• vecka

    Vecka 4

    Januari är ju årets absolut längsta och tråkigaste månad men den här januari flög fram, trots att jag inte gjort något alls. En vecka kvar till det är februari och dags för bebis!

    Förra veckan började riktigt lågt men tog sig sedan. Jag fixade med mina blommor och lite annat pyssel. Den här veckan ska jag hämta ett lass böcker för kursen jag ska läsa, leverera sticklingar till en vän utanför stan, mitt gudbarn fyller år (dock bor han i Sverige så det är som det är) och ja… jag försöker slå ihjäl tiden så gott det går. Varvar lite olika serier. Läser. Sover middag. Tar mig för små projekt. Just ja! Projekt garderob… det får bli ett eget inlägg.

    Jag har ganska ont i bäckenet nu. Jag tror smärtan är mest muskulär egentligen. Bäckenet har luckrat upp sig så musklerna tar i hela tiden för att ”hålla ihop”. Åh jag längtar till att kunna träna och bli stark igen. Det kommer dock inte hända den här veckan…

  • Böcker

    Boktips: innan ni tog oss – Lisa Wingate

    Den här boken utspelar sig växelvis i nutid och på 1930-talet och handlar om ett barnhem där man på olika vis stal barn från främst fattiga familjer för att sälja dem till rika familjer genom adoption.

    Jag gillar böcker som växlar mellan olika perspektiv men som alltid är det det ena perspektivet som lockar mig mest. Den här gången är det syskonen som blir kidnappade under 1930-talet som jag tycker att författaren fångar så otroligt bra. Det gör så ont att läsa om hur syskonen förlorar varandra, hur de på olika sätt blir misshandlade och hur de försöker hjälpa varandra att överleva.

    Den här boken handlar om något som jag känner så mycket för. Barn. När jag jobbade med flyktingar tänkte jag ofta på vilken ofantlig styrka det måste finnas i kvinnor som lämnar sina barn. Antingen skickar dem mot Europa med hopp om att kunna följa efter eller som själva går för att kunna hämta barnen sedan. Vilken desperation. Tänk dig själv. Samma sak tänker jag på när det kommer till adoption. Att kvinnor lämnar bort sina barn för adoption måste vara det svåraste beslutet de någonsin kan göra. När jag lyssnade på sommar i P1 med Madeleine Björk som just handlar om adoption och allt olagligt och märkligt som händer i den industrin så kan jag inte se på det på samma sätt. Den här boken visar på att adoptionsbranschen är rutten och varit det en längre tid.

    Åter till boken då. Den är bra. Den väcker många känslor och funderingar i mig och är spännande. Delen som är i nutid är mer förutsägbar och innehåller onödiga detaljer (i mina ögon) men den är också lättsam och gör att boken får ett fint flyt. Ja men läs den!

  • Barn & gravid,  Pyssel

    Blommande hormoner

    Gu va jag grät under Kamala Harris ed igår. Nu är jag en person som gärna gråter vid högtidliga tillfällen men det där var något extra. Lite kan man väl skylla på hormoner också.

    Annars har jag stört mig på mina blommor. Troligen står de alldeles för soligt på sommaren och alldeles för mörkt nu. Så de är lång och taniga. Ganska fula och tråkiga. Och ja de stör mig. Jag skulle behöva klippa ner dem totalt men alltså… suck!

    Fick en leverans igår med lite nya blommor och fixade med de gamla. Klippte ner åtminstone några av de gamla. Ska fortsätta idag. En monstera som var väldigt deppig visade sig ha tagit över hela krukan med rötter, det var ett tag sedan de fick lite körlek kände jag.

    Med Nils köpte jag också en blomma. Alltså när jag var gravid med honom. Den är ganska intetsägande och var ganska dyr, i vad jag brukar lägga på blommor alltså. Så det här med blommor kanske är något mina gravidhormoner gillar.

  • Funderingar

    Hur det är att prata med myndigheter

    Nu i början av det nya året så har jag och min ex-man beslutat oss att ta in en person i vårt företag som ska driva det, mer eller mindre, åt oss. Vi befinner oss båda långt ifrån Sverige rent fysiskt och pga Corona har ingen av oss varit så mycket i Sverige under föregående