Nu är det bara två veckor kvar att jobba och det känna väl så där i magen. En oro som maler. Jag vet inte bad jag vill men jag vet att jag har mått väldigt bra sv att inte jobba. Det är ju faktiskt ett val jag har. Att inte jobba.

Det vanligaste i Tyskland är nog ändå att frun (mamman) är hemma. Jag har dessutom både eget kapital och V har kapital så att jag inte behöver jobba. Lixom för en inkomst. Men jag sätter en stor del av min självbild i att vara högutbildad och i att jobba. Jag älskar att tänka och lösa saker. Att vara “viktig” i något större.

Dessutom så hamnar jag lätt i deppigheten när jag “bara” är hemma.

Så jobba vill jag. Men var? Även min chef slutar ju nu. Kanske kan det bli bättre när en ny chef kommer. Jag ska på intervju på ett annat ställe också. Viktigt! Funderar ju också på ett barn till. Med allt vad det innebär…

dessa två veckor handlar främst om överlevnad. Gå till jobbet. Gör jobbet. Komma hem. Kliv kliv överlev.