Barn & gravid,  Funderingar

Bristen på andningshål i vardagen

En sak som är ganska pinsam att erkänna, men som jag ändå känner, är att min mamma avlastar min syster med hennes enda barn mycket mer än vad jag blir avlastad. Jag unnar min syster avlastning men ändå så känner jag mig så djupt i hjärtat avundsjuk. Det för lixom ont.

Jag och mina föräldrar har ju inte en toppenrelation direkt och på många sätt är den bättre nu när vi kan ha mina barn i fokus men att min mamma prioriterar min syster framför mig det är ju så klart en tagg i hjärtat även om jag är van med det.

Min syster har barnvakt till sitt barn minst två dagar/kvällar i veckan. De gör inte alltid något speciellt utan de går och tränar ibland eller gör ingenting. Och ibland går de på teater eller äter på restaurang.

Jag och V har inga sådana möjligheter. Det beror på lite olika saker. Vi har ju ”bara” min mans föräldrar här och de ställer gärna upp men då är det ofta att vi är på jobbet, behöver jobba över eller nåt sånt. Nils diagnos innebär också, för oss, att han inte ”tyr” sig till vuxna så lätt. Så dels har han inte samma anknytning som många andra barn till farmor och farfar eller andra vuxna & dels blir han otroligt kränkt när vi gör saker utan honom. Alltså på ett icke-normalt sätt. När vi lämnar honom hos tex farmor och farfar så förstörs vår relation för en ganska lång tid framöver.

Majken är dessutom liten än och jag tycker nog att hon är lite för liten för att sova borta något mycket men dessutom har hon härmat Nils relationsmönster och har lite svårt att knyta an till andra vuxna därför men farmor är verkligen hennes bästis.

Jag går iallafall runt och växlar mellan att känna mig bitter över att vi inte har den avlastningen som min syster har och stolt över att vi klarar oss ändå och försöker njuta av barnen som blir stor allt för fort. Sen lösta jag det här på Nours Instagram:

Och det är precis det jag saknar: andningshål i vardagen.

Framförallt Majken är så intensiv, hon tar massor massor av vår energi och tid i anspråk. Och den tid som blir över vill jag ge till Nils vilket så klart leder till att tiden för återhämtning av olika slag för mig är obefintlig. Alltså noll! Nu har jag i alla fall ord för vad jag saknar! Tack för det Nour.

2 kommentarer

  • Nina

    Känner igen det där med andningshål… Vi har inga av våra föräldrar nära, och min syster får också jättemycket hjälp. Mina andningshål är när jag tränar/jobbar haha. Men sorgligt nog sitter man ju där och scrollar på kvällen för att all energi har gått åt. Hoppas att det ska bli enklare med barnvakt när barnen blir större, för oss och för er!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.