dröm!

  • Funderingar,  Jobb

    Hur lång tid tar det att sänka tempot?

    Tempot den här våren har ju varit galet och ja nu är det ju lugnt. Vardag som ska roddas typ. Men jag klarar inte av att sänka tempot. Istället är jag som en slavdrivare med familjen. Allt ska göras nu och allt ska göras fort! Jag känner ju själv att den stressen i de flesta fall är helt onödig. Om vi är på affären 10 min eller t.o.m. 60 min senare än vad jag har tänkt spelare ju ingen roll när dagen efteråt är oplanerad. Men jag kan inte själv sänka tempot. Det är som att jag kan säga till mig att vi behöver inte stressa men min kropp och allt i den rusar på ändå.

    Jag försöker använda barnflickan lite mer än vanligt för att sno till mig vila, ensam med en bok (utan mobil!) kan jag faktiskt hjälpligt koppla av. Det känns så skönt men det där gnagande dåliga samvetet finns där i bakhuvudet då. Sådant som borde göras istället, och den listan kan ju vara hur lång som helst.

    Vad gör ni för att varva ner?

  • Funderingar,  Jobb

    Pms och förändringar

    Objekten hade jag pms och jag och V hamnade i ett jättegräl. Vi är inte alls sånna som grälar speciellt mycket, utan typ sånna som går runt och surar mest. Så det går jag lite fortfarande fast att han har bett om ursäkt flera gånger. Japp jag är en sådan osympatisk person.

    Försöker lära mig sticka strumpor mitt i allt. Vet inte om det kommer bli någon strumpa men ganska kul att prova något nytt.

    Apropå att prova något nytt så behöver jag söka nytt jobb. Vissa delar av mitt jobb älskar jag men de senaste åren har det varit mycket huvudvärk, stress och arbetstimmar så nu är det dags att ta sig vidare. Jag har det så lyxigt att jag inte behöver jobba av ekonomiska skäl. Däremot så är jag extrovert och behöver träffa folk och behöver använda hjärnan för att må helt bra. Vi får se vart det tar mig, och när det tar mig, någonstans. Det känns vemodigt och skönt. Alltid lite dubbla känslor kring förändringar.

  • Barn & gravid,  Funderingar

    Nere för räkning

    Jag är så ledsen.

    Majken fick ju covid och hon var hemma länge och väl för att vara med sin barnflicka på tisdagen, under vilan börjar Majken kräkas och är så svår att väcka att vi får söka vård. Lite dropp och utan diagnos åker vi hem med en pigg unge.

    Jag är så orolig och så ledsen för att hon inte mår bra. Jag är så trött på att inte få sova och jobb och ha ett liv. Jag är t.o.m. less på att hon bara river runt hemma och isoleringen. Jag hatar Bolibompa-draken och Daniel Tiger.

    Jag känner en sådan sorg när läkaren misstänkte allergier, inte igen. Inte ett barn till. Jag ser alla hinder vi genomgått med N och hur dessa kommer att upprepas. Jag känner mig sviken, av någon högre makt och samtidigt så tacksam för att det inte är värre. Livet är tungt och oroligt just nu.

    Nu ska det bli påsk, och jag ska vila. Njuta av sol och snusa på friska barn.

  • Funderingar,  vardag

    Det finns ork i mig

    Det känns som att livet fyller mig. Som att jag har varit helt tömd. Det har varit så mycket som tömt mig. Corona, restriktionerna, andra barnet och den första tiden med henne, ännu mer isolering och Sean full rulle på jobbet. att inte planera livet är inte min grej alltså… men jag tvingade ner mig och att sluta med det. Och nu fyller jag mig själv med liv. Det finns mycket jag ser framemot just nu. Kanske blir det ett eget inlägg sedan. För nu ska jag berätta om saker jag inte har orkat göra men nu har gjort i alla fall.

    När mörkret kommer på hösten så ställer jag fram mina mässingsljusstakar på spisen. Jag kommer aldrig bli en sån person som byter gardiner utifrån årstid men ljusstakarna byter jag när andan faller på. Jag älskar pampigheten i mässingen och att de inte är helt lika. I fjol använde jag ekotipsets puts och ja lite renare blev de väl men helt rena blev den inte. I år köpte jag ett medel och blankare än så här blir de inte! Också rogivande att få sitta och göra något så konkret och litet.

    Jag har alltid ljusstakar framme på spisen och nu körde jag på dessa tre våriga. Gillar skarpt att det blev så ljust.