Natalia filosoferade lite över Att vi (hon, jag och Happy) är olika men lika. Lika gamla men lever olika liv. Samma värderingar och humor men olika temperament och framförallt samma ambitioner. 

Det är fint att ha det så. Människor med olika liv. Som inte värderar det som bättre eller sämre utan helt enkelt annorlunda. 

Ibland känner jag mig så jäkla klyschig. Vit med en vit man som bor i förorten och jobbar 8-5. Ja ni förstår? Det kan äckla mig med alla som målar upp sina liv som perfekta. Och jag vill inte vara en av dem. Tyvärr är jag bättre på att berätta om motgångarna än ledgångarna men jag ska försöka skärpa mig. 

Även fast jag har det så himla bra och i många fall faller inom normen så hoppas jag att jag kan använda den makt som normen ger mig och kriga för de som har en svagare röst än min. 

Nu svävade jag iväg lite här, men precis som Natalia är jag glad att vi har varandra. För perspektiv och påminnelsen om att alla är olika men precis lika bra.