Under senvåren gjorde jag slut med några vänner. Ja situationen blev ohållbar och jag är en sådan person som lärt mig att det finns en gräns för hur mycket man ska stå ut med. Några vänner har jag ingen kontakt med idag och kommer troligen aldrig ha det igen av olika anledningar och några kommer jag aldrig ha en lika nära relation som tidigare med. Allt för att skydda mig själv och spara mitt eget psyke.

Visst det är inte lätt. Tvärtom är det väldigt svåra beslut att ta, gränsen är hårfin för när man ska släppa taget och när man ska hålla fast. Och vi är väl inte riktigt överens i alla fallen. Nej en av dessa personer gör allt för att vi ska bli “som förut” igen. Jag har varit tydlig med att det inte kommer hända men det går inte in.

Hur som helst så insåg jag idag att jag faktiskt inte saknar dessa personer heller. Och det var en lättnad, visst är det härligt och allt sånt där när man har det bra och visst är det svårt att sluta att hoppas att det ska bli bra igen, men vilken underbar känsla det är att släppa taget. Sluta hoppas och sluta sakna. Och istället se på allt det underbara som jag faktiskt har. alone,buddhist,friend,friendship,lonely,monk-00bf17e6c8a0e275657c871da3f14068_h