Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Är jag på väg mot väggen?

Var inne på jobbet ikväll och fixade en grej. Så nu är det gjort och jag kan, eller ska iaf försöka, släppa det. Jobbet alltså. 10 juni jobbar jag igen och mitt behov av distans till jobbet är enormt.

Jag vill inte tänka på det eller prata med någon från jobbet eller vara på jobbet. Jag vet inte om det är så här det känns när man är på väg in i väggen? Att det lixom blir ett ångest-påslag av att tänka på jobbet eller få ett samtal. Det är jobbigt iaf.

Jag skulle kunna sova 1000 år känns det som. Och jag tappar tålamodet med Nils för ofta. Skjuter upp och orkar inte med vardagen. Så att inte jobba nu är en tillfällig lösning för mig.

Den senaste tiden har verkligen tärt på mig och jag känner mig ensam. Nu har jag börjat kunna sätta ord på det och då också involvera vänner i det. Och bördan lättar. Att bara vara med Nils är ljuvligt men också en sak som gör mig galen, att inte kunna resonera och fundera tillsammans föder bara dåliga tankar hos mig. Men sömn och vila är prio ett. Resten får komma sen.

4 kommentarer

  1. Ja. Det är ett tecken på att du inte mår bra på jobbet och att det gått ganska långt. Det finns en risk att du får fler utmattningssymptom om du inte lyssnar på dig själv och din kropp. I min direkta närhet på jobbet (en kollega och en medarbetare) är nu sjukskrivna pga liknande beteende som du beskriver. Ta hand om dig, jobbet är inte värt det!!

    • alex

      25 maj, 2019 at 15:10

      Tack! Önskar du var min chef. Ni har inte en filial i München där ni behöver en lärare eller pt?

  2. Om jag hade haft det har jag inte ens tvekat att fråga om du ville jobba med mig! 😘

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2019 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