Äntligen har jag läst Egenmäktigt förfarande. Jag blir ofta anti när en bok blir så hyllad och omtalad som denna blev. Jag tycker det är jobbigt att läsa den samtidigt som alla andra, även om jag gärna haft någon att diskutera boken med. 

Så nu tog jag tag i det och älskad den. Jag kände mig inte som “team Ester” även om jag så klart sympatiserar med hennes olycka så tycker jag att behållningen med boken är författarens skarpsynthet. Nog har vi alla varit Ester där vi varit brickor i ett kärleksspel och utnyttjats av någon för att få bekräftelse.


Jag tycker att boken ör helt underbar och rekommenderar den starkt!