• Barn & gravid,  Funderingar

    Krämpor första halvan av graviditeten

    Ja men nu är jag halvvägs i graviditeten. Resan mot ett barn som jag innerligt hatar (alltså jag hatar resan inte barnet). Jag är så less på att gravid är ett ”tillstånd” som man stoiskt ska genomleva. Det görs typ ingen forskning så ingen specifik hjälp finns att få och allt är normalt, saker du ska stå ut med medan du lever 100% som vanligt.

    Här är de biverkningar jag haft:

    • Kräkningar – absolut inte som med Nils men tillräckligt för att räknas som abnormalt.
    • Illamående – att må illa men inte kräkas är tortyr. Och vissa dagar är verkligen illamåendet konstant.
    • Hormonell trötthet – de första veckorna var det som att gå in i en vägg. Det fanns inte på kartan att jag orkade vara vaken utan när tröttheten slog till däckade jag.
    • Sömnstörningar – jag har vaknat mycket på nätterna, vilket lett till att jag sovit dåligt.
    • Oro och ångest – framförallt i början.
    • Drömmar – har iofs ofta drömt mycket men just nu är det helt absurt.
    • Illaluktande fisar – metabolismen är väl störd av att det kommer mat så oregelbundet så mina fisar luktar… så illa!
    • Förstoppning
    • Mycket flyttningar
    • Hår som inte blir skitigt (på huvudet).
    • Skägg – eller aggressiva, långa hårstrån på hakan
    • Finnar på rygg och axlar
    • Ömma bröstvårtor
    • Ont i fogarna – men det har just nu lättat lite
    • Håret på benen växer typ inte.
    • Ont i livmodern – kändes som om den skulle sprängas ett tag.
    • Ont i ligamenten
    • Kissnödighet
    • Inget matsug – absolut inget sug på godis!
    • Halsbränna – dock ganska mild so far.
    • Frossa – typ som när man har feber
    • Slem i halsen
    • Finnar på låren
    • Absolut inget sug efter kaffe heller
    • Jag äter väldigt mycket clementiner. Fast jag vet inte om det är något unikt för jag älskar citrusfrukter men äter nog mer frukt överlag.

    Vissa säger ju att man kan få reda på barnets kön via såna här biverkningar, så baserat på ovanstående lista. Vad tror du att jag bär på för något flicka eller pojke?

    0
  • Barn & gravid

    Allt är fint och frid och fröjd!

    I morse var jag på mitt stora ultraljud. Det var nervöst. Hur skulle det se ut? Samtidigt tycker jag att det är så tryggt att den sköterska som gjorde ultraljudet var den som var med när Nils föddes. Det är ju ett tag sedan men det ger mig ändå någon form av trygghet. Att de vet vem jag är.

    Allt såg fint ut. Det var också med en student så jag fick lite extra genomgångar av barnet och vad de gjorde. Jag gillar sånt. Sedan höll jag på att svimma. Lite lågt blodsocker och mycket spänningar som släppte.

    När jag kom hem var Nils orolig för hur det hade gått på sjukhuset så jag sa som det var: jag har en bäbis i magen.

    Hans reaktion: är du säker på det?

    Han tycker det är abstrakt men spännande. Ville leka lite doktor och tyckte att barnet (som är en flicka enligt Nils) ska hetta Flippin.

    Jag har varit ganska orolig för hur Nils ska ta att han ska bli storebror men det verkar hur lugnt som helst. Det blir säkert reaktioner längre fram när bäbisen är här och kräver saker men jag trodde att han skulle slå bakut redan nu faktiskt. Jag njuter av att det gick fint och kändes naturligt att berätta. Så får vi ta resten sen. Och börja berätta för fler i våra närhet.

    0
  • Barn & gravid

    Sova? Ja, tack!

    Sällan i mitt liv har jag sovit så dåligt som jag gör nu. Det är något som jag absolut inte kunnat relatera till i graviditeten med Nils. Sov som en stock då. Men nu är sömnen verkligen av sämre kvalité! Både att jag kan vakna många gånger och ha svårt att somna om men också att jag drömmer och drömmer och drömmer.

    Ett tag hade jag också lite ont av foglossningen på natten men nu när jag är striktare med mig själv så går det bättre. Men sömnen är ändå så dålig. Suck! Jag tror det var Ika, som sa att mycket drömmar och dålig sömn är ett tecken på att barnet är en flicka. Tror stenhårt på att det är en flicka så det är ju skönt att detta bekräftas nu.

    Igår jobbade jag iaf fram till lunch, handlade, åt lunch och satt i soffan och insåg plötsligt ”jag sover ju”. Kröp ner i soffan under en filt och sova 1.5 timme. Vaknade flera gånger men alltså såååå skönt att få vila! netflix går varm. Började på en ny serie som var så härlig även om jag somnade. Tips kommer.

    På kvällen tog jag en promenad vilket är typ den träning jag gör nu. Lagom för min foglossning i kombination med rygg och bålstyrka samt med mirakelmedlet nummer ett på rumpa och hamstrings så funkar det bra.

