Girlytalk

Jag hatar barn

Jag har inga barn, jag ska vara ärlig med det från början, så om ni vill kalla mig oerfaren så har ni helt rätt. Sedan ska jag säga att jag hatar barn, ja hat är faktiskt den känslan som för tillfället beskriver mitt förhållande till barn. Idag är jag på en resa som tar ca 6 timmar. Och det är ett barn som har skrikit konstant i alla möjliga gälla toner. Och ja det är ett barn, på ca 5 år.

Jag tycker själv att jag är en ganska trevlig människa med stor förståelse för mina medmänniskor här om sitsens när jag senast var ute på en längre resa var det en bebis med som i perioder skrek. Och jag förstår det. Man kan inte prata, resonera med en bebis utan att skrika är deras enda sätt att berätta för omgivningen att det här är ovant och mindre bra.

Men en femåring går det att resonera med. Det går att säga till på skarpen. Det går att förbereda. Underhålla. Ja ni är med? Och då försvinner min tolerans direkt. Jag har ingen sympati varken för barnet eller föräldrarna utan vill ställa mig upp och skrika HÅLL KÄFTEN!! I örat på ungen och hoppas att hen blir tyst av chocken.

20130530-202249.jpg

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.