Funderingar

  • Funderingar,  Resor

    En resa i månaden 2022

    Vilka år vi har haft. Var ska man ens drömma sig efter att varit hemma så mycket? Prickade ju en resa på min drömlista för 2021, jag känner mig mycket tacksam för det. Vi drömmer vidare i alla fall!

    Januari

    Istället för att gå i idé och bryta ihop tar vi på oss underställ och åker till Hamburg. Jag vill strosa längs hamnen, dricka något varmt och gå på miniatyrland. Äta god mat, sova på hotell och sedan åka till havet.

    Februari

    Majken fyller ett år och jag drömmer om att fira det med en enorm fest i Stockholm. För Nils hade vi ett stort namngivningskalas men pga covid blev det inte så för Majken. Jag har hela tiden tänkt att ett stort ettårskalas blir hennes kompensation så jag drömmer vidare om det.

    Mars

    Detta är skidåkningsmånaden. Mot Verbier! Här finns det så sjuktbra skidåkning och en grym afterski. Men vi nöjer oss med att äta på goda restauranger. Cheese please!

    April

    Vi ska till England. Till en liten håla (i engelska mått mätt) för att träffa barndomsvänner. Jag tänker mig att solen skiner. Att vi åker till havet, äter fish and chips, badar i badhuset, går på akvarium, strosar genom stan och besöker national railway museum.

    När vi var i Hull sist.

    Maj

    Jag är ju delvis uppvuxen i Italien och jag saknar det så. Maten, människorna och mentaliteten. Tänk att få 25 grader och blommor överallt! Ljuvligt! Se till huset, träffa vänner och må gott. Hoppas verkligen det blir verklighet i år.

    Juni

    Vi ska till Sthlm i juni och tänk om vi kunde åka upp till Luleå och se midnattssol, igen. Vi passar på att besöka tågmuseum och Gamlestaden igen. Men främst njuter vi av sol och frisk luft.

    Juli

    Jag vill känna havet och värmen så vi åker till Athen. Athen var mitt första resmål dit jag åkte själv, minns att jag var livrädd och knappt sov den natten jag var där ensam, men nu tar vi revansch och känner doften av het asfalt och sand från Akropolis innan vi tar en båt ut på havet och bad. Och så ska jag äta sjuka mängder tzatziki.

    Bildkälla.

    Augusti

    Västkusten, vi tog oss till Trollhättan i fjol och jag kände en sån stark saknad. Liseberg, Alfons Åberg, Slottsskogen och mina släktingar i Gbg blir en start innan vi åker norrut längs med kusten.

    September

    Vancouver – att se träden ändra färg i Canadian Rockies, dricka varm choklad på något mysigt ställe, utforska en stad med museum och kultur samtidigt som vi träffar Vs släktingar. Det låter väl drömmigt? Ja det tycker jag!

    Bildkälla.

    Oktober

    Vi packat böcker och mat och hyr en stuga i Colmar. Så är vi ute hela tiden. Vandrar, läser och njuter av lokala viner. Är tillsammans. Andas och förlänger hösten,

    November

    Amsterdam, hur är läget där? Strosa runt, julshoppa och se havet. Jag måste lägga in mycket mer hav i mitt liv. Se anne franks-hus är en dröm för mig, passar på när jag är i närheten.

    December

    Även fast jag alltid drömmer om en vit jul med våra egenskapade traditioner åker vi till Belize och ignorerar helt en traditionell jul till förmån för vita stränder, tropiska hav och grillad mat.

    Bildkälla.

    2017

    2018

    2019

    2020

    2021

  • Barn & gravid,  Funderingar

    Jag fick frågan hur jag tänker kring föräldraledighet, barnomsorg och så där. Planen är att jag ska vara hemma till efter jul och sedan jobba deltid 50-80% medan V är hemma med barnen. Jag vet dock inte riktigt var jag vill jobba. Min tjänst jag har haft är nedskuren och som ni vet så var jag också ganska less. Samtidigt skulle det vara skönt att återgå till samma kollegor för att slippa lära känna nya människor. Men tänk va kul att få göra något helt nytt!

