När solen går upp utanför huset och vi ser “Justin time” för tusende gången. Jag ska precis dricks första klunken kaffe och det känns som om vi skolkar från vardagen varje gång vi har sovmorgon.
    När vi får uppleva säsongens första snöfall. Några få flingor som allt för snabbt tar sig mot marken. Då skriker Nils “det snöar ihjäl!” Och jag får en glimt av snöns magi från ett barnsperspektiv.
    Så fort vi åker någonstans, med bil, eller tunnelbana så vill Nils leka “vem ser först…” ( I spy with my little eye…) och varje gång vi åker tunnelbana så hakar främlingar på. Barn och vuxna i alla åldrar hoppar in i leken. Förutom att jag känner mig som världens bästa mamma som leker med mitt barn så känner jag att världen är en underbar plats där främlingar kan resa och leka tillsammans.
  • När jag efter ett fint samtal med en av mina elever äntligen märker en skillnad i hens beteende och närvaro. Att se hen inse att det han gjort är både bra och mer än förväntat förgyllde hela min termin.
    De där stunderna med bara mig själv. Böcker och te. Och vin. Åh jag är så sugen på rödvin just nu. Dock saknar jag min bästa kompis att dricka det med.