Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Författare: alex (sida 1 av 305)

Hotelltips: the California London

Vi sov bara i London en natt så då valde vi att bo supercentralt på hotell istället för vänner och valet föll på the California. Mest för läget, det ligger typ 2 min promenad från King’s Cross. Perfekt läge både då vi kom med tåg norrifrån och åkte underground till flygplatsen men också för att ta sig runt med tunnelbana i London.

Personalen på hotellet var fantastisk! Precis så service-inriktade och trevliga som man önskar. Rummet var enkelt men rent och snyggt och det fanns gott om golvyta för Nils att springa på.

Jag gillade också inredningen eller hela stilen på hotellet. En lite twist typ som att receptionen var en Borg av resväskor eller vårt rum som såg ut så här:

IOM läget vid stationen var jag lite orolig dör att störas av ljud men det var inget problem för oss. Det var också separat dusch och toalett vilket jag uppskattar på hotell. Bra tryck och varmvatten i duschen också.

Frukosten var över förväntan med både varm och kall mat. Yoghurt, frukt, flingor, bröd, pålägg, äggröra, bacon, korv och juicer. Kaffe och te så klart!

Rekommenderar the California varmt!

New York vs London (med barn)

Vi spenderade en dryg vecka i England och jag tänkte försöka ägna några inlägg på rad åt detta. Vad vi gjorde och vad vi borde ha gjort osv.

Vi spenderade två dagar i London. Det var, precis som när vi var i New York, fruktansvärt varmt. Den ena dagen rena “medelhavsvärmen” med sol och 30 grader och den andra typiskt London-varmt med 30 grader, mulet, tryckande och lite blåsigt. Det var helt enkelt “för varmt”.

New York är så mycket lättare att navigera. Londons tunnelbana är ju häftig med alla gångar hit och dit men det är långt mellan stationerna och det känns inte som om jag någonsin kom nära. I New York ligger stationerna tätt. I båda städerna upplever jag det son lite krångligt att byta då linjerna går typ parallellt. Londons tunnelbana är kvav, den känns djupare ned och det är vanligare med rulltrappor även om det inte är helt vanligt. I New York är det ju bara trappor men tunnelbanan är grundare och det finns alltid någon som frågar om du vill ha hjälp med vagnen.

New York finns det mängder av guider till och vi googlade fram saker både innan och på plats med lätthet, för barn, typ lekparker eller plaskdammar men i London var detta betydligt svårare att hitta. Staden kändes inte alls speciellt barnvänlig. Även om jag ibland kände mig i vägen med vagn i New York kände jag mig aldrig ovälkommen.

Som ni säkert hör så vinner New York med hästlängder över London, med barn. London kändes trångt och smutsigt och även om värmen var hetare (kan man säga så?) i New York fanns det mer skugga med träd, lekparker och AC överallt. New York ör så lätt att hitta och resa i. Både för att staden är ett rutnät och för att människor är mer hjälpsamma. (Obs! Jag gick vilse asmycket i New York men har ju bott i London. Så har nog mer av en känsla för London ändå).

Vad var poängen med dessa skor?

Jag drömmer mycket i perioder, nu verkar jag ha en sån period. Jag drömde om en sorts sko som var poppis (?) i början av 00-talet (tror jag).

Det var som en gympasko förutom att den hade en miniliten häl. Typ som en blandning mellan sko och toffla. Typ så här:

Men dessa är från school och riktigt så fotriktiga var nog inte de jag tänker på. Minns att jag kom hem till Sverige och alla hade sånna. De var väl lätta att ta på men den kan ju inte varit så svala? Det känns som om att folk hade typ gråa eller beiga. Men det fanns säkert i fler färger. Är det något ni känner till? Eller minns? Eller skulle vilja ha nu? En gympatoffel.