    Till hösten börjar Nils skola och då behöver jag vara hemma från klockan 12 ungefär, när skolan slutar. Jag känner mig ganska nervös för den tyska skolan känns väldigt strikt och hård, men samtidigt tror jag att Nils kommer gilla det. När skolan slutar är skolsystemet uppbyggt så att du ska göra läxor i några timmar, därför är ofta mammor hemma för att stötta och hjälpa med det.

  • Funderingar

    Men ge dig nu då, covid!

    Covid härjar på. Jag försöker påminna mig om att spanska sjukan härjade i två år innan den ”dog ut”. Antalet corona-smittade går upp och restriktionerna som vi aldrig varit utan (eller, vem tusan vet?) kommer att återkomma. Vårt livsutrymme kommer krympa igen. Det kommer bli ensamt ännu en gång och vännerna i Sverige kommer vara oförstående. Inte för att de inte vill utan fr att de inte kan föreställa sig hur det är att inte få gå ut. Ja alltså ut utanför dörren. Kommer det bli så igen?

    Här om dagen tänkte jag på hur ljuvligt det är att dra på sig jeans och t-shirt och gå ut. Hur det känns med värmen mot huden. Solen steker men jag blir ändå inte överhettad. Kanske är det när den känslan återkommer som vi kan gå ut igen. Kanske kanske är covid borta då.

    Va less jag är. På att inte kunna planera. Knappt drömma. Så glad var jag för att vi äntligen bokat en resa i april toll bästa vänner. Men nu känns det som om det är lika bra att gå o lägga sig och vakna i juni.

  • Funderingar

    Vet inte

    Min mamma är här och jag behöver en paus. Smög upp till sovrummet och andas djupt. Jag är sömnig men också lite rörig. Jag har känslan av att jag fick precis vad jag ville ha, två friska barn, och hamnade på ett ställe där jag inte mår helt toppen. Det är en inre stress. Eller jag vet inte. Jag skulle behöva terapi igen. Det är mycket som snurrar och jag, ja jag vet inte just nu. Därför blir det inte nyckeltal skrivet heller.

    Men det är bra också. Fint. Mysigt. Jag snusar på Majken. ser henne upptäcka världen. Betar av listan med saker som måste göras men som jag inte orkar med. Läser böcker med Nils. Sitter nära Nils. Svarar på hans frågor. Funderar över världen och tycker i stunder att livet är rätt gött. Så det är inte nattsvart. Det är bara lite väl rörigt just nu.

  • Funderingar

    noll koll på läget

    Majkens sömn lämnar en del att önska. Som jag skrev förut gör sömnbristen mig till en dålig människa. Ja men på allvar. Jag glömmer saker hit och dit. Möten, att handla, vad jag ska handla, var mina nycklar är, att hämta barn och att betala räkningar.

    Som jag nämnt lite kort så har vi en del problem kring Nils. Vissa delar tolkas som en fas medan andra saker får mig att slita mitt hår och undra vad vi gjort för fel?! Även om det här inte är en stor blogg så tycker jag att det delvis känns problematiskt att dela med mig för mycket av Nils. Han är stor nu. Han har problem som är mer ”unika”. Och så klart också otroligt fina sidor som är lika unika. Saker som är hans. Personlighetsdrag som är hans. På någotvis hade det känts bättre att dela dessa om vi hade haft mer av en dialog här, det är så kul och tacksamt med kommentarer men som det är nu skriver jag ju mest ut i tomma intet. Åter till ämnet.

