Girlytalk

Kvällar då jag gråter

Jag vill berätta för er eller för mitt minne att jag hatar amning. Själva ammandet har jag egentligen inget emot. Generellt gör det inte ont. Det skulle kanske beskrivas som mysigt men nja… Jag bestämde mig ju för att ge amningen en chans med barn 2 trots att oddsen var emot mig.

Känslan av att sitta fast ger mig panik. Att sitta i fåtöljen och amma merparten av dagen. Och gör ingenting. Riktigt känns hur ensamt det är. Och hur hjärnan skrumpnar av all dålig tv jag konsumerar.

Jag har fått två riktigt dåliga råd. Det ena är att se amningen som en del av vardagen. Lixom acceptera den. Och det kan man ju göra men en vardagssyssla som jag hatar och som tar 9-12 timmar per dygn hade jag lejt bort. Jag vägrar finna mig i sånt. Som en del av en vardag kan jag absolut acceptera amningen. Men inte som 97% av det jag gör.

Hon blev påskpyntad vid amning.

Det andra dåliga rådet är det finns mycket man kan göra med bara en hand. Grät när en bekant sa detta. Jag kan inte ens surfa på mobilen med bara höger hand. Äta ja. Laga mat? Röra mig? Läsa en inbunden bok? Nej.

Jag kan inte sätta ord på vad med amningen det är som gör mig så otroligt ledsen. Kanske är det hormonellt eller bara tröttheten? Men känslan av att sitta fast. Stressen där emellan då allt det andra ska hinnas. Ni vet; gå på toa, laga middag, duscha och kanske plocka undan lite.

Jag tycker också känslan av att inte kunna fixa, äta mat med min familj, laga mat eller starta en tvättmaskin utan att ha hög puls är fruktansvärd.

Jag gillar verkligen inte känslan av att min kropp inte är min, att någon annan bestämmer över den och har tillträde till den. Jag gillar heller inte att sitta still så mycket. Känner mig samtidigt så skamsen och värdelös som känner så starkt negativt om något som är så basalt som att mata sitt barn. Något som en riktig kvinna älskar och gör med en ängels tålamod och ett barns glädje.

+1

2 kommentarer

  • Annika

    Känner så väl igen mig. Jag var likadan med båda mina barn. Jag tittade på mängder av dålig TV när jag ammade min första, men sedan fick jag dåligt samvete för att hon kanske tog in allt undermedvetet och skulle bli påverkad av det, typ bli som det jag såg på. Jag vet, helt sanslöst tänkande, men det är inte så lätt att förbli vettig i hjärnan när man sitter där dag ut och dag in. Funderade dock på det du skriver om en hand. Har du en amningskudde? Det löser inte problemet med att vilja laga mat och röra på sig, men jag kunde i alla fall hålla i en bok. Jag har också en kompis som bar sitt barn i sjal och ammade samtidigt med någon fiffig knytkonstruktion, men jag lyckades inte bli vän med sjalen ens för att bära på vanligt sätt, så jag har aldrig provat.

    • alex

      Nä Majken och sjalen är inte vänner. Tycker också att sjalen belastats bröstryggen så mycket så jag tror jag gör något fel…

      Har hittat en position där jag kan läsa. Tror ett problem är att jag egentligen behöver glasögon när jag läser. Vill ha boken nära ögonen och då blir inbundet för tungt.

      tack för igenkänning och stöd ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.