Om en vecka, nej två, åker vi till Sverige och stannar en månad. V ska jobba på annan ort och hans föräldrar är på resande fot. Jag kunde jobba hemma då så för stt ha möjligt till avlastning så är vi en månad i Sverige.

Jag nämnde det lite här. Att det ibland är ensamt att ha barn. Och jag har senaste tiden landat i att jag faktiskt är besviken på en del vänner här. Innan vi fick barn var vi ofta engagerade i våra vänners barn hör men de visar inte samma engagemang för vårt barn. Att andra ska vara engagerade i ens barn och hur de ska vara engagerade är inget som man kan kräva eller bestämma hur det ska se ut.

Det är lixom jag och V mot världen. Vs föräldrar är fantastiska med Nils och ställer upp massor men det är det. Det skyddsnät jag trodde att vi hade visade sig inte hålla för skarpt läge. Så tråkigt och sorgligt och ledsamt.

Hursomhelst så känns det fantastiskt att få byta 27 grader mot 10 grader och snö för en månad. Kanske inte rent vädermässigt men det ska bli mysigt att återuppleva norrlandsminnen med ett barn.