Barn & gravid

  • Barn & gravid,  Funderingar

    Tänk om hon ett är vanligt barn?

    I helgen skulle vi göra något mysigt. Nu när på spåret är slut så är ju vårt helgmys borta. Vi bestämde att vi skulle se en film och på Nils valde då ghostbuster: afterlife.

    Ghostbusters har varit Nils favoriter länge. Och även fast vi vet om hans diagnos har vi varit i valet och kvalet om den nya inte är för läskig för en snart-sexåring. Men efter ett år av längtan så såg vi den alltså nu och som han njöt. Maskiner och vulkaner. Berg och bilar. Är det verkligen logiskt med spöken? Är de vetenskapsmän?

    Och även fast kvällen är så mysig och alla mår bra så tänker jag: hoppas att Majken blir ett ”vanligt” barn. Att vi kan se Disney-film och diskutera vänskap. Vara rädd för jafar i Aladdin och skratta åt Djungelboken. Ibland känns det som att jag är snuvad på ett barn. Samtidigt är jag så klart tacksam. För att det just nu är helt okej med Nils. För att det finns saker som lugnar och utmanar hans hjärna. För att han är relativt extrovert, mer och mer för varje år, och kan berätta om sina behov och hur det känns. Men nog skulle det vara roligt med lite Disney-film också.

  • Barn & gravid

    Hur lyckligt lottad är inte jag?

    Nils sa till mig härom dagen: tänk vilken tur du har som har både en dotter och en prins!

    Precis så är det! Åldersskillnaden mellan mina barn har blivit helt perfekt (för oss). Nils är otroligt tolerant och står ut med det mesta av Majkens upptåg. Majken beundrar sin bror mer än något annat i livet. Nils är också inne på att matcha så när det anlände matchande skor på posten var ingen lyckligare än vad han var.

    Själv är jag förutom tacksam också chockad över att jag har två barn i behov av skor och det äldre barnets storlek på fötterna. Vad är det som händer? Hur blir han så stor?

    Hoppas ni har en fin helg!

  • Barn & gravid

    Något otroligt för oss

    Med Nils diagnos kom det många svar på frågor som vi har haft kring honom. Ett av de stora problem som Nils möter är relationen med vuxna. Jag och Nils har en bra relation men det är ungefär det. Det handlar om någon form av skepsis från Nils håll. Den är svår att förklara men tex med sin pappa så blir Nils reaktioner på en tillsägelse orimligt kraftig. Men det handlar också om att han i vissa sammanhang helt saknar anknytning t.ex. med personalen på förskolan samt att han inte har förtroende för vuxna. Tex sin bästa kompis mamma för att han aldrig sett hennes körkort. Det är som att hans hjärna går på högvarv för att hitta kryphål i vuxen världen och om det hittas så är det svårt att laga det. Det är många vuxna i vår omgivning som vi träffar relativt ofta som upplever att de varje gång vi ses måste ”vinna” Nils förtroende och kärlek.

    Det är ju oroande. Kanske speciellt i skolan och förskolan. Nils blir väldigt ensam på förskolan iom att ingen vuxen har hans förtroende men också att fröknarna inte verkar veta hur de då ska närma sig Nils.

    Men de hör vännerna som vi hänger med nu några dagar är Nils bekväm från första sekund. Innan är han orolig, som alltid. Men så fort han ser dem blir han lugn. Framförallt den ena personen. Jag vet inte hur han gör det men han har Nils förtroende och kärlek från sekund ett vilket gör allt mycket lättare. Alla Nils relationer mjuknar, skepsisen släpper. Det är ljuvligt att se.

    Nils faller naturligt in i en positiv roll där han förklarar, instruerar, samspelar och hjälper. Det är en dröm för oss.

  • Barn & gravid

    Nils diagnos – särbegåvning

    Nils har under hösten fått en diagnos. Nämligen särbegåvning. Jag tycker inte alls om det ordet för att den uttrycker att man är bra på något och that’s it. Men för oss är det annorlunda.

    Nils har alltid varit ett ”vuxet” barn. Han har i princip aldrig lekt med jämnåriga utan dragit sig till de som varit äldre. Han har ju varit ett endabarn så för oss har det inte varit så konstigt. Vi har också haft filosofin att Nils får följa med oss hit och dit och det har han alltid gjort med bravur. ”Uppfört sig exemplariskt”. Men på andra delar av livet var det varit skitjobbigt.

    Förskolan är ett sådant ställe där det aldrig riktigt har fungerat för Nils. Han har saknat anknytning till fröknarna. Han har aldrig tyckte att det varit roligt där. Han har upplevt det som rörigt och tråkigt. Han har inte velat delta när de gjort saker gemensamt utan då valt att ställa sig vid sidan av trots att det är något han egentligen tycker är kul när vi gör det hemma.

    Vi har tänkt att han helt enkelt inte trivs och är ”mammig”. Men under hösten blev det ännu en kulmen på allt detta med tårar och otrivsel på förskolan och jag kände att jag inte orkar detta mer. Det tog slut. det vi sökte hjälp för är hans ångest-problematik. Han har ångest för döden, sin egen död och känner mycket ångest kring ja mycket i livet.

