Någon form av drömkväll

En av de bästa sakerna jag vet är att komma hem själv. När vi varit på resa då måste jag få gå in i vårt hem och andas någon halvtimme innan de andra stormar in. Jag måste få känna att det är mitt hem. Inte deras hem. Eller ens vårt. Stävja hemlängtan lite.

Idag var jag på bokklubb och sedan köpte jag sushi och åkte hem. Öppnade dörren och möttes av kaoset som jag lämnade i morse. Frukostdisk kvar och diverse kläder överallt, både rena och smutsiga. Och blöjor överallt. Tack och lov inga smutsiga!

Jag dukade upp och satte på married at first sight. Jag visste att jag inte skulle någonstans. Det borde städas, plockas, starta både disk och tvättmaskin men jag över mig på att se förbi det och prioritera lugn. Att vara ensam hemma utan att tänka på nästa steg, vad som måste göras och var barnen är det är vila för hela min hjärna och ljuvligt!

Nu måste det dock plockas lite och gå ut med soporna. Och ett av barnen behöver jag i alla fall hämta hem.