Här sitter jag och reflekterar

Livet är ganska socialt nu. Det är föreningsliv och vänner, mycket på jobbet och allt där emellan. Det blir en intensiv tid fram till om ungefär tre veckor då allt stannar av. Snurrar långsammare och sedan stannar helt. För att snurra snabbare på det privata planet.

Jag saknar Nils. Han är iväg hela tiden. Cyklar och far runt med kompisar i grannskapet. Mysigt för honom men det blir verkligen tydligt att tiden med barnen är knapp alltså… ibland blll jag bara säga ”visst får väl lilla mamsen följa med?” Men det är fint att höra om hans äventyr också, så klart!

Jag försöker sitta still hör och läka min fot. Den har blivit såååååå mycket bättre. Och det är svårt att inte ta ut mig mer än nödvändigt. Stör mig jättemycket på att den enda kompressionsstrumpan doktorn hade i min storlek är utan tå. Varför?!