Vi var på teater. Det var det bästa som hänt mig. Nils satt längst fram vid scenen och skrattade så han kiknade hela föreställningen. Han är så stor. Och så liten. Det var många känslor i mig.

Sedan bakade vi bullar med morfar och bonusmormor och gick ut till Nils favoritpark. Ivar Lo-parken. Har jag inte bloggat om den? Hittat inget i arkivet… vi gick dit iaf. Förutom en fantastisk fin lekplats så är det Stockholms bästa utsikt.

när jag ser utsikten över Stockholm brister hjärtat över att vi inte bor där. Samtidigt så är jag så trött på vänner som frågar om vi inte ska flytta tillbaka. Så klart är det en längtan och en komplimang men… det är så jobbigt att redogöra för livsplaner om flyttat eller sånt vi inte ens pratar om. Hur långa planerar att flytta om 10 år? Eller tre? Eller vad ni ska jobba med om ett år?

Sedan åkte vi hem och åt middag med min bästa vän. Nils följde med lite hastigt pga sjuk barnvakt och gjorde det fantastiskt bra.