Så som det blev

Förra veckan skulle vi ju vara ledig och få besök. Så blev det inte. Besöket kom inte utan fick stanna hemma med influensa. Jag fick öva mig i att vara hemma, ledig och utan planer.

Jag städade, grejade, läste tre böcker och bara var med barnen. Tog bort Instagram-appen och saknade den knappt. När Nils kom från skolan har vi spelat massor av tv-spel, fotboll och Uno. Jag och Majken har bakat bröd, kaka, lekt med klossar och ritat.

Jag har ändå känslan av att sakta återvända till den jag har varit och vill vara. Livet kommer tillbaka men det handlar om att skala av. Jag älskar ju att hitta på grejer och göra ditten och datten och att inse och acceptera att min energi inte räcker till det just nu är svårt. Ofta leder utflykter till att jag blir irriterad och själva utflykten blir ju inte så rolig då. Den här veckan har vi inte gjort några stora saker, snarare många många små grejer och det har varit så otroligt harmoniskt. Jag kände att jag vill leva utan stress. Hur gör man det? Det går nog inte, men mindre stress, det hoppas jag på.

Jag har ganska lätt för att fastna i tråkiga tankar när mina planer inte blir så som jag önskar. Jag kan bli så ledsen och verkligen deppa ihop. Besöket var några av mina bästa vänner och vi ses så klart alldeles för sällan men någonstans kände jag att det var skönt att veckan fick fortgå i rutiner och det där låga, ostressade tempo

Nu väntar massor massor av jobb. Jag ska försöka behålla den här lugna känslan i kroppen trots allt. Njuta och andas djupt och strunta i mycket.