    Vi fick hjälp av en kurator som hänvisade oss vidare och hit och dit. Den första bedömningen vi fick var att han var ”kognitivt äldre än sin fysiska ålder”. Att han tänker och drar slutsatser på ett annat sätt än jämnåriga. Vi tänkt egentligen inte mer på det. För Nils har alltid varit ”före” i utvecklingen (precis som många barn är). Människor blir ibland imponerade och ibland frågande till vad Nils säger eller gör men detta har jag tänkt är något folk blir av ”alla” barn. Vi är vana med Nils helt enkelt. Vi utgår från honom som en norm.

    Jag fortsatte prata med min psykolog kring hur jag kunde hantera Nils och hur ett kognitivt tänkande kunde ge Nils ångesten han hade. Det är en sorg att leva med en femåring med det psykiska måendet. Min psykolog föreslog att vi skulle göra ett test för att fortsätta utredningen (Wisc) och det gjorde vi. Resultatet blev att Nils fick en särbegåvningsdiagnos.

    Jag fortsätter lite senare i veckan med vilka utmaningar vi har och hur vi försöker tackla det.

  • Barn & gravid

    Julklappar till vår femåring och ettåring

    Hur kan Majken snart vara ett år?! Otroligt märkligt! Nu ska det handla om julklappar. Jag önskar att jag kunde skriva en lista med begagnade klappar här men jag har inte haft tid eller ork till det så det mesta är nyköpt. så vad ska de få?

    Nils ska få Lego och Majken duplo. Jag älskar Lego, tycker det är kul att bygga och det kan verkligen sysselsätta Nils. Också otroligt hållbart om man nu vill sälja, skänka eller ärva.

    Böcker ska barnen också få. Nils ska få en bok om konflikter och rasism och ja lite allt möjligt i den kategorin. Majken ska få en av Nils gamla bebisböcker. Jag älskar ju böcker och vill lösa för barnen varje dag, tänk att få glädje och kunskap och verklighetsflykt serverat så!

    Leksaker är ju ändå det viktigaste så från Majken ska Nils få ”d’laurien” (kan ni er filmhistoria?).

    Sedan ska de få kläder. Majken behöver både ditt och datt (och det har jag hittat begagnat!). Nils ska få ”skinbyxor” och en ghostbustertröja med paljetter. De ska få matchande pyjamasar också. De hade matchande pyjamasar när Majken föddes men den har hon ju växt ur. Gu de kommer vara så gulliga!

    Som kronan på verket får Nils det som toppar hans önskelista: en drönare.

    Majken skulle behöva få något paket till. Så att de får ungefär lika många men jag känner mig ganska klar. Vad har era barn önskat sig?

  • Barn & gravid,  Funderingar

    Jag fick frågan hur jag tänker kring föräldraledighet, barnomsorg och så där. Planen är att jag ska vara hemma till efter jul och sedan jobba deltid 50-80% medan V är hemma med barnen. Jag vet dock inte riktigt var jag vill jobba. Min tjänst jag har haft är nedskuren och som ni vet så var jag också ganska less. Samtidigt skulle det vara skönt att återgå till samma kollegor för att slippa lära känna nya människor. Men tänk va kul att få göra något helt nytt!

    Till hösten börjar Nils skola och då behöver jag vara hemma från klockan 12 ungefär, när skolan slutar. Jag känner mig ganska nervös för den tyska skolan känns väldigt strikt och hård, men samtidigt tror jag att Nils kommer gilla det. När skolan slutar är skolsystemet uppbyggt så att du ska göra läxor i några timmar, därför är ofta mammor hemma för att stötta och hjälpa med det.

  • Barn & gravid

    Frustrerad sömnbrist

    Några bra nätter fick jag innan Majken blev sjuk. Att ha en bebis som sover dåligt och ammar på nätterna är en sak men det är så fruktansvärt frustrerande att ha en femåring som sover som en katastrof. Jag vill inte ens veta hur lite jag har sovit den senaste tiden. De två senaste månaderna men i natt sov jag mellan 00 och 03. Sen var det slut. Majken strulade runt i två timmar med tjock näsa och sjuk-oro i kroppen. Sen slumrade jag. Och så kom Nils in.

    Jag vill bara gråta. Så trött är jag. Och ledsen för att jag är trött. För att jag inte vill vara trött. För att jag borde kunna sova några timmar till med Majken. För att jag aldrig sover mer än Max tre timmar sammanhängande. Oftast betydligt mindre. Gråta för att jag inte orkar. Men jag vet att gråter jag kommer migränen som ligger på lur blomma ut fullständigt. Det kommer den göra ändå. Idag finns ingen återvändo känner jag nu. Migränen kommer. Jag ska bara hålla den stången till det passar sig.

    Jag vet att tröttheten inte varar för evigt. Att delar av den borde gå över så snart Majken blir helt frisk. Att den skulle lätta om även min man kunde vakna av Nils på morgonen och svara på hans frågor och behov. Jag skulle kunna läsa min sovrumsdörr en natt. Fast jag skulle nog ändå vakna av att Nils stör och krafsar där utanför.

    Jag försöker att inte lägga så mycket vikt vid tröttheten. Inte ge den utrymme att ta över mitt liv. Inte ge den näring men det är svårt. För tröttheten låter inte mig vara. Den framkallar irritation, gör min stubin kort och ökar min ångest. Den gör mig handlingsförlamad och den gör så att jag inte orkar göra de saker som ger mig glädje. Den gör mig ledsen.