Jag älskar ju julen så att frossa i minst en bok med jultema är tradition. Jag vill ha snö och kärlek och massor av mat.

I år läste jag sju dagar med familjen, Olivia kommer hem från att ha behandlat sjukdomen Haag och därför sätts hela familjen i karantän. Ja ni förstår ju att konflikterna hopar sig.

Jag gillade själva konflikterna. Men jag saknade verkligen julstämningen. Maten, granen och traditionen. Ibland blir den också lite väl ambitiös och drar inte lite för många olika problem (jag ska inte spoila allt för mycket) och jag saknar just den här känslan av myyyyyyyys.

Men det är en lättsam och enkel bok att försvinna in i, det kändes bara som att julen uteblev och slutet. Det gick alldeles för snabbt och nej, det kändes som att författaren tröttnade på boken och slutet blev allt för kliché-artat.