Funderingar

  • Funderingar

    Upp och ner, hit och dit

    Min vikt har gått upp och ner hela mitt liv. Och varje gång den rör sig så kommer det kommentarer hit och dit. Jag har haft anorexia under flera omgångar i livet och tycker att jag befinner mig på ett bra ställe med kroppen just nu. Vi är i fred så att säga. Jag tycker min kropp är bra. Bara så där i största allmänhet. Kanske är det lagom som beskriver min kropp bäst just nu. Men det är nog också så att jag äntligen blivit lite snällare och mer förlåtande mot mig själv.

    Just nu går min vikt ned. Och det börjar stressa mig. Jag gör inget för att det ska bli så. Ändå ramlar mina byxor av mig. Det är en märklig känsla. För annars har ändå min viktnedgång varit medveten och önskad på något plan.

    Tillslut så sitter jag nu och funderar på om jag har fått ett återfall i anorexia. Att den är så jäkla smart och lurig att den helt tagit över hela min hjärna. Ni hör ju att katastroftankarna är överallt just för tillfället.

  • Funderingar,  vardag

    Jag är så blond

    En dag försvann jag från sociala medier och i ärlighetens namn var det ganska skönt. Det var skönt att slippa fundera och scrolla runt på Instagram även om det också är på Instagram som jag har interaktionen med andra vilket ju är det roligaste. Hur som helst!

    I när hösten smyger sig på så saknar jag bloggandet lite, fick också en efterlysning av Natalia så, vill ni veta vad som hände?

    Jag bytte mobil och mina lösenord försvann. POFF borta! Tänkte idag att jag skulle ge det en chans till. Och insåg då att min mail till sociala medier bara hade hamnat i en gömd flik. Gu va dum jag känner mig. Och med tillgång till den kunde jag ju återställa lösenord och här är jag nu.

    Just idag sitter jag under ett täcke i soffan och vilar. Sömnen är inte den bästa för den här människan och idag unnar jag mig en dag framför romantiska komedier och hoppas att jag kan möta huvudvärken i grind.

    Egentligen så får jag fruktansvärt dåligt samvete av sånna här dagar och ångesten river ofta i mig. Att vara sysslolös och att inte göra allt som står på att göra listan, det tär. Men jag måste bli bättre på det här. För i våras var nog näsan inne i den där berömda väggen, och dit vill jag inte igen.

    Nu ska jag snart ta en dusch och sedan andas lite frisk luft.

  • Barn & gravid,  Funderingar

    Tänk om hon ett är vanligt barn?

    I helgen skulle vi göra något mysigt. Nu när på spåret är slut så är ju vårt helgmys borta. Vi bestämde att vi skulle se en film och på Nils valde då ghostbuster: afterlife.

    Ghostbusters har varit Nils favoriter länge. Och även fast vi vet om hans diagnos har vi varit i valet och kvalet om den nya inte är för läskig för en snart-sexåring. Men efter ett år av längtan så såg vi den alltså nu och som han njöt. Maskiner och vulkaner. Berg och bilar. Är det verkligen logiskt med spöken? Är de vetenskapsmän?

    Och även fast kvällen är så mysig och alla mår bra så tänker jag: hoppas att Majken blir ett ”vanligt” barn. Att vi kan se Disney-film och diskutera vänskap. Vara rädd för jafar i Aladdin och skratta åt Djungelboken. Ibland känns det som att jag är snuvad på ett barn. Samtidigt är jag så klart tacksam. För att det just nu är helt okej med Nils. För att det finns saker som lugnar och utmanar hans hjärna. För att han är relativt extrovert, mer och mer för varje år, och kan berätta om sina behov och hur det känns. Men nog skulle det vara roligt med lite Disney-film också.

  • Funderingar,  vardag

    Tankar i mars

    Här är det vår! Temperaturen närmar sig 20 grader på dagarna. Nils mår jättedåligt i sin pollenallergi. Vi försöker njuta av sol och värme i bergen.

    Idag tog vi oss en liten vandring på 4 km. Jag bar Majken i en ryggsäck och det kändes bra. Hon väger 9 kg nu och jag känner mig stabil och starkare i kroppen efter graviditeten. Flåset dock! Snart hoppas jag få grönt för riktigt hård löpträning igen.