    Tröttheten, att glömma saker, ger ju ett merjobb. jag måste ju hela tiden rädda mig själv på något vis, städa upp efter mig, fixa och så. Har på någotvis inte betalat en räkning på €6 som jag nu fick en skarp påminnelse om och på ett betydligt dyrare belopp nu kan jag ju säga.. jaja.. försöker att inte bry mig men blir så klart ännu mer ledsen, stressad och funderar över vad mer jag glömt.

    Det var dagens lite ledsna klagan. På återhörande!

  • Barn & gravid,  Funderingar

    ”Du måste inse att han inte följer normen”

    Nils är fem år. Han har alltid varit ”före” i sin utveckling jämfört med normen. Det har så klart varit något coolt, något jag är stolt över så som alla föräldrar är stolt över sina barn. Men det har också varit något som frustrerar mig. Vi har stött på problem där Nils kognitiva förmåga vida överstiger hans förväntade förmåga och ibland också hans fysiska förmåga. Många gånger har vi skojat bort det som hans ”egenheter”. För det är roligt också. Till det är ett problem.

    Just nu är det ett problem. Problemet ter sig på lite olika vis och vi har det senaste året haft det ganska kämpigt med Nils. Och han har haft det kämpigt med sig själv. Vi har pratat om att det beror på corona, på att han ska bli storebror, på nya roller i familjen, på ”en fas”. Så där som man gör när man hoppas att det går över.

    Men för ungefär en månad sedan tog det tvärt stopp. Det var som att Nils sa nej och vägrade. Det var ångest, panik, tårar, lögner och väldigt mycket på en gång. Allt detta har vi upplevt med Nils under det gångna åren men nu blev det väldigt intensivt. Så vi sökte hjälp. För så här kan man inte ha det. Så här ska inte en femåring må.

    Utan att gå in på allt för mycket detaljer så har det gjorts olika tester i två olika instanser som båda kommit fram till att han har hög intelligens och ”är utanför normen”. Jag som är lösningsfokuserad ville att han ska börja skolan nu så att han får mer stimulans och blir gladare. Vill ge honom antidepressiva. Vill ordna lekstunder med en miljon barn så vi hittar nya roliga konpisar. Och så vidare.

    Men min kurator sa: först måste du inse att han inte följer normen, sedan får du fundera tillsammans med andra kring hans mående.

    Just nu, känner jag mig så förvirrad. Så stolt över att ha ett barn som är smartare än genomsnittet. Men också en sådan sorg för att han bär mer än vad hans jämnåriga. Samtidigt en lättnad för att detta kan vara orsaken till vår frustration kring Nils. Ett svar på frågan: varför är vårt barn så hör?

  • Funderingar

    Det var så här det skulle vara

    Det finns så mycket jag vill berätta för er från sommaren. Dagar som betydde så mycket. Som när vi stannade till hemma hos min ex-man.

    Det var en av de där varma varma dagarna som vi hade så många av i somras. Solen stekte redan tidigt och vi hade bestämt träff vid hans hem. Ibland när jag träffar min exman så tänker jag ”det var ju vi som skulle ha barn ihop” men livet ville annorlunda. Vi skulle gå igenom lite företagsgrejer men också ungäs. För min exman är en av de roligaste personerna jag känner.

    I huset bor ju så klart också hans nya fru och hennes två barn och deras hund. Så där satt jag, min exman med varsin ny partner, fyra barn mellan 15 år och 5 månader och en hund. Det är så knäppt. Men så självklart.

    Orelaterad bild från en annan fin dag

    Min exman har en stor familj och alla bor på samma gata. Så där dök min fd svärfamilj upp och det var ett kärt återseende. Hans stora barn tog med Nils till närliggande golfbanan och spelade golf. De var runt vid poolen och hade så kul. Det var som en dröm.

    Jag såg på min exman och kände att det här Var så det skulle bli för oss. Det har gjort så ont på vägen, det har varit tårar och fula ord. Men det finns ändå kvar körlek och respekt och just den här dagen var så det var meningen att vi skulle vara i varandras liv. Och det var en ljuvlig känsla.