För mig är det viktigt att vara ett lag med sin partner. Att vi hjälper varandra, kan stå åt sidan med vårt eget ibland för att hjälpa den andra och att vi lixom stöttar och är på samma sida.
Sedan vi fick barn så har vi blivit ett bättre lag, det har tagit nästa två år för mig att få V att inse vad jag vill ha av honom och att han varken är tröttare eller hungrigare än mig utan att vi behöver hjälpas åt. Bort med offerkoftan.
Men det är också så ensamt att ha barn. Nätterna och morgnarna är väl där det är jobbigast för föräldrar. Kanske sena kvällar också om barnet inte vill sova. Och då är man ensam. Med sin partner för hoppningsvis. Men likväl ensam.
Vi har fantastiska far- och morföräldrar runt oss och massa människor som är engagerade och hjälper och ändå är det så förtvivlat ensamt klockan 05:40.
6 april, 2018 at 18:13
Usch den ensamma känslan är obehaglig och genuin ?
7 april, 2018 at 12:52
Ja! ❤️
13 april, 2018 at 02:11
Kram, kanner likadant.
13 april, 2018 at 12:10
❤️