Läste två spännande inlägg om föräldraskap hos Michaela och Linnea.(och kommentarerna hos Linnea är jätteintressanta att läsa). 

Jag tänker tillbaka på hur jobbigt jag tyckte att det var typ de tre första månaderna i Nils liv. Jag kände, kanske för första gången, att samhället hade krav på mig som jag inte ville uppfylla. En mamma är en så tydlig bild för de flesta och alla hade åsikter om hur en mamma är. Jag satt där med amningen och visste att det kommer inget alls här. I tre månader gjorde jag det. Försökte och försökte. Jag skulle tro att Nils på dessa tre månader fått i sig ganska exakt en deciliter bröstmjölk. När jag bestämde mig för att sluta amma, trots att alla tyckte att jag skulle kämpa lite till så var det en sådan lättnad och jag minns hur matningarna blev så mysiga. 

Att jag lyssnar inåt är min största styrka som människa och som mamma. Som mamma är jag dessutom bättre på att följa det min inre röst säger. Någonstans fanns en instinkt för hur jag vill göra och vara som mamma. Hur jag vill att Nils, som är den enda jag är mamma åt, ska uppfatta mig. 

Jag önskar att någon sa det till mig. Du vet det här Alex. Lyssna på goda råd men göt vad du tycker känns bäst.

Så därför säger jag det nu till er som eventuellt läser och behöver höra det, lyssna på goda råd men följ er magkänsla. Det gäller ju så klart oavsett om ni är mamma eller inte, och ibland är det extra svårt när man känner av samhällets krav eller andras förväntningar lite extra. Lita på er själva!