Barn & gravid

  • Barn & gravid

    Nils diagnos – särbegåvning

    Nils har under hösten fått en diagnos. Nämligen särbegåvning. Jag tycker inte alls om det ordet för att den uttrycker att man är bra på något och that’s it. Men för oss är det annorlunda.

    Nils har alltid varit ett ”vuxet” barn. Han har i princip aldrig lekt med jämnåriga utan dragit sig till de som varit äldre. Han har ju varit ett endabarn så för oss har det inte varit så konstigt. Vi har också haft filosofin att Nils får följa med oss hit och dit och det har han alltid gjort med bravur. ”Uppfört sig exemplariskt”. Men på andra delar av livet var det varit skitjobbigt.

    Förskolan är ett sådant ställe där det aldrig riktigt har fungerat för Nils. Han har saknat anknytning till fröknarna. Han har aldrig tyckte att det varit roligt där. Han har upplevt det som rörigt och tråkigt. Han har inte velat delta när de gjort saker gemensamt utan då valt att ställa sig vid sidan av trots att det är något han egentligen tycker är kul när vi gör det hemma.

    Vi har tänkt att han helt enkelt inte trivs och är ”mammig”. Men under hösten blev det ännu en kulmen på allt detta med tårar och otrivsel på förskolan och jag kände att jag inte orkar detta mer. Det tog slut. det vi sökte hjälp för är hans ångest-problematik. Han har ångest för döden, sin egen död och känner mycket ångest kring ja mycket i livet.

    Vi fick hjälp av en kurator som hänvisade oss vidare och hit och dit. Den första bedömningen vi fick var att han var ”kognitivt äldre än sin fysiska ålder”. Att han tänker och drar slutsatser på ett annat sätt än jämnåriga. Vi tänkt egentligen inte mer på det. För Nils har alltid varit ”före” i utvecklingen (precis som många barn är). Människor blir ibland imponerade och ibland frågande till vad Nils säger eller gör men detta har jag tänkt är något folk blir av ”alla” barn. Vi är vana med Nils helt enkelt. Vi utgår från honom som en norm.

    Jag fortsatte prata med min psykolog kring hur jag kunde hantera Nils och hur ett kognitivt tänkande kunde ge Nils ångesten han hade. Det är en sorg att leva med en femåring med det psykiska måendet. Min psykolog föreslog att vi skulle göra ett test för att fortsätta utredningen (Wisc) och det gjorde vi. Resultatet blev att Nils fick en särbegåvningsdiagnos.

    Jag fortsätter lite senare i veckan med vilka utmaningar vi har och hur vi försöker tackla det.

  • Barn & gravid

    Julklappar till vår femåring och ettåring

    Hur kan Majken snart vara ett år?! Otroligt märkligt! Nu ska det handla om julklappar. Jag önskar att jag kunde skriva en lista med begagnade klappar här men jag har inte haft tid eller ork till det så det mesta är nyköpt. så vad ska de få?

    Nils ska få Lego och Majken duplo. Jag älskar Lego, tycker det är kul att bygga och det kan verkligen sysselsätta Nils. Också otroligt hållbart om man nu vill sälja, skänka eller ärva.

    Böcker ska barnen också få. Nils ska få en bok om konflikter och rasism och ja lite allt möjligt i den kategorin. Majken ska få en av Nils gamla bebisböcker. Jag älskar ju böcker och vill lösa för barnen varje dag, tänk att få glädje och kunskap och verklighetsflykt serverat så!

    Leksaker är ju ändå det viktigaste så från Majken ska Nils få ”d’laurien” (kan ni er filmhistoria?).

    Sedan ska de få kläder. Majken behöver både ditt och datt (och det har jag hittat begagnat!). Nils ska få ”skinbyxor” och en ghostbustertröja med paljetter. De ska få matchande pyjamasar också. De hade matchande pyjamasar när Majken föddes men den har hon ju växt ur. Gu de kommer vara så gulliga!

    Som kronan på verket får Nils det som toppar hans önskelista: en drönare.

    Majken skulle behöva få något paket till. Så att de får ungefär lika många men jag känner mig ganska klar. Vad har era barn önskat sig?

  • Barn & gravid,  Funderingar

    Jag fick frågan hur jag tänker kring föräldraledighet, barnomsorg och så där. Planen är att jag ska vara hemma till efter jul och sedan jobba deltid 50-80% medan V är hemma med barnen. Jag vet dock inte riktigt var jag vill jobba. Min tjänst jag har haft är nedskuren och som ni vet så var jag också ganska less. Samtidigt skulle det vara skönt att återgå till samma kollegor för att slippa lära känna nya människor. Men tänk va kul att få göra något helt nytt!

    Till hösten börjar Nils skola och då behöver jag vara hemma från klockan 12 ungefär, när skolan slutar. Jag känner mig ganska nervös för den tyska skolan känns väldigt strikt och hård, men samtidigt tror jag att Nils kommer gilla det. När skolan slutar är skolsystemet uppbyggt så att du ska göra läxor i några timmar, därför är ofta mammor hemma för att stötta och hjälpa med det.

  • Barn & gravid

    Frustrerad sömnbrist

    Några bra nätter fick jag innan Majken blev sjuk. Att ha en bebis som sover dåligt och ammar på nätterna är en sak men det är så fruktansvärt frustrerande att ha en femåring som sover som en katastrof. Jag vill inte ens veta hur lite jag har sovit den senaste tiden. De två senaste månaderna men i natt sov jag mellan 00 och 03. Sen var det slut. Majken strulade runt i två timmar med tjock näsa och sjuk-oro i kroppen. Sen slumrade jag. Och så kom Nils in.