    Annars då? Det är relativt mycket på jobbet men den här tjänsten är lättare för att jag har färre studenter men mer krävande. Jag tycker ändå det är skönt med ett färre antal studenter.

    Vi ska snart till England och jag vill ha en uv-tröja till Majken med luva. Jag har bara sett det hos old navy och de skickar inte till Europa men någon annan som har hittat det någonstans? Antingen i Tyskland, Sverige eller UK?

  • Funderingar

    En hormonell tisdag

    I morse kom jag till jobbet och bröt ihop. Jag kände mig så svag och helt skakig, nästan kallsvettig. Generellt jobbat jag inte på jobbet varje dag men just idag var jag tvungen. Jag mådde så dåligt. Så jag gjorde mitt första möte och sedan gick jag ner och vilade.

    Jag låg och tittade på love is blind en timme. Pillade i mig kaffe. Verkligen slappnade av. Sen började det flimra framför ögonen. Och huvudvärken från nacken kom smygande. Migrän på ingång. Jag tog en rejäl dos tabletter och lyckades sedan pilla i mig lite lunch.

    Eftermiddagens arbetsplats. Skolor ser typ likadana ut i hela världen, eller? Fast det här är ett rum helt utan intryck typ.

    Efter det släppte det lite, men jag har hela dagen haft en förlamande trötthet i kroppen. Så sömnig. Tog t.o.m. ett covid-test men det visade inget. Nej hela den här karusellen verkar vara en reaktion på första mensen efter graviditet och amning.

    Nu på kvällen känner jag mig helt återställd. Men det ska bli skönt att sova. Någon annan som fått en väldigt kraftig reaktion på sin mens efter graviditet/amning?

  • Funderingar

    Pms och fastan

    Jag har pms och är galet irriterad på allt och alla inklusive mig själv. Jag försöker att svälja det men jag känner hur jag hugger på allt och inget. Framförallt irriterad på min man. Gud vad han suger just idag!

    På onsdag börjar fastan, förutom att jag ska försöka få till en semla eller två först, så har jag tagit borta mina appar för sociala medier. Jag är ganska lite aktiv själv med att lägga upp bilder och så där men kan scrolla i timmar varje dag. Fy fan va värdelöst. Framförallt Instagram är en sak som slukar tid för mig. Får se hur det går men jag hoppas verkligen på att jag bryter dessa dåliga vanor. Ska ni fasta något?

  • Funderingar

    Och nu bor det en familj i vår källare

    Jag och Nils var ute och gick. Det var vågigt i luften. Majken var ju också med. Hon sov i vagnen. Hör du!, sa jag till Nils. Det är stridsplan. Det dånande ljudet fyllde hela naturen några sekunder. Sedan blev det tyst igen. Vi tittade båda mot himlen men vi såg inget mer. Kom sa jag, nu går vi och spelar tennis!

    Sedan var det inte mer med det. Det var en minut av vår dag som inte betydde något särskilt. Det var ett ljud som inte efter följdes av några andra ljud. Av bomber eller skrik. Utan fågelkvittret tog vid där det blivit av brutet.

    Samma dag hade min man ett digitalt möte på jobbet. Hans kollegor i Polen pratade om den oro de känner. Att de är ”näst på tur”. Ni kom vi här, sa min man. Så de kom. De packade bilen full. Och nu är de här. De åker hem igen snart. Kanske senare idag. Men de har fyllt vår källare med kartonger och väskor. De har packat sina mest värdefulla ägodelar i sopsäckar. Och där är de. De har ingen anledning att fly än. Men när de behöver göra det så kan de bara ta med vad de behöver.

    Och jag sitter hos mina svärföräldrar. Varmt och gott. Blir serverad kaffe. Läser en sorgsen novellsamling och ammar. Det kryper i kroppen ibland. När tankarna vandrar. Eller när boken berör för mycket. Jag uppskattar mitt privilegium och är så tacksam för livet. Men jag måste också försöka göra något. För att det ingår. För att jag inte behöver lämna mina barn. För att jag får sova tryggt. För att jag har mat och husrum i överflöd. Då är det min skyldighet att på det sätt jag förmår kunna hjälpa. N