Barn & gravid

Oengagerad gravid

Som jag nämnde är en kompis till mig gravid. Hon är 10 veckor efter mig så det är väldigt nytt för henne. Vi har båda barn födda 2016 men Nils tycker inte om hennes barn. Jag kan förstå det. De är väldigt olika. Hur som helst, nu ska vi få barn nära varandra i tid igen. Det ger mig dubbla känslor.

Hon är så himla peppad på att få ett barn till. När hon var i vecka fem pratade hon om inköp som skulle göras och hur de skulle möblera hemma. Sist vi sågs pratade hon om syskonmatchning på kläderna. Och jag känner att hon vill ha med mig på tåget. Prata inköp och likadana kläder till syskonen men jag bryr mig inte. Inte alls.

I vecka sju berättade de att hon var gravid för släkt och för barnet (3.5 år). Vi har fortfarande inte berättat för de vi inte träffar o vardagen, typ min familj och absolut inte för Nils. Det är långt nog att vänta när man har koll på tid och datum…

Jag är ganska oengagerad. Vi behöver två grejer till bebisen som vi har köpt och jag måste fortfarande köpa strumpor. Men det är lixom det. Jag hittar inte det där myset i att vara gravid. Den där framtidsbubblan där man ska matcha kläder och följa normen.

Jag längtar efter att få rensa och sälja vidare. Slippa förvara alla grejer vi har haft på vinden senaste åren. Ser framemot att bäbisen sover i vagnen och att gå promenader i solen. Längtar efter att ha något så lätt i famnen men så tungt i kärlek och värde.

Men jag är inte den där peppade, engagerade och shoppingsugna gravida. Kan det vara hormoner? Eller så är jag bara inte en så peppig person.

2 kommentarer

  • Ulrika

    Kan ju absolut vara hormoner, men också hur liksom shoppingsugen och göra-en-grej-av-det-person man är annars? jag har tyckt om att vara gravid under delar av mina graviditeter (de har inte varit så fysiskt tunga, men tidvis emotionellt), men jag har aldrig tänkt att jag ska skaffa massa bebisgrejer. Men jag skulle aldrig tex börja tänka på ett nytt jobb med vilka snygga pennor eller tjusiga jobbkläder jag ska skaffa, eller planera för julen med vilket pynt som ska vara, eller drömma om ett nytt boende utifrån inredningen. Så tänker att det hade varit ganska främmande för mig att peppa lite shoppingorienterat och med liksom en vision för bebisen.

    Men måste ju vara tufft att vara pepp om man inte mår så kroppsligt bra av sin graviditet också, tänker jag?

    • alex

      Ja så tänker jag också. Och som du säger så är jag inte en shoppingperson på det viset. Så det kanske är naturligt.
      Men det finns också en sorg över att inte vara så där peppad och glad. Väldigt tvetydigt allting i livet. Men snart är det halvtid och utförsbacke mot mål ?

Lämna ett svar till Ulrika Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.