Nils diagnos – särbegåvning
Nils har under hösten fått en diagnos. Nämligen särbegåvning. Jag tycker inte alls om det ordet för att den uttrycker att man är bra på något och that’s it. Men för oss är det annorlunda.
Nils har alltid varit ett ”vuxet” barn. Han har i princip aldrig lekt med jämnåriga utan dragit sig till de som varit äldre. Han har ju varit ett endabarn så för oss har det inte varit så konstigt. Vi har också haft filosofin att Nils får följa med oss hit och dit och det har han alltid gjort med bravur. ”Uppfört sig exemplariskt”. Men på andra delar av livet var det varit skitjobbigt.
Förskolan är ett sådant ställe där det aldrig riktigt har fungerat för Nils. Han har saknat anknytning till fröknarna. Han har aldrig tyckte att det varit roligt där. Han har upplevt det som rörigt och tråkigt. Han har inte velat delta när de gjort saker gemensamt utan då valt att ställa sig vid sidan av trots att det är något han egentligen tycker är kul när vi gör det hemma.
Vi har tänkt att han helt enkelt inte trivs och är ”mammig”. Men under hösten blev det ännu en kulmen på allt detta med tårar och otrivsel på förskolan och jag kände att jag inte orkar detta mer. Det tog slut. det vi sökte hjälp för är hans ångest-problematik. Han har ångest för döden, sin egen död och känner mycket ångest kring ja mycket i livet.
Vi fick hjälp av en kurator som hänvisade oss vidare och hit och dit. Den första bedömningen vi fick var att han var ”kognitivt äldre än sin fysiska ålder”. Att han tänker och drar slutsatser på ett annat sätt än jämnåriga. Vi tänkt egentligen inte mer på det. För Nils har alltid varit ”före” i utvecklingen (precis som många barn är). Människor blir ibland imponerade och ibland frågande till vad Nils säger eller gör men detta har jag tänkt är något folk blir av ”alla” barn. Vi är vana med Nils helt enkelt. Vi utgår från honom som en norm.
Jag fortsatte prata med min psykolog kring hur jag kunde hantera Nils och hur ett kognitivt tänkande kunde ge Nils ångesten han hade. Det är en sorg att leva med en femåring med det psykiska måendet. Min psykolog föreslog att vi skulle göra ett test för att fortsätta utredningen (Wisc) och det gjorde vi. Resultatet blev att Nils fick en särbegåvningsdiagnos.
Jag fortsätter lite senare i veckan med vilka utmaningar vi har och hur vi försöker tackla det.
11 kommentarer
Annika K
❤️
Ika
Men vad jätteskönt att ni har fått svar och en diagnos. Jag har arbetat med familjer med särbegåvade barn och vet att det kommer med många utmaningar. Tyvärr är det många som inte förstår att det kan vara svårt och ett “problem”. Det viktigaste är att ni vet vad det innebär och hur ni kan hjälpa honom ❤️Tack för att du delar med dig!
alex
Tack ❤️ jag tar gärna emot tips och råd om du vill dela med dig.
Nina
Vad tufft som förälder med ett barn som mår dåligt, men hoppas denna diagnos är ett steg i rätt riktning ❤
Nina
.. Och kanske en dum tanke, men kan han ev få börja skolan tidigare för att trivas och stimuleras mer?
alex
Nej det är ingen dum tanke alls. Han kommer börja till hösten som ”vanligt” här. Jag ska berätta mer konkret så fort tiden uppenbarar sig.
W
❤️❤️❤️
alex
❤️
natalia
Håller tummarna för att Nils och ni som föräldrar får bra hjälp och stöd som kan användas i de delar av livet där diagnosen kanske känns/märks av mest <3
alex
Tack ❤️
Pingback: