Idag var Nils hos tandläkaren. Han har klagat på ont bakom bakersta tanden så vi ville kolla upp det. Pirrigt i magen. För mig. Nils verkade ganska obrydd inför premiärbesöket men klargjorde att “när man har gapat klart får man en present”. (Jag tror det är det här avsnittet av favoritserien doktorerna på svtplay som han har sett).

Jag har ju haft det ganska rörigt och dåliga erfarenhet av tandläkare de senaste 3 åren i alla fall och det vill jag ju inte råka föra över på Nils.

Nils var iaf peppad men lite nervös. Han frågade om tandläkaren var en människor och hade ögon, nos och mun som han. Men han kan uppföra sig min lilla prins. La sig på stolen och gapade av bästa förmåga. Svarade på frågor. Det imponerar alltid på mig. Vi pratar genomgående svenska. Alltid. Han och jag. Och sedan växlar han som en vuxen till tyska. Eller, det går på sekunden och sedan är tyskan lika flytande som svenskan.

Det var inget fel på hans tänder. Måste varit någon förkylningsgrej. En blåsa eller annat. Men nu är första besöket hos tandläkaren avklarat. Tack för det!