En av mina grupper jag studerar är en blandad grupp på slump, tänk er en klass 8 (de är 14-15 år). Jag har provat diverse olika saker där och märkte att det är tre elever som sticker ut. En är “normal”. En har en fysisk sjukdom. Och den tredje lider av psykisk ohälsa.

Nu när det är utvärderingstider så ska slutsater dras som sedan ska jämföras med andras slutsatser och bli till stöd (råd) (i vissa fall riktlinjer) för undervisning.

Personen med psykisk ohälsa får hjälp av olika instanser. Två olika samtalsterapeuter, besök hos sjuksköterska, anpassade studier av lärare osv. (Gu va jag önskar att alla unga som inte mår bra får sån här uppbackning, tyvärr tror jag det är långt ifrån så). Så nu är det dags för mig att skriva rapport. Och alla anteckningar från terapeuter och skolskötetskan är om elevens övervikt. Alltså alla.

Eleven är överviktig utan tvekan. Och inom sinom tid ska så klart detta behandlas men alltså att eleven gråter varje dag och har självmordstankar är enligt vården sekundärt till övervikten. Gah jag blir så less!

Jag hoppas verkligen att den vård hon får fokuserar mer på den psykiska hälsan och att det fokus som det verkar vara på övervikten är något som hon inte märker. Jag tänker nämligen att det är tillräckligt jobbigt att se att man är tjockare än alla kompisar utan att folk tjatar om viktnedgång hela tiden.