Mitt dåliga minne

För några år sedan var jag i en allvarlig bilolycka och blev väldigt illa skadad. Just nu, påverkar det inte mig så mycket men då låg jag nästan ett år på sjukhus. Det som stör mig är mitt ena öga som fick en skada och mitt närminne som blev dåligt. Minnet har jag mer eller mindre fått tillbaka men i perioder av stress eller mycket nytt (typ på en resa) så blir det sämre.

Så… här om dagen vaknade jag och visste inte ens vad som hade hänt. Jag hade drömt en dröm som handlade om att jag drömde om en person och därefter träffade personen. Jag visste inte alls vad jag skulle tro eller inte… det tog mig lång tid att landa i att det var en dröm. Fick kolla sms och fråga V.

Åren precis runt olyckan är också väldigt förvirrade. Jag blandar ihop personer och saker och händelser. Men som min exman sa: vissa saker kanske det inte är menat att man ska minnas.

Det var så himla frustrerande och många vänner blev ledsna när jag hela tiden glömde bort dem eller var jag var. Eller vad vi pratar om. Själv var jag livrädd för att jag inte skulle kunna få barn, både av mina fysiska skador men också för att jag inte skulle komma ihåg dem.

Som sagt var, mitt minne är inte 100% och det kommer det aldrig bli men det är gott nog nu. Även om det är frustrerande ibland.

Boktips: den tyska flickan – Armando Lucas Correa

Den här boke tyckte jag om. Jag tycker om litteratur (och annat) från historiska händelser och den här utspelar sig från 1939 och framåt. Vad som hände judar (och andra människor) under andra världskriget är ju något som alla vet men den här boken hade dels ett så vackert perspektiv. Den är berättade ur ett barns ögon. Och jag kände att det säkert finns barn med samma tankar även idag, hur kan detta upprepa sig?

Dela kretsar den kring en händelse som jag inte hört något av, båten st Louis, som i boken är fiktiv men finns förklarad som riktig händelse längst bak.

Jag tyckte verkligen om språket och berättar perspektivet i den här boken. Även om språket var vackert så var den verkligen inte svår att läsa. Även händelserna fängslade mig och de luckor som författaren lämnar vill jag så gärna få svar på. Ett fint familjedrama som ni absolut ska ta er tid att läsa!

Den finns bland annat här.

En sak jag skjuter upp

Jag måste ta tag i och fixa min tand som har gått sönder. Eller det är ju lagningen som släppt för tredje gången. Men alltså det tar emot sååååå mycket!

Dels är det dyrt och en så tråkig sak att lägga pengarna på. Dels är det obekvämt. Jag tycker det är betydligt mer obekvämt att gå till tandläkaren än gynekologen. Dels så måste jag hitta en ny tandläkare för den här tandläkaren kan ju uppenbarligen inte laga mina tänder…

men framförallt så skäms jag lite. det är helt ologiskt jag vet men det känna så skämmigt att ha dåliga tänder. Lixom som att tandläkaren ska döma mig och vara otrevlig.

Det är väldigt sällan jag funderar på vad andra tänker men detta gör mig mycket fundersam.

Mitt främmande språk

Har ni någonsin varit med om att du sitter på ett café och bredvid dig sitter några och pratar. De skojar eller kanske bråkar, viskar och fnissar. Och du förstår inte ett ord av vad de säger. För deras språk är ett främmande språk för dig. Några som har lärt sig ett annat språk eller har ett annat modersmål och flyttat till Sverige.

Så är det för mig varje dag. Mitt språk, som är så mycket jag, är främmande i mitt land. När jag och Nils pratar vrider folk på huvudet. Människor är nyfikna och vissa pratat om Oss för att de tror att vi inte kan tyska. Det blir tyst runt oss. För att människor blir osäkra. Kanske försöker komma på vilket språk vi pratar.

Ibland är det så tydligt att vi ör främmande och aldrig blir det så tydligt som när vi pratat mitt modersmål. Och det är ju det naturligaste i världen för mig.

Äldre inlägg

© 2018 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