Jag har tänkt att jag ska skriva det här blogginlägget så länge men alltså det är pinsamt och blir aldrig riktigt av men nu så! 

Efter förlossningen så var personalen supernoga med att få veta att jag kunde kissa och bajsa ordentligt. Att systemet var igång lixom. Jag blev sydd och det var väl inte superskönt att bajsa men det gick ju. Var mest obehagligt. 

Däremot var det ingen som informerade mig om att jag efter förlossningen, alltså i lite drygt ett år, skulle vara mer eller mindre förstoppad. Inte för att jag är sjuk på något sätt utan för att det alltid är någon (gissa vem?) som vill ha min uppmärksamhet.  

Alltså män har ju rykte om sig att vara långbajsare och sitta där allt för länge men jag får helt enkelt ingen bajs-ro. Blir stressad. Nils skriker eller vill leka. Blir förtvivlad när jag går (alltså han är ju med någon annan då!). 

Istället för att bajsa en gång per dag ordentligt som jag gjorde innan barn så känns det som att jag småbajsar, hela tiden! 

Trodde aldrig detta skulle bli ett problem. Är nämligen en sådan som jag bajsa även på resor eller i ”främmande toaletter”. Men ja. Mammalivet är jäkligt oglamoröst.