Girlytalk

Jo men det är klart att man är fast i kvinnofällan men…

Jag filosoferar lite över det här med feminism och har gjort sedan Nils föddes. Och jag tror att alla håller med mig om att de könsnormer som råder är för jävliga. Och ni kan ju knappast veta det men alla problem jag och V har i vår relation ha delar om att han är man och därför tvingar mig att vara kvinna. (Pratar alltså om könsrollerna här). 

Jag förstår att dessa roller cementerad av samhället och vi är alla produkter av vår uppfostran. MEN jag vill bara inte vara feminist. Eller jag förstår inte. Så kanske det är. 

De feminister som jag hör skriker högt på nätet om att alla män är svin, mer makt är kvinnan, kvinnor ska få bestämma, man ska få se ut som man är oavsett storlek, pojkar ska ha klänning och alla ska få göra som de vill. Men och detta är konflikten för mig. Sedan är de hemmafruar, lever på sin man, äter kakor till middag och beter sig (på sociala medier) ganska otrevligt. 

Vad heter det när man vill att alla ska vara snälla? Tjäna lika mycket? Le mot varandra och hjälpa varandra? Svarta, vita, långa, korta, män och kvinnor. Alla! 

Man behöver inte leva som man lär och jag slåss mot normerna om mig som kvinna, kort, blond, svensk, mamma och invandrare dagligen. Och jag kan inte säga att jag lever feministiskt. Vi har valt att vs jobb går före mitt. Eller han bad mig och jag sa ja. Vi har gemensam ekonomi men jag sköter alla inköp till Nils. 

Jag kan däremot leva ett vänligt och inkluderande liv, där människor är välkomna och då blir det mer trovärdigt fär mig. Förstår ni vad jag svamlar om? 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.