Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Författare: alex (page 2 of 330)

Leaving neverland

Har ni sett den omtalade dokumentären om Michael Jackson och sexövergreppen? Vi såg den igår.

Jag tvivlar inte alls på de historier som berättas men det är så absurt. Allt. Hur man kan tända på små barnsnoppar? Hur han duperade föräldrarna, hur föräldrar så snabbt litar på en kändis. En främling.

Jag tror, men är inte jätteinsatt, att det de berättar är klassiskt för hur övergrepp eskalerar och jag tycker att båda männen beskriver sina känslor de hade som barn är något alla borde höra.

Jag tycker också det är spännande med familjen som flyttat till LA från Australien. Det här med att barn ska lyckas och bli framgångsrika tycker jag är så märkligt, skrämmande. Visst kan barn ha ett eget driv men det är inte barns idé att flytta från en världsdel till en annan är enbart en idé från föräldrarna. Så märkligt!

En bra dokumentär tycker jag. Välgjord och lågmäld men med många intressanta historier i. Se den!

Boktips: våra kemiska hjärtan – krystal Sutherland

Jag jobbar med barn i yngre tonåren just nu och jag vet inte on det är i ett försök att förstå dem som jag har fastnat mycket för ungdomslitteratur (fast alla borde läsa den här fantastiska boken, ungdom eller ej) .

Den här boken handlar om den förta kärleken och att det romantiseras så runt den men att den kanske oftast inte är så lycklig.

Boken fångade mig efter ett tag och jag läste klart den hos mina svärföräldrar.

Att läsa ungdomslitteratur och hur de väntar på sms och tolkar varandras signaler är ju lite ångestframkallande, för iaf jah var ju där som tonåring… och det är härligt. Det är starka känslor och blixtar genom kroppen när man nuddar varandra som jag faktiskt kan sakna, eller minnas med värme. Men det är ju också så mycket ångest och ledsamhet och besvikelse.

Även fast de vuxna i boken är lite väl präktiga så är boken faktiskt oväntad trots det klyschiga ämnet kärlek. Den finns bland annat att köpa här!

Dagar att fylla livet med

Jag sitter i bilen på väg hem, hjärtat är fyllt. Vi har varit till fjälls med min syster och våra barndomsvänner (också ett syskonpar) som är bland mina bästa vänner. Tillsammans har vi lärt oss åka skidor och nu lär vi våra barn. Barn som kommer överens så fint som barn mellan 1-4 år kan göra. Vi är ute och ute och ute. Åker skidor och längdskidor och grillar och fikar och pratar. Om stort och smått. Älskar det. Är så full av kärlek och nya tankar.

även om sista bilden talar sitt tydliga språk så har Nils tyckt att det varit superkul att åka skidor. Tagit sig ned för både en och två backar innan energi tar slut.

Jag har också snott till mig egna åka. Lät låren jobba ordentligt. Helt underbart!

Och att dela livet med dessa människor. Dela funderingar om terapi, föräldraskap, matlagning och ja… allt. Dela med sig av saker. Pulkor, vindruvor. Ja allt. Älskar att dela. Leva som en familj för några dagar, ja det är så jag känner för dessa människor.

Middagstips: rösti

Jag var så laddad för min ensam-helg och vad jag skulle fylla den med. Först ut var så klart mat, sånt son jag älskar men Nils (eller V) är tveksam till. Så av bloggen flora blev jag påmind om rösti, som jag alltid sagt och som man säger här, eller råraka som jag lärde mig att det heter i Sverige.

Kolla vad gott det ser ut:

Det måste jag ju göra! Glömde dock bort att jag suger på att göra rösti. Aå här såg min ut:

Lite all over the place och inte ens gott ljus kunde rädda den. Men gott är det. och ett tips till er om en lyxig om än billig middag!

Havrekex

Något annat som är typiskt vårvinter och farmor och farfar för mig är havrekex. Jag har förstått att det är typiska julkakor för många i norra Sverige, eller vad säger ni sörlänningar? Men vi hade dem i fikakorgen när taken droppade, isarna inbjöd till fiske och man kunde hålla chokladkoppen utan att frysa när man tog av sig vantarna.

Farmors var sprödare. Jag läste fel i receptet och var nog lite snål med gräddtiden… men det var första gången och någonstans måste jag ju börja. Här kommer receptet:

Blanda 5 dl mjölk och 1 liter havregryn. Låt svälla 30 min minst.

Smält 200 gram smör och häll i havregrynssörjan. Blanda i 2.5 dl mjöl och 1.5 msk hjorthornsalt. Och 2 msk socker.

När degen är klar är den ganska kladdig. Den går att arbeta med händerna men fortfarande mer kladdig än tex en vetedeg. Så nu är det dags att kavla ut den så tunt du kan och göra cirklar med vad du har, jag tog en tekopp.

Grädde på 200 grader i ca 10 min.

Är det någon som vet vad hjorthornsalt heter på tyska och var jag kan köpa det tar jag tacksamt emot en kommentar.

Vi är i fjälls!

Att ha alperna någon timme bort med bil utnyttjar vi absolut mest nu. Eller uppskattar absolut mest. (Kolla här idag, fast förra året, nej två år sedan!)

Lite är det att det är intensivt i stan, på jobbet, lite för att vi har haft ganska dålig luft hör så vi har varit inne allt för mycket. Men allra mest för att det är superlyxigt och helt underbart att få komma iväg och umgås och äta korv och kirsch och bara vara. Den hör gången unnade jag mig att stå på slalomskidor. Nils också. Men det allra mysigaste är ju att bara hänga i våra vänners trädgård och grilla korv.

Japp falukorv ska det vara. Blir super nostalgisk och tänker på min farmor och farfar och alltid vi spenderade i skogen och allt de lärde mig. Nu ska jag njuta vidare. Hoppas ni har det lika fint var ni än är!

Vi är bäst!

Jag och V har haft en svacka. Egentligen en kort. Men intensiv. Och jag har kommit ur den nu. Efter ett sista besök av våra vänner, eller fd vänner kanske det är nu, för det här besöket var som en dödsdom. Vad jag än försökte prata om med min vän så hade hon inget svar, inga motfrågor eller egna frågor om mitt och vårt liv. Vi uppfostrar våra barn väldigt olika och det som är viktigt för oss kommer deras barn aldrig att få lära sig. Eller vad säger ni om att en 2.5-åring bjuder in en vuxen människa att bygga med briotågbana, kul tyckte den 33-åriga mannen så 2.5-åringen fick varken vara med och bygga eller köra tåg på barnan för då blev det fel… (Nils är superduktig både på att köra och bygga med tågbanan).

Så det var sista gången. Kanske ses vi på neutral mark men de är inte välkomna hit mer.

Och jag älska att vara vi tre. Att dela min värld och värderingar med V. Att vara vi två mot världen. Inte perfekta, men försöker vårt bästa. Att jämföra med människor som jag anser behandlar barn illa och hur behandlar man då vänner? Människor som ignorerar sitt eget barns behov och kontakt försök? Nej tack!

Nu längtat jag efter att bara få mysa, samla tid och minnen med V och Nils. Vara ett riktigt järngäng mot världen. Så mysig känsla.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