Funderingar

Min känsla för sovmorgon

En gång mådde jag riktigt riktigt dåligt psykiskt. Jag minns det fortfarande som igår men det är över 10 år sedan. Varje dag var lixom en kamp och jag tänkte där och då att det inte var så farligt men jo då, nog var det med största sannolikhet en depression. under den perioden hade jag ingen sysselsättning, jag tog en paus från mina studier, vikarierade lite på förskola men jag orkade inte det så länge. Jag bodde i en stad utan något stort kontaktnät och hade blivit lurad av människor jag trodde brydde sig om mig.

Mitt försvar eller min reaktion när jag blir deppig är att sova. Jag kunde sova fram till lunch. Gå upp och se på skräptv. Min lägenhet såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig och jag fick inget gjort utan plötsligt var det kväll igen. Och jag gick och la mig. Somnade framför tvn. Och vaknade nästa morgon. Fast tid har gått så sitter känslan av depression och håglöshet djupt ihop med att vara hemma på dagtid och sysslolös. Dessutom har jag några dagar sovit länge. Till kl 10. Och jag vaknar då med ångesten rivandes i kroppen för de rädslor jag hade då, men som jag projicerar på mitt liv nu.

Jag förstår ju så klart rent intellektuellt att jag är i en annan situation nu. Att jag är på en annan plats i livet både fysiskt och mentalt men ändå reagerar hjärnan på samma vis. Mitt bästa sätt för att bryta de här tankarna är att gå ut och röra mig. Men just nu vill inte kroppen riktigt fungera på det viset. Istället försöker jag göra listor för dagarna. Gör de där viktiga sakerna, ringa jobbiga samtal och läsa mer än jag ser på tv för att känna mig ”duktig” och nyttig. För att känna att saker blir gjorda och inte bara lägga på hög.

Det kan vara så mycket som fem veckor till bebisen kommer. Men jag hoppas på två. Kanske tre. Att känna att den hör tiden då jag bara går hemma och väntar tar slut är så viktigt för mig. Medan jag väntar anstränger jag mig för att vara förlåtande mot mig själv och unna mig goda saker, bra böcker och sovmorgon. Men det är tusan inte lätt!

2 kommentarer

  • Winta

    Åh känner igen den jobbiga känslan. Usch! Men tänk att nu är tiden då du kan vila, det är en lockdown där allt är stängt och man ska sitta hemma så mycket som möjligt.
    Passa på att titta på skräptv, sova sova sova..
    Snart har du två barn att underhålla och vi går mot varmare väder med mer aktiviteter ute.
    😊

    • alex

      Tror aldrig jag längtat så mycket efter våren som i år. Har höga hopp för lockdownens slut och att kunna umgås igen. ❤️
      Tack för din pepp.

Lämna ett svar till alex Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.