Det är så himla tråkigt att höra om trötta småbarnsföräldrar men här kommer ett sådant inlägg.

Nils har aldrig haft en talang för att sova. Han har alltid varit överdrivet morgonpigg och tydligt visat att han vill gå upp vid 4-5. Även efter att ha vaknat en gång i timmen hela natten. 

Vi har haft hjälp av en ”sömnkurs”, detta brukar man egentligen inte börja med förän barnet är strax efter ett men jag har diabetes och dålig sömn förstör så mycket mer för mig än att jag blir trött. 

Precis som de flesta föräldrar är jag inte förvånad över att Nils inte sover hela natten och Nils sover inte allra sämst. Det finns de som har det betydligt värre. 

I Stockholm började Nils med en ny vana. Att vakna klockan fyra. Jag skylde på ljuset, det där underbara ljuset vi har dygnet runt, men det har fortsatt och fortsatt. Nils är trött och jag är trött. Vi får köra stenhårt på rutinerna nu även om vi inte avvikit så mycket från dem under semestern heller. 

Det sorgligaste är att Nils oftast vaknar för att bajsa. Det är att hans mage sätter igång som gör att han vaknar. Han har pga att jag inte kunnat amma aldrig haft möjlighet att lära sig att sätta igång magen själv och där kan vi bara hålla ut. Han var förstoppad sina första månader i livet pch det är klart att det sitter i. 

Nu, mera kaffe och sedan  stranden!