V

Hur vi blev ”vi” – Volker edition

Här kommer ett inlägg till med Volker. det förra blev så populärt och var roligt att skriva här kommer ett till.

Minns du första gången ni sågs?

Klart jag minns det. Jag har sagt det förut men Alex är en person som syns. Det lixom strålar om henne. Eller åskar runt henne om hon är på det humöret men då strålade det. Hon var på en pub i London där jag också var och jag sneglade mot hennes håll ganska ofta. När hon sen svarade i telefon på tyska då blev jag superintresserad. Snygg och pratat tyska med någon oplacerbar dialekt. Henne ville jag prata med.

Hur upplevde du dejting-tiden?

Nu när jag känner Alex så förstår jag precis vad som hände men var det otroligt förvirrande. Hon var alltid snabb på att svara och ville gärna ses, vilket jag tolkade som att hon var intresserad av mig, men sen när vi sågs var det väldigt vänskapligt. Jag tyckte att hon var så sjuktsnygg och sexig och hon behandlade mig som en kollega. När det kom fram att hon bodde med en kille som dessutom är sinnessjukt snygg han med då kände jag mig ganska utnyttjad.

Vi sågs en månad typ. Sedan åkte jag till Tyskland och hon till Italien. Vi hade inte lovat varandra något, vi hade typ kysst varandra, saker gick så sjukt långsamt. Så jag bestämde mig för att åka dit. Till henne. Jag kände att jag ville ha mer.

Vad hände i Italien?

Det var som en romantisk film. Vi hade inga måsten. Vi lekte, spelade spel, åt pasta, badade och umgicks. Jag träffade hennes vänner, hennes sambo och vi levde. Jag föll så hårt för hennes sätt att vara.

Minns du första gången du såg henne naken?

Haha, ja! Och jag kan inte förstå att det här är vi men jag minns att hon hämtade mig på stationen och när vi kom hem så sa hon ”jag vill att du ska veta att jag har ärr”. Och jag tänkte att vi är vuxna människor klart alla har ärr (som i själsliga sår). När jag sedan såg henne på stranden nästa dag och förstod att hon menade fysiska ärr då blev jag så chockad. Världens minsta kropp så liten och den måste ha varit så söndertrasad.

Jag minns förutom ärren att hon har en så användbar kropp. Sprang, hoppade, cyklade, spelade boll och verkligen använda kroppen. Det känns som om det var så hon reflekterade över kroppen som något att använda.

Fanns det några tvivel?

Det fanns mer tvivel än jag kunde räkna innan. Vi bodde olika länder, var från olika länder, jobbar med olika saker… jag tyckte också att det var väldigt jobbigt både med hennes exman och hennes dåvarande sambo. Jag kunde bli så svartsjuk både på den relation de hade då men också på den relation de haft. T.ex. var jag inte exklusive med varken att gifta mig med henne eller drömmar om framtid. Jag var så rädd att hon skulle välja sin exman framför mig igen.

Mina svar på samma frågor dyker snart upp.

4 kommentarer

Lämna ett svar till alex Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.