Så efter att jag läst boken som serien baseras på vågade jag mig på att se första säsongen och kan komma med ett utlåtande.

Jag är så glad att jag läste boken först, boken är väldigt enkel. Och det är just enkelheten som gör den bra. Det är inga krusiduller men heller inga överdrivna detaljer. Jag tyckte också om att det var så mycket kvinnokamp i boken. Kvinnor som hjälpte varandra. Det var egentligen bara huvudpersonen och hennes tankar som det handlade om och det tyckte jag var fint. Skönt och häftigt att få se världen bara genom en person.

Serien är betydligt mer komplex och mer fler groteska detaljer. Personer som i boken bara nämns med “det var sista gången jag såg henne” har en hel historia runt sig i serien. Något av det jobbiga med boken var just ovissheten men det var också det som var bra. Att man inte fick veta vad som hände huvudpersonens barn och man gjorde att det fanns ett så hjärtskärande hopp. IOM att man i serien vet det försvinner många av mina känslor. Så även om jag tycker att boken var bättre så är serien också helt fantastisk! Skådespelarna ör jättebra och roligt med en del svarta i roller. Om jag ser serien som en separat historia men en delvis annan berättarteknik blir den ännu bättre. Kvinnor och dystopier. Och, som sagt var, motståndsrörelser! Drömmen!