Hur ska jag klara det här?

Ni som har hängt med ett tag vet ju om att jag hatar att gå till tandläkaren, kanske är det något av en fobi rent av. Jag har diabetes och både dåliga tänder och dåliga upplevelser av tandläkaren i bagaget.

Idag ska i alla fall Nils till tandläkaren och han är lite orolig så där som barn är. Men jag är svinnervös. Vill gråta några små tårar av oro. Det spelar ingen roll vad utgången blir av besöket egentligen, för de är ju till för att hjälpa en om man har problem alltså min oro är så stor.

Så då är ju frågan hur ska jag göra för att inte föra över min rädsla till honom? Hur andas man i kvadrat utan att ens barn ser och märker det? Får man som mamma aldrig vara rädd?

Jag tycker det är lättare att bara fokusera på honom, andas djupt och hålla honom i handen. Men jag brukar också erkänna att jag också tycker det är lite läskigt. För så är det ju, alla har vi ju vår akilleshäl.