• Funderingar

    Det var så här det skulle vara

    Det finns så mycket jag vill berätta för er från sommaren. Dagar som betydde så mycket. Som när vi stannade till hemma hos min ex-man.

    Det var en av de där varma varma dagarna som vi hade så många av i somras. Solen stekte redan tidigt och vi hade bestämt träff vid hans hem. Ibland när jag träffar min exman så tänker jag ”det var ju vi som skulle ha barn ihop” men livet ville annorlunda. Vi skulle gå igenom lite företagsgrejer men också ungäs. För min exman är en av de roligaste personerna jag känner.

    I huset bor ju så klart också hans nya fru och hennes två barn och deras hund. Så där satt jag, min exman med varsin ny partner, fyra barn mellan 15 år och 5 månader och en hund. Det är så knäppt. Men så självklart.

    Orelaterad bild från en annan fin dag

    Min exman har en stor familj och alla bor på samma gata. Så där dök min fd svärfamilj upp och det var ett kärt återseende. Hans stora barn tog med Nils till närliggande golfbanan och spelade golf. De var runt vid poolen och hade så kul. Det var som en dröm.

    Jag såg på min exman och kände att det här Var så det skulle bli för oss. Det har gjort så ont på vägen, det har varit tårar och fula ord. Men det finns ändå kvar körlek och respekt och just den här dagen var så det var meningen att vi skulle vara i varandras liv. Och det var en ljuvlig känsla.

  • Barn & gravid,  Funderingar

    Hej då bebisgrej!

    Jag har börjat sälja av och skänka bort bebisgrejer. Det är klart, inga mer barn för oss. vissa saker är sp skrymmande och när de inte används då kan de lika gärna få göra nytta hos någon annan.

    Den här har jag gungat många timmar. Nils älskade den och kunde somna i den till han var 1 år. Gungade och gungade gjorde jag. Majken däremot tycker att den är knäpp och vill inte sitta där. Så den används inte.

    Det är ändå lite vemodigt på något vis. Den påminner så mycket om nils bebistid. Jag har dock en miljon bilder på honom i den. Och jag måste påminna mig själv om att minnena har vi kvar. Det är bara prylen som försvinner. Jag köpte den begagnad och nu får den leva vidare begagnat. Bra kvalité! Helt enkelt.

  • Funderingar

    Energitjuvande konflikt men jag har rätt

    Jag tjafsar med myndigheter. Problemet i den här röran är att jag vet att jag har rätt. Jag vet det så mycket så att när tjafset återupptogs igår så kontaktade jag högsta instans och döm om min förvåning när hen svarade!

    Hen bekräftade att jag har rätt. Sa att jag skulle kontakta dem igen vilket jag gjorde via Mail och om det fortfarande strular så berättade hen hur jag då ska gå till väga för att få rätt. Suck! Väntar på svar idag. Jag hatar att vänta. Ovissheten och att uppdatera mailen hela tiden.

    Jag hatar dessa strul men älskar att ha rätt. Gillar att ha rätt och bevisa det men känns ju alltid bäst när det bara flyter på. Så tråkigt att lägga energi och tid på detta. Samtidigt lite roligt att ha något att göra. Känner mig stark, tänker fortsätta tjafsa om detta för jag vet att jag har rätt och nu har jag dessutom fått det bekräftat. YES!

  • Funderingar

    Det är tyst

    Nils är i barnomsorgen. Majken sover. Volker pratar iofs i telefon på övervåningen men det är tyst. Ljuvligt! Som en dröm!

    Nu är vardagen igång. Och det är väldigt blandade känslor för mig. Jag njuter av tystnaden ty få tid med Majken. Nils var peppad på att få vara med kompisar och pedagoger. Någonting han verkligen behöver för det blir mycket tv-tid annars. Jag ser framemot att få hämta honom sen.

    Någonstans i mig finns det dock att jag är en sämre mamma. Som inte orkar med två barn. Mina barn. Har vi skaffat fler barn än vi klarar av? En skam finns det. Fast jag vet att det behövs stimuli av barnomsorg för Nils.

    Nej nu ska jag starta dagen. Dricka upp kaffet och sedan röja lite. Imorgon får jag gäster över lunch och vad bjuder man på? Vet inte! Måste hitta på något där också.

  • Funderingar

    Funderingar:

    Jag skulle vilja sitta ner och fundera djupare med er, länka och komma med klokskap men det är omöjligt just nu på grund av två barn och ja livet. Men här kommer saker jag funderar på:

    • Afghanistan! Vilken fruktansvärd situation och hur fan beter sig västvärlden?!
    • Jag och Nils måste fixa nya pass, våra pass går ut snart.
    • Kommer vi någon gång återgå till livet som det var innan covid?
    • Hur gör man ens för att sluta amma?
    • Ska jag baka scones?
    • Jag måste rensa ut här hemma!
    • Miljön då! Finns det ens något hopp?
    • Kommer det några riktigt bra serier?
    • Är vi verkligen trygga här? Blir det krig här också?
    • Hur kan jag hjälpa någon i Afghanistan?
    • Kan verkligen de organisationer som agerar dör göra något? Varför skulle de kunna det?
  • Funderingar

    Dig har jag inte sett på två år, och inte dig heller!

    Tänk så olika relationer har påverkats av corona. De där relationerna som var lite knakiga har brakat samman helt medan de självklara har blivit mer självklara.

    Vi är ett stort gäng som ses. Och har setts sedan vi var barn. Vi träffades en dag i haga parken. Så mycket hade hönt. Samtalen tog aldrig slut och det som skulle bli lite fika och bad slutade sent på natten med griniga barn efter en god middag. Vi fortsatte där vi slutade. Var intresserade av varandra och delade på livet.

    Sedan träffade vi några andra vänner. Där var det stelt. Vi var inte i jämnvikt. Jag frågade och frågade. Om henne och dem och bekanta. det släppte lite men det var alltid något hinder i vår relation. De frågade bara oss två saker om Majken var planerad och hur länge jag vetat om min pappas sjukdom. Ja… så var det med det.

    Relationen är ett intresse för mig. Spännande. Varför blir vissa si och vissa så? Hur och varför påverkas relationer så olika av så extremt ändrade förutsättningar som corona? Har ni kanske något kul exempel på en relation som förändrats av corona?

  • Funderingar,  vardag

    Livet är privat

    Livet känns så jäkla skört just nu. Jag har längtat efter vaccin och att corona-greppet ska släppa världen lite. Så hände det och jag känner mig tom. Jag vill också visa alla bilder på glada barn och allt kul vi gör, vardagen, ja själva livet men det går inte. Det är som att livet under corona blivit mycket mer privat. Vi är i vår lilla bubbla och det känns tryggt och bra. Stabilt. Som att livet snurrar lagom fort och nu när jag får gå utanför bubblan har jag glömt lite vad jag ska göra där utanför.

    Sommarlovet lunkar sakta fram. Vi fikar. Jag försöker läsa och vila ibland. Vi pysslar och jag har träffat vänner. Vi bråkar en del, jag och Nils. Han kan verkligen sätta hårt mot hårt nu. Riktigt sätta sig på tvären och trycka till på den där sista nerven som jag inte har. Men däremellan är det mysigt också. Njutbart. Äntligen sommar! Som vi har längtat. Tre veckor kvar sen var V också långledigt och det ska jag verkligen njuta av. Att vara tillsammans alla fyra.