Vi

Vi satt vid köksbordet, min bästa vän och jag. Vi åt kantarellpasta och drack rödvin. Vi har känt varandra alltid. Sedan vi var nio år. Vi har gråtit, skrattat, bjudit, bråkat och varit där. Bara. Fast det är ju inte bara. Det är magi. Att vara tyst med en människa och må bra i den tystnaden.

Hennes familj är min familj. det var flera år när vi sov hos varandra hit och dit. Jag älskar fortfarande att sova över. Prata in på natten i sängen. Somna till en film. Äta god frukost och fortsätta skvallra. Prata. Analysera. Vrida. Fundera och drömma. Dela.

Samtalet bara forsade. Inget störde oss. Vad pratade vi om? Människor. Livet. Barn. Män. Ljuvligheter och motståndet i livet. Hur vi vill leva och hur vi lever. Det är inte alltid det matchar.

Och så badade vi bastu och nakna i natten. Och babblade vidare. Alla hörde våra hemligheter. Men det är bara vi vakna. Vi bjuder på vita rumpor och tankar om andra pojkvänner.

Sedan somnar vi. Hon i sin säng och jag i min. En halvmeter mellan oss. Vi viskar god natt. Pratat lite till. Nej nu måste vi släcka. Ännu mer prat. Livet på en pinne.