Barn & gravid,  Funderingar

Tänk om hon ett är vanligt barn?

I helgen skulle vi göra något mysigt. Nu när på spåret är slut så är ju vårt helgmys borta. Vi bestämde att vi skulle se en film och på Nils valde då ghostbuster: afterlife.

Ghostbusters har varit Nils favoriter länge. Och även fast vi vet om hans diagnos har vi varit i valet och kvalet om den nya inte är för läskig för en snart-sexåring. Men efter ett år av längtan så såg vi den alltså nu och som han njöt. Maskiner och vulkaner. Berg och bilar. Är det verkligen logiskt med spöken? Är de vetenskapsmän?

Och även fast kvällen är så mysig och alla mår bra så tänker jag: hoppas att Majken blir ett ”vanligt” barn. Att vi kan se Disney-film och diskutera vänskap. Vara rädd för jafar i Aladdin och skratta åt Djungelboken. Ibland känns det som att jag är snuvad på ett barn. Samtidigt är jag så klart tacksam. För att det just nu är helt okej med Nils. För att det finns saker som lugnar och utmanar hans hjärna. För att han är relativt extrovert, mer och mer för varje år, och kan berätta om sina behov och hur det känns. Men nog skulle det vara roligt med lite Disney-film också.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.