Vi är spralliga i min familj. Vi gillar att springa och busa, leka, baka, fixa. Vara ute är livet. Med åldern har jag insett vikten av balans och just nu lägger jag in vila jämt. Så ofta jag kan. Vila prioriteras högt.

Nils är lite ur fas. Så han behöver också vila. Bästa stunden på dagen är när vi vilar ihop. När han sitter i min famn. Andas lugnt. Luktar gott. Och bara är.

Ibland läser vi en bok. Just nu är det spöket Laban på Netflix som är första valet. Ofta är vi tysta. Andas i synk. Kropp mot kropp. Älskar hans lilla varma starka kropp och att jag känner den. Tänk att det kommer en dag som är den sista, sista gången vi sitter så här och myser. Tankar energi för ännu en omgång av jagande runt i köket. Min älskade fina unge som ger mig en sådan frid, ro i själen och fyller mig med liv.