Förra veckan var inte rolig på jobbet. Två av mina projekt hamnade i diket vilket så klart kräver massa energi för att få upp dem på banan. Och tid! Vilken tid det slukat. Har suttit i akuta möten hela förra veckan och sista mötet var idag, med högre instanser. Efter dagens möte känner jag att jag kan släppa det. Även om det är långt ifrån löst så finns det en plan eller något liknande iallafall.

Jag hade ju också medarbetarsamtal som en vän nog upplyste mig om att det heter. Ett samtal med min chef om mitt arbete. Vi pratade mycket om ett projekt som aldrig riktigt går som det ska och det sociala.

Jag är nog extrovert på jobbet. Vill gärna samarbeta och skvallra och hänga med folk. Har så svårt att sitta still vid datorn utan springer gärna runt och pratar med alla möjliga.

Vi har ju inget “fika” så jag saknar verkligen det sociala just nu. Lite mer strikt arbetskultur än i Sverige också. På jobbet är man tyst och jobbar. Icke min stil!

Min chef vet också vem min man är och frågade hur det går med att vara själv med barnet så mycket när min man reser osv.

Kände ändå en viss omtanke från chefens sida. Det slutade dock med att tiden gick för fort, jag kollade på klockan, skrek satan och sprang iväg. Så där som alla bra samtal slutar…