Det här känna som en evighet sedan men vi firar fredag den trettonde med ett sista inlägg från vår veckolånga resa i Toscana. Vi tog tåget från San Vincenzo där vi ju bodde (nä måste skriva ett inlägg och tipsa om hotellet sen också för det var supermysigt!) till Pisa. Det tog ca 60 min. Vi reste ju absolut mest med tåg och tåg i Italien är härligt! Enkelt, fräscht och billigt. i Pisa hoppade vi på ett pendeltåg för att hoppa av två stationer senare vid vårt första stopp: Museo della Piaggio.

En stor gammal fabrikslokal till bredden fylld med vespor av alla de slag. Visste ni förresten att Vespa betyder geting på italienska? Så som de susar fram i trafiken så förstår ni ju liknelsen. Det var mysigt. Barnvänligt med en lekhörna och så klart en “Ape” där man kan köpa en lättare lunch, vilket vi gjorde. (Ape betyder bi, som ett arbetsbi, och om ni vet hur de ser ut förstår ni även den liknelsen). Och en finfin museeshop!

Museet är inte jättestort så efter en timme stoppade vi Nils i vagnen och tog oss tillbaka till Pisa. Där beställde vi en iskaffe. Det visade sig vara en espresso med två isbitar i. Besvikelsen!

Pisa är superlitet. Och helt ärligt ganska tråkigt. Vi strosade från stationen till tornet, ni vet det som lutar? Vilket tog oss en timme dit och kanske 40 minuter tillbaka. Vi kikade i de få butiker som fanns och åt glass.

Volker var förvånad över att tornet verkligen lutade. Han hade fått för sig att det var en skröna? Man kan gå upp i tornet nu men man måste vara över 8 år så vi stannade på marken.

Genom Pisa rinner floden Arno. Gillar ju vatten så gillar floden. Kanske gav den lite lite svalka också men det var över 40 grader när vi var i Pisa.

Pisa är okej. Värt ett besök men inte en omväg.

Andra inlägg från vår tid i San Vincenzo:

San Vincenzo – en sömnig semesterort.

Castilioncello.

Elba.