Vanor och rutiner

Hittade ett inlägg som var uppbyggt så fint så jag snor det rakt av. Jag tyckte dock att inlägget jag stjäl låter så himla harmoniskt och i balans medan jag själv känner mig så trasig och förvirrad. Som om det är massor som behöver fixas och jobbas på men dagarna fungerar ju faktiskt.

Hämtning & lämning

Oftast är det V som lämnar barnen. Han suger på att gå upp på morgonen och älskar att ligga och snooza så medan han gör det, och jag blir lite irriterad, gör jag i ordning barnen och sedan när de gått så får jag tid för att göra i ordning mig själv. Majken är superlätt att lämna medan Nils har det lite jobbigare, även om det blivit mycket bättre.

Båda barnen blir hämtade av vår barnflicka. Nils vid lunch och Majken runt 14-tiden. Jag kan sakna att hämta. Att möta den i deras vardagsmiljö och att direkt få höra saker om deras dag. Kanske har de något att visa mig. En lärare kanske vill berätta något som hänt under dagen. Nu får jag istället komma hem vid fyra och det är ju inte fy skam det heller.

Träning

Jag tränar ingenting just nu. Och det är väl nu det här inlägget kommer ta en lite deppigare vändning. Jag har tränat i princip varje dag hela mitt liv men i vintras när jag kände att mitt liv var på väg rakt in i en betongvägg då skalade jag av allt. Förutom barnen och min man. För att lixom ”vila mig i form”. Jag tror inte att jag hade klarat mig om jag hade fortsatt att leva livet så som det var då. Många säger att träning är något jättebra för stress men för mig var träningen en del av det som fick mig att må dåligt, träning är en del av livet där jag presterar. Och prestation stressar mig.

Jobb

Jag jobbar ju med didaktisk forskning. Jag tycker att det är roligt men det är som med all utbildning, små resurser som alltid ska skäras ner. Det projektet jag är med i nu är superstressigt och ganska ointressant. Det fokuserar på en viss typ av pojkar och jag är så ointresserad av pojkar. Hur mycket jag än läser på och intervjuar kan jag inte komma ifrån känslan av att det handlar om föräldrarskap och brister i det snarare än brister i barnet.

Det jag gör är i alla fall att jag läser på, pratar med folk, provar olika teorier om hur barnen skulle kunna prestera bättre, utvärderar dem och läser på mer. och så dricker jag kaffe.

Middag

Så fort jag kommer hem från jobbet så börjar jag med middagen. Vi äter tidigt. Framförallt Majken är svinhungrig redan när jag kommer innanför dörren så att hålla ut till klockan fyra eller kanske t.o.m. halv fem är nästan övermäktigt för henne. Ofta lyckas vi äta tillsammans. Det är viktigt för mig. Nils har varit kräsen men blivit mer öppen och Majken går just nu åt det motsatta hållet. Men det är viktigt för mig att vi äter samma sak, att mammor inte äter något annat eller bantar eller har ett annat förhållande till mat. Under min barndom åt jag ofta ensam eller med vänner och jag hoppas att det faktum att vi äter tillsammans skapar goda minnen.

Efter maten åker V ofta tillbaka till jobbet medan jag och barnen röjer runt. Det bästa är när vi ligger på madrass i lekrummet och alla är på bushumör eller när vi spelar spel. Vid sextiden äter vi sedan kvällsfika. Typ fil eller gröt eller nåt sådant.

Date night

Någonting som jag och V totalt har tappat bort under covid och majkens födelse är samlivet. Jag gillar inte ordet dejt för att beskriva vad jag gör med min man, för jag tycker det är mer lära-känna-stadiet i en relation men jag saknar verkligen att klä upp mig, sminka mig, högklackade skor och spendera en kväll med min man på stan.

Jag känner att vi har ett djup och en lunk i vårt förhållande som är trygg och kärleksfull och solkat verkligen verkligen uppskattar. Covid tog inte fram det vackraste i oss utan var en prövning och jag är glad att vi tog oss igenom den. Jag är dock en orolig själ som söker någon form av äventyr fast jag behöver trygghet, men nu tror jag faktiskt att både jag och V behöver äventyr. Kanske en kväll på stan eller en fest… åh livet!

Fredagar

Vi räknar ner hela veckan till fredagar. Jag tycker inte vi äter något speciellt eller så men det är så mysigt att möta upp barnen och veta att ”nu har vi tid tillsammans”. Jag älskar på spåret och V börjar fatta grejen. Men jag har också min bundsförvant i Nils, som också älskar det! Självklart är det chips och läsk till det.

Lördagar & söndagar

Det beror lite på årstid men vi brukar alltid sporta på helgen. Att ha med barnen på små och stora äventyr är typ det bästa med livet. På vintern åker vi gärna slalom – övriga årstider är det mysigt att vandra. Men nu när Nils är större spelas det också fotboll och andra diverse bollsporter.

Besöka roliga loppisar är ju också trevligt och att fika. Laga mat som tar lite längre tid. Spela spel. Umgås med mina svärföräldrar och svågrar.

Resor

Jag älskar att resa. Att känna nya dofter, förundras över något spännande jag ser, vandra runt i en mataffär och prova nya saker och människorna. Både de jag pratar med och de jag vara tittar på. Med barn tycker jag resandet har nått en ny höjdpunkt. Att drömma tillsammans om en ny plats, fundera på vad man kan göra där, hur det ser ut och vad vi kommer äta. För att sedan upptäcka allt som finns att erbjuda. Och, kanske det viktigaste, att sedan minnas hur underbart det var tillsammans.

De senaste årens resor har bara tagit oss till Sverige. Inget fel men det men i sommar åker vi både på en riktig barnresa och till Italien. Åh jag längtar ihjäl mig! Jag älskar när det är stekhett, luften står still och det ångar från asfalten. Jag älskar hur maten smakar, hur det är kolsvart och varmt (vänjer mig aldrig vid den kombinationen), hur frukten alltid dryper av saft och alla alla bästa vänner och familj.

Kompisar

Jag saknar mina kompisar. Ibland så att det skär k kroppen. Jag saknar att springa tillsammans, ses helt otvunget. Och jag saknar att höra hur det är med dem. Se deras ansiktsuttryck. Skratta och flamsa. Prata allvar och stötta varandra. Jag har inte orkat. Det är sanningen. Jag har prioriterat att sova tidigt för att samla sömntimmar och jag har prioriterat mina barn. Den lilla energi jag har haft har jag velat ge till dem. Jag hoppas att orka umgås lite mer med människor nu när våren är här på riktigt.

Alkohol

Jag dricker ungefär 10 glas vin om året. Jag blir aldrig berusad och jag har ofta skämts över det. Jag tycker att rödvin är gott och även rosé men jag dricker det bara i undantagsfall. Dels påverkar alkohol mitt blodsocker negativt men det är också något jag gör för barnen. För att jag inte behöver ha ett glas vin för att det ska bli trevligt, fredagskänsla eller semester på riktigt. Däremot tänker jag att för mina barn så blir det semester och helg även utan alkohol, kanske lite extra trevligt för dem när alkohol inte är inblandat men att vi dricker läsk ur våra finaste glad tillsammans.

Folk får göra precis som de vill. Men jag kan bli less på romantiseringen av alkohol men också normaliseringen. Det ska vara ett glas vin både här och där. Fredagsdrinkar och en öl för att det är lördag.