I helgen hade vi besök av Nils sysslingar och deras föräldrar. Sysslingar (eller tremänningar som man säger i norra Sverige) är alltså mina kusiners barn. 

Min ena kusin är en av mina närmaste vänner och hans bror är inte fy skam han heller. De var här med sina döttrar som är 3 månader och 3 veckor. Såååå små och puttiga! 

Det var verkligen ett underbart besök på alla plan. Vi pratade om framtid och berömde varandras barn och drömde om vår farmor och farfar. Skrattade så vi grät åt det knasiga (vi har som släktdrag samma humor) och grät lite åt det sköra. 

Det är så märkligt att dessa tre människor är släkt de har nämligen tre olika MODERSmål och tre olika vardagsspråk. Jag pratar svenska med Nils de andra mammorna pratar två olika asiatiska språk. Nils lever i Tyskland medan de andra lever i Sverige och Danmark. Just nu bor de dock i Österrike. 

Livet går verkligen i trådar och sprider sig. Ibland behöver man ta sig tillbaka till någon form av rot för att tanka och förstå allt för att sedan ge sig ut i världen igen. 

Jag kände en sådan tacksamhet för att Nils pratat svenska och mina kusiner tänker prata svenska med sina barn, att de förhoppningsvis kommer kunna leka och prata svenska med varandra när de ses.