Barn & gravid

Frustrerad sömnbrist

Några bra nätter fick jag innan Majken blev sjuk. Att ha en bebis som sover dåligt och ammar på nätterna är en sak men det är så fruktansvärt frustrerande att ha en femåring som sover som en katastrof. Jag vill inte ens veta hur lite jag har sovit den senaste tiden. De två senaste månaderna men i natt sov jag mellan 00 och 03. Sen var det slut. Majken strulade runt i två timmar med tjock näsa och sjuk-oro i kroppen. Sen slumrade jag. Och så kom Nils in.

Jag vill bara gråta. Så trött är jag. Och ledsen för att jag är trött. För att jag inte vill vara trött. För att jag borde kunna sova några timmar till med Majken. För att jag aldrig sover mer än Max tre timmar sammanhängande. Oftast betydligt mindre. Gråta för att jag inte orkar. Men jag vet att gråter jag kommer migränen som ligger på lur blomma ut fullständigt. Det kommer den göra ändå. Idag finns ingen återvändo känner jag nu. Migränen kommer. Jag ska bara hålla den stången till det passar sig.

Jag vet att tröttheten inte varar för evigt. Att delar av den borde gå över så snart Majken blir helt frisk. Att den skulle lätta om även min man kunde vakna av Nils på morgonen och svara på hans frågor och behov. Jag skulle kunna läsa min sovrumsdörr en natt. Fast jag skulle nog ändå vakna av att Nils stör och krafsar där utanför.

Jag försöker att inte lägga så mycket vikt vid tröttheten. Inte ge den utrymme att ta över mitt liv. Inte ge den näring men det är svårt. För tröttheten låter inte mig vara. Den framkallar irritation, gör min stubin kort och ökar min ångest. Den gör mig handlingsförlamad och den gör så att jag inte orkar göra de saker som ger mig glädje. Den gör mig ledsen.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.