• Funderingar

    Mina bästa fredagar

    Under hela min tonårstid hade jag träning på fredagar. Jag älskade det. Jag var ingen som var ute och festade utan hade min allra bästa vän och många andra goda vänner i hallen. Jag älskar fortfarande att spendera fredagarna med henne.

    Hon älskar mat. På ett annat sätt än vad jag gör. För jag älskar att äta god mat men hon älskar att läsa på, hitta nya smaker, laga mat och att unna sig. Så att äta middag med henne är ljuvligt! Ibland när vi känner oss energifyllda blir det uppklädda på restaurang och ibland i hennes kök i mysbyxor.

    I hennes stuga är det allting gott och alldeles för mycket när vi grillar. Att sitta länge och väl och plocka med maten, småäta till magen nästan gör ont och samtalen avlöser varandra är drömmen för mig. Just den här fredagen men också alla andra fredagar.

    Iom att hon är duktig och intresserad av mat så får jag dessutom alltid gott vin. Och finns det något jag är riktigt sugen på just nu så är det ett gott glas rödvin. Så där riktigt mörkt och mustigt och som drar i smaklökarna långt bak i munnen. Mmm…

  • tips

    Född 2010

    Ser ni dokumentärserien ”född 2010?” Jag ser den. Var femte år kommer det en ny säsong typ och den följer ett tiotal barn som är födda 2010, deras familjer och liv. Bara rakt upp och ned. På något vis från barnens perspektiv.

    Jag ser den och dör inombords. Mammor som försvinner, mormorar som dör, längtan efter syskon, konflikter, mammor återkommer och så börja skolan. Det är så mycket. Så många känslor. Så många sorger i livet fast man bara är 6 år. Så många funderingar. Livet är så himla tufft. Jag vill bara bädda in Nils i rosa bomull och skydda honom. Men jag vet ju samtidigt att han redan har sina sorger. Någon på förskolan hade retade honom för att han älskar saab. Han funderat, grubblar, tänker på döden och på om vi kommer trösta honom när han är ledsen när vi har en bäbis.

    Livet är ju så himla fint också. Att se människor utvecklas och överkomma svårigheter. Se en tanke växa och bli en trygghet en del av den han är. Acceptansen hos barn är så snabb ändå. Livet är vad det är. Både i det fina och fula.

    En mysig serie tänkte jag säga att det är. För det är ju ett samtidsdokument på något vis. Och livet är fint. Men det är också skört. Och att se vad barn klarar det är inte lätt för mitt hjärta just nu.

  • Funderingar

    ”Vi hjälper dig senare”

    Gah! Idag har jag haft en lång måndag. Den började med riktigt kaos på jobbet där jag fått bristande information och saker helt spårade ur. För att jag sedan ringde och ”bråkade” med min mamma.

    Ni som har följt mig ett tag, fyra år närmare bestämt, minns kanske att min syster sa upp kontakten med mig. (Kolla in här annars). Igår smsade min mamma V och frågade om vi kunde göra den systern en tjänst. Tjänsten var stor (den handlade om att köra bil sex timmar i snöstorm). Och mamma frågade så klart om vi hade någon vän som kunde göra detta, min syster bor inte i närheten av oss, eller ens i samma land. Vi sa så klart nej. Det kan varken vi eller våra vänner hjälpa till med.

    Och idag ringde jag mamma och sa att systern har sagt upp kontakten med mig, hon bad om en enorm tjänst och den gör jag inte för folk jag inte känner. Om min syster vill ha hjälp av mig eller min familj så kan hon kontakta oss direkt, utan mellanhänder. Mamma blev så klart ledsen. Jag förstår att detta är en sorg för henne. Att hennes barn upprepar destruktiva relationsmönster. Men jag har ryggen fri. Har bjudit in till samtal och vet ju fortfarande inte ens varför vi inte har kontakt.

    Hur som helst ville jag säga till mamma att detta inte är okej för mig. Att ha kontakt med systern via mellanhänder men också poängtera att systern närmar sig 30 år och kanske ska få ta eget ansvar och ha egna kontakter att ringa. Samtidigt gör det ju också ont. Att påminnas om att systern inte vill ha kontakt med mig.

    Jag påminns också om den gången för snart, eller över?, 10 år sedan då jag förlorade att barn, hade blivit överkörd av en bil, skilde mig och mådde riktigt pissigt och mamma sa ”vi ska bara hjälpa xxx först så hjälper vi dig sen”. Det kommer jag aldrig förlåta.

    Att påminnas om att man har en familj där man tvingas vara stark och klara sig själv för att andras behov alltid går före. Det är en sån jäkla sorg och trauma. Jag hoppas kunna bryta det mönstret med mina barn.

  • vecka

    Vecka 43

    Nu rusar tiden tycker jag. Den har makat sig fram i sakta gemak och nu kommer det bara säga poff så är det jul.