    Jag vill bara gråta. Så trött är jag. Och ledsen för att jag är trött. För att jag inte vill vara trött. För att jag borde kunna sova några timmar till med Majken. För att jag aldrig sover mer än Max tre timmar sammanhängande. Oftast betydligt mindre. Gråta för att jag inte orkar. Men jag vet att gråter jag kommer migränen som ligger på lur blomma ut fullständigt. Det kommer den göra ändå. Idag finns ingen återvändo känner jag nu. Migränen kommer. Jag ska bara hålla den stången till det passar sig.

    Jag vet att tröttheten inte varar för evigt. Att delar av den borde gå över så snart Majken blir helt frisk. Att den skulle lätta om även min man kunde vakna av Nils på morgonen och svara på hans frågor och behov. Jag skulle kunna läsa min sovrumsdörr en natt. Fast jag skulle nog ändå vakna av att Nils stör och krafsar där utanför.

    Jag försöker att inte lägga så mycket vikt vid tröttheten. Inte ge den utrymme att ta över mitt liv. Inte ge den näring men det är svårt. För tröttheten låter inte mig vara. Den framkallar irritation, gör min stubin kort och ökar min ångest. Den gör mig handlingsförlamad och den gör så att jag inte orkar göra de saker som ger mig glädje. Den gör mig ledsen.

  • Barn & gravid

    Så sjuk!

    Majken är så sjuk.. den största nackdelen med att ha en storebror är helt klart alla förkylningar han drar hem till en. Den här sitter djupt i bröstet och innehåller massa snor. Igår natt somnade jag 04:30. Så hon skrek då. Som en gris som någon stack med kniv. Tänkte att vi behövde akut läkarhjälp men plötsligt lugnade hon sig.

    Slö och ynklig är hon i alla fall. Och även nu i natt är jag uppenbart vaken.

    Tur att livet påminner en om det viktiga när jag bryr mig för mycket om triviala grejer. Hälsa. Barnen. Familjen. Välmående. Att få sova. Så tacksam för ovanstående saker men känner ändå att livet inte direkt går min väg just nu. motståndet är lite för stort. Men så känner jag å andra sidan alltid när jag knappt sovit,

    Ska se om vi kan somna om nu. En ny dag imorgon. Ta hand om er!

  • Barn & gravid,  Funderingar

    ”Du måste inse att han inte följer normen”

    Nils är fem år. Han har alltid varit ”före” i sin utveckling jämfört med normen. Det har så klart varit något coolt, något jag är stolt över så som alla föräldrar är stolt över sina barn. Men det har också varit något som frustrerar mig. Vi har stött på problem där Nils kognitiva förmåga vida överstiger hans förväntade förmåga och ibland också hans fysiska förmåga. Många gånger har vi skojat bort det som hans ”egenheter”. För det är roligt också. Till det är ett problem.

    Just nu är det ett problem. Problemet ter sig på lite olika vis och vi har det senaste året haft det ganska kämpigt med Nils. Och han har haft det kämpigt med sig själv. Vi har pratat om att det beror på corona, på att han ska bli storebror, på nya roller i familjen, på ”en fas”. Så där som man gör när man hoppas att det går över.

    Men för ungefär en månad sedan tog det tvärt stopp. Det var som att Nils sa nej och vägrade. Det var ångest, panik, tårar, lögner och väldigt mycket på en gång. Allt detta har vi upplevt med Nils under det gångna åren men nu blev det väldigt intensivt. Så vi sökte hjälp. För så här kan man inte ha det. Så här ska inte en femåring må.

    Utan att gå in på allt för mycket detaljer så har det gjorts olika tester i två olika instanser som båda kommit fram till att han har hög intelligens och ”är utanför normen”. Jag som är lösningsfokuserad ville att han ska börja skolan nu så att han får mer stimulans och blir gladare. Vill ge honom antidepressiva. Vill ordna lekstunder med en miljon barn så vi hittar nya roliga konpisar. Och så vidare.

    Men min kurator sa: först måste du inse att han inte följer normen, sedan får du fundera tillsammans med andra kring hans mående.

    Just nu, känner jag mig så förvirrad. Så stolt över att ha ett barn som är smartare än genomsnittet. Men också en sådan sorg för att han bär mer än vad hans jämnåriga. Samtidigt en lättnad för att detta kan vara orsaken till vår frustration kring Nils. Ett svar på frågan: varför är vårt barn så hör?

  • Barn & gravid,  Funderingar

    Hej då bebisgrej!

    Jag har börjat sälja av och skänka bort bebisgrejer. Det är klart, inga mer barn för oss. vissa saker är sp skrymmande och när de inte används då kan de lika gärna få göra nytta hos någon annan.

    Den här har jag gungat många timmar. Nils älskade den och kunde somna i den till han var 1 år. Gungade och gungade gjorde jag. Majken däremot tycker att den är knäpp och vill inte sitta där. Så den används inte.

    Det är ändå lite vemodigt på något vis. Den påminner så mycket om nils bebistid. Jag har dock en miljon bilder på honom i den. Och jag måste påminna mig själv om att minnena har vi kvar. Det är bara prylen som försvinner. Jag köpte den begagnad och nu får den leva vidare begagnat. Bra kvalité! Helt enkelt.