Girlytalk

Plus och minus med syskon

Jag tänker på syskon till Nils hela tiden. Jag vänder och vrider på allt. Efter graviditeten from hell så blev min inställning till syskon annorlunda. Det måste dröja löngre mellan barnen. 

Vad finns det för fördelar med det? De får möjlighet att bli egna personer. Utvecklas i sin egen takt utan att bli jämförda men kanske kan de inte få glädje av varandra i barndomen. Kanske blir allt barnen emellan orättvist för att de är på så olika nivåer och ålder? Den ena får och den andra inte. Den ena tycker något är roligt och den andra tråkigt. 


Egentligen så tänker jag att barn alltid är en bonus, något man inte kan räkna med, så där syskonet kommer dör för man göra det bästa av situationen. 

Vad har ni för erfarenheter? Är ni nära era syskon i vuxenålder? 

4 kommentarer

  • Tove

    5 år mellan mig och min bror. Tyckte det var perfekt pga blev inte definierad i skolan utifrån “hans lillasyster” eftersom vi aldrig gick i samma skola. Min bror var liksom en värld fri från skolvärlden och jag tyckte det var sååå skönt att han liksom var utanför allt det där och kunde stötta mig istället för att behöva visa sig “cool” och förhålla sig till sin egen “status”, sina kompisar och sitt gäng. Tänker att det kan vara svårt för den andre att stå upp för syskon i en skolkontext om man som i mitt fall var den mindre coola. Han var istället en del av min frizon och min familjevärld där jag kunde vara helt och hållet mig själv. Han är idag den jag kan prata om allt med trots att vi bor i olika länder och vi ställer alltid upp och finns för varandra. Såklart beror allt på vad för individer det blir, det vet du ju inte än. Men summa summarum: rekommenderar 5 år 😉

    • alex

      Va härligt att höra om det positiva med “längre mellan” är ju väldigt inne mes tätt mellan barnen idag så är mest det jag hör tycker jag.
      Tack för en så långt kommentar! Själv önskade jag mig alltid en storebror men fick nöja mig med småsystrar.

  • Happy

    Min syster är 2år äldre och min bror 3år yngre. Mittemellan kan jag erkänna att det är lätt att försvinna, men jag uppskattade att ha min syster så nära i ålder som barn. Som vuxen är det mer en stress och förväntan, där hon vill att vi skulle följas åt genom småbarnsår och bostadskarriär. Min bror och jag har inte haft samma nära kontakt, kanske beror det på kön, olikheter eller ålder. Oavsett så rekommenderar jag syskon, precis som i alla relationer har det ju sina ups and downs- men de finns där i vårt och torrt!

Lämna ett svar till alex Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.