Jag spenderade mycket tid hos min farmor och farfar och jag minns den tiden med kärlek och trygghet. Sånt som annars var något av en bristvara i min uppväxt. 

Jag tycker att de bodde i skogen, i en liten håla bodde de och de hade en “skogstomt” ingen vanlig villatomt utan lite skog på baksidan. Älskad att springa runt där. Älskar fortfarande hur det låter när jag går på barr och mjuk jord. 

På tisdagar såg vi på modern i Midsomer och drack te och åt ostmackor. Någon blev mördad av en pianotråd i typ varje avsnitt. Antingen strypt eller halshuggen eller fälld med den och sedan mördad.

Jag har alltid varit feg och vågade egentligen inte se det men där med farmor och farfar på varsin sida och tebrickan framför mig kände jag mig trygg. 

Sedan var det läggdags och jag sov i vedboden. Alltså de hade ett gästrum där. Och jag sprang de 15 metrarna över den där skogstomten livrädd för pianotråd och sov med lampan tänd. 


Helt ärligt så är morden i Midsomer inte i närheten av lika läskigt eller lika bra. Det verkar heller inte förekomma lika mycket pianotråd. Men jag ser det, varje tisdag med en kopp te.