    Den här veckan ska jag andas mer på jobbet och inte jobba över. I den utsträckning det går så klart. Förra veckan blev det alldeles för mycket övertid och i fredags fick jag sammandragningar av för lite vila, gissar jag på.

    Jag har varit trött länge nu men jag ska börja läsa min nya bok den här veckan, blir så himla skärmfokuserad när jag är trött. Och så ska jag ta ett anti-kroppstest för Corona. Många på min arbetsplats i våra hade Corona under den perioden men utan eller med väldigt milda symtom så då tänkte jag att jag också gör ett test.

    Annars då? Jobba, promenera med en vän, vila halsen, tända brasa, gå och lägga mig tidigt och mysa med Nils.

    2019

  • Barn & gravid,  Funderingar,  Jobb

    Vi har två namn!

    Vi är överens om två namn, ett flicknamn och ett pojknamn. Så nu har den som ligger där inne i magen ett namn redo när hen kommer ut. Alla tror att det är en flicka. Så då kommer det väl ut en pojke då… det spelar ingen roll men jag är nyfiken. För mig har det varit viktigt att tilltalsnamnen är klara, jag vill inte vela och vänta utan att det ska finnas ett namn och en identitet redan från början.

    Igår eller kanske redan i förrgår kom tröttheten som en vägg. Jag har jobbat för hårt den här veckan men börjar känna mig ”i fas” och som om jag har koll på läget. Självklart har jag då också sovit extra dåligt. Så helgen är välkommen!

    Igår målade jag och Nils frukt till pumpor. Nils hatar eller är iaf totalt ointresserad av att rita på papper. Något de också har tagit upp på utvecklingssamtal. Däremot om vi ritar, målar, klistrar eller pysslar med något som inte är papper då kan han hålla på hur länge som helst. Jag trodde hans ointresse att rita på papper berodde på att han var vänsterhänt, något som förskolan haft lite svårt att acceptera, men det är ju ännu svårare som vänsterhänt att måla på clementiner så nu vet jag inte. Det var iaf en mysig stund.

    Nu ska jag äta frukost och dra mig mot jobbet. Hoppas ni får en fin lördag!

  • Funderingar,  Jobb

    Mot jobbet!

    Idag ska jag till jobbet. Jag var hemma två dagar och sov. Gick upp, åt frukost, somnade om till kl 9. Satt i soffan och såg younger. Åt lunch. Somnade igen vid 13 och sov två timmar. Jag är så trött och så uttråkad.

    Det är inte samma trötthet som tidigare i graviditeten där det är en vägg av trötthet som däckar en, det är mer en molande trötthet som alltid finns där men heller aldrig tar slut. Jag googlade och såg att trötthet är ett av symtomen på corona men som V påminde mig om så har jag varit trött hela graviditeten och sover såååå dåligt. Vaknar mycket på nätterna med antingen känslan av att jag är pigg eller att det kryper i kroppen. Så… det är bara att ge sig ut och kämpa sig igenom den här dagen.

    Precis som Happy skrev så tycker jag att det är svårt med input. Framförallt i livet. Det är otroligt mycket vardag. Dagar med frukost, jobb, middag, tv-spel, nattning och sedan ett avsnitt av någon serie innan jag går och lägger mig. Jag saknar att träffa människor, resa, äta god mat, strosa runt i stan. Ja allt. Det där med corona och att iaktta försiktighet finns lixom i bakhuvudet hela tiden. Någon form av riskberäkning där jag funderar på om det är värt det.

    Nej nu ska jag väcka Nils så vi kommer i tid. Hoppas ni får en fin onsdag!

  • Barn & gravid,  vardag

    Lite småförkyld

    Jag är en sån person som lixom ”kämpar på” jag har blivit bättre på att solla bort och bara göra det mest nödvändiga eller akuta men kan gå till jobbet ganska sjuk med en Ipren i kroppen. Men tiderna är annorlunda nu och jag har tendens till hosta/harklingar så… jag sitter hemma i soffan. När detta inträffar så blir jag helt förslappad, sov till 09, tittade på gift vid första ögonkastet och nu borde jag en massa som att klä på mig, plocka undan, köra en tvättmaskin, handla osv. Men icke!

    Annars då? Jo men jag har börjat få en liten mage. Den syns inte med kläder på men utan så finns den där. Jag minns inte så mycket av min graviditet med Nils mer än att jag mådde så dåligt men den här bäbisen känns mer aktiv och troligen större iaf om man kollar in magen. Med Nils kom magen när jag fick dropp vilket jag tror var i vecka 27, så nu är jag fem veckor tidigare. Det känns skrämmande, hur stor kommer jag bli? Men också skönt. En mer normal stor bäbis hoppas jag ju på så klart.

    Vi hörs i veckan!