    0
  • Barn & gravid

    Oengagerad gravid

    Som jag nämnde är en kompis till mig gravid. Hon är 10 veckor efter mig så det är väldigt nytt för henne. Vi har båda barn födda 2016 men Nils tycker inte om hennes barn. Jag kan förstå det. De är väldigt olika. Hur som helst, nu ska vi få barn nära varandra i tid igen. Det ger mig dubbla känslor.

    Hon är så himla peppad på att få ett barn till. När hon var i vecka fem pratade hon om inköp som skulle göras och hur de skulle möblera hemma. Sist vi sågs pratade hon om syskonmatchning på kläderna. Och jag känner att hon vill ha med mig på tåget. Prata inköp och likadana kläder till syskonen men jag bryr mig inte. Inte alls.

    I vecka sju berättade de att hon var gravid för släkt och för barnet (3.5 år). Vi har fortfarande inte berättat för de vi inte träffar o vardagen, typ min familj och absolut inte för Nils. Det är långt nog att vänta när man har koll på tid och datum…

    Jag är ganska oengagerad. Vi behöver två grejer till bebisen som vi har köpt och jag måste fortfarande köpa strumpor. Men det är lixom det. Jag hittar inte det där myset i att vara gravid. Den där framtidsbubblan där man ska matcha kläder och följa normen.

    Jag längtar efter att få rensa och sälja vidare. Slippa förvara alla grejer vi har haft på vinden senaste åren. Ser framemot att bäbisen sover i vagnen och att gå promenader i solen. Längtar efter att ha något så lätt i famnen men så tungt i kärlek och värde.

    Men jag är inte den där peppade, engagerade och shoppingsugna gravida. Kan det vara hormoner? Eller så är jag bara inte en så peppig person.

    0
  • Barn & gravid

    Vecka 18

    Jag är förkyld. Inte mycket alls egentligen men ja… hemma ska man ju vara i dessa tider.

    Nu tycker jag att graviditeten börjar kännas ”på riktigt”. Jag mår bra. Eller så bra som jag aldrig mått tidigare iaf. Illamåendet är kvar och jag kan kräkas då och då men är pigg och lixom har energi och idéer. Så skönt. Igår landade det att vi ska få en bäbis. Skrämmande och kul! Mysigt och asjobbigt.

    Jag ser graviditeten som en sjukdom helt frånkopplad från barnet. När man vet att man ska må dåligt hela tiden så finns lixom inget slut. Inget man kan se framemot och kanske kopplar jag det inte till ett barn för att kunna knyta an vad vet jag. Nu är ju den här graviditeten helt annorlunda och jag behöver inte hålla samma distans till barnet. Spännande och kul!

    Nils är ju född lite för tidigt så i dagarna så kommer så har jag gått hälften av hans graviditet. Det känns overkligt att det ”bara” är halva kvar även om det så klart inte finns några garantier för när ett barn ska födas. Jag gillar %-mätaren i min gravidapp. Följer sen så blir en ev lite tidig födsel en bonus, för även om jag mår helt okej är gravid inget jag njuter av att vara.

    0
  • Barn & gravid

    På gympa!

    Nils har börjat på gymnastik. Eller det är hinderbana och styrketräning. Han var väldigt anti innan, så som han är, men så fort han såg ”tjockmattorna” så blev han väldigt nyfiken på att prova dem och den värsta nervositeten släppte.

    Att han fick börja på en fysisk aktivitet har att göra med två saker: att uppmuntra rörelse och hitta en rolig träningsform tidigt samt att öva på att fungera i grupp.

    Så ja.. jag var också nervös. Nils har nämligen fått kritik för att han sällan vill delta (eller vägrar delta) vid pedagogisk verksamhet på förskolan typ om alla ska rita eller dansa eller så. Jag har funderat och funderat på vad som är fel. Eller vad som blir fel. Om barn med adhd-drag är ena sidan av ett spektrum så är Nils den andra änden.

    Nils följde instruktionerna till punkt och pricka. Sa de att de skulle sitta stilla då blinkade han inte ens. Sa de att man skulle vänta på sin tur då väntade han. Han är också väldigt noga med att göra ”rätt”. Kikade hela tiden på tränaren så att han gjorde exakt likadant. Nils behöver med andra ord uppmuntras att ta ut svängarna lite… (men det visste vi redan).

    Det var iaf en hit! Nils ville gå dit varje dag efter maten men en dag i veckan känns ganska lagom för någon som faktiskt bara är fyra år.

    0
  • Barn & gravid

    Första koppen kaffe på 162 dagar

    Igår hände det. Det fanns ett litet kaffesug så jag tog mig en minikopp.

    Jag har saknat kaffe mest för nyset jag kopplar till det. Att dricka kaffe är att vara stilla och i stunden. En stund för själen att återhämta sig. Eller en stund för att umgås. Det är lixom en ritual jag har saknat.

    Förra veckan var riktigt skit. Kräktes så mycket men poff så blev det lättare. Eller det har varit lättare i några dagar nu. Ljuvligt men också lite skrämmande. Däremot har jag foglossning och ont i höften. Jaja… lite fysisk smärta kan jag stå ut med.

    0