Så himla ledsen
Jag hade längtat hem så mycket i slutet. Längtat efter V men när jag kom hem så började jag gråta och fortsatte även igår.
Jag kom nämligen hem till en knarkarkvart. Disken jag stoppade in i diskmaskinen innan jag åkte var fortfarande kvar. Det var disk och smutsiga kalsonger överallt. Mögliga matlådor och möglet kaffe i kaffebryggaren. Den rena tvätten jag hade lagt på sängen låg nu på golvet. Posten låg i högar i hela lägenheten. Det var så jävla skitigt! Dessutom var kylen helt tom, fanns inte ens något till frukost.
Det mest osexiga som finns är också människor som inte kan ta hand om sig själva. Så mina könslor av längtan och kärlek byttes ut om äckel och ilska.
Jag är ju tyvärr långsint och inåt agerande så jag har fortfarande inte släppt det. Jag känner mig så himla ensam. Jag menar V kan ju så klart städa och så, men han valde att inte göra det, så då blir ju jag ensam med hushållet. Och redan innan kände jag mig ensam. Lämnade alla bästa vänner i Stockholm, ensam med Nils på nätterna, ensam med mitt jävla jobb som strular, ensam hos tandläkaren, ja ni förstår.
Nu ska jag försöka släppa detta och gå ut och njuta av 30 grader och sol i september.
4 kommentarer
Nina
Förstår hur du känner, kram! Jag kan också bli så himla besviken när min man skiter totalt i att städa. Hoppas att han kan förstå hur du känner, och skönt att du fick besök som muntrade upp, precis vad du behövde! (nästa inlägg)
alex
Ja för mig är det en kärlekshandling. Så det blir lixom väldigt stort i mina ögon.
Escaping Reality-ett nytt liv
Usch, jag förstår helt hur du känner! Jag hade reagerat precis på samma sätt!
alex
Så skönt att höra att jag inte är ensam.