Jag sa ifrån!
På jobbet, framför allt i Tyskland där arbetskulturen är väldigt hierarkisk, är jag ganska mesig. Det är sällan jag säger ifrån totalt utan kommer isf med förslag på lösning eller så. Men idag fick jag frågan från min chef om jag kan komma in när mitt kontrakt är slut och göra en överlämning.
Min första tanke var att ”varför inte? Får jag bara betalt så…” men sen blev jag irriterad. För jag frågade efter två överlämningar i våras. Både i april och juni. I juni finns det dessutom utrymme för överlämningar men personen som skulle ta över var inte intresserad då.
Så med hjälp av en vän sa jag nej. Jag kan inte då, en skriftlig överlämning finns hos en person. Och det var jobbigt. Att vara besvärlig är inte något man vill vara men nu var jag det! Hur skulle det tas emot?
Ja men ganska bra och satan va skönt det är. Att säga nej ibland. När det är orättvisa villkor och man inte har någon lust. Ja ni vet. Jag är stolt över mig.
6 kommentarer
Majsan
Heja ?
alex
Tack.
Lisa
Bra gjort!
alex
Tack.
Winta
Bra gjort!! ??
alex
Tack ?