Vi spenderade en dryg vecka i England och jag tänkte försöka ägna några inlägg på rad åt detta. Vad vi gjorde och vad vi borde ha gjort osv.

Vi spenderade två dagar i London. Det var, precis som när vi var i New York, fruktansvärt varmt. Den ena dagen rena “medelhavsvärmen” med sol och 30 grader och den andra typiskt London-varmt med 30 grader, mulet, tryckande och lite blåsigt. Det var helt enkelt “för varmt”.

New York är så mycket lättare att navigera. Londons tunnelbana är ju häftig med alla gångar hit och dit men det är långt mellan stationerna och det känns inte som om jag någonsin kom nära. I New York ligger stationerna tätt. I båda städerna upplever jag det son lite krångligt att byta då linjerna går typ parallellt. Londons tunnelbana är kvav, den känns djupare ned och det är vanligare med rulltrappor även om det inte är helt vanligt. I New York är det ju bara trappor men tunnelbanan är grundare och det finns alltid någon som frågar om du vill ha hjälp med vagnen.

New York finns det mängder av guider till och vi googlade fram saker både innan och på plats med lätthet, för barn, typ lekparker eller plaskdammar men i London var detta betydligt svårare att hitta. Staden kändes inte alls speciellt barnvänlig. Även om jag ibland kände mig i vägen med vagn i New York kände jag mig aldrig ovälkommen.

Som ni säkert hör så vinner New York med hästlängder över London, med barn. London kändes trångt och smutsigt och även om värmen var hetare (kan man säga så?) i New York fanns det mer skugga med träd, lekparker och AC överallt. New York ör så lätt att hitta och resa i. Både för att staden är ett rutnät och för att människor är mer hjälpsamma. (Obs! Jag gick vilse asmycket i New York men har ju bott i London. Så har nog mer av en känsla för London ändå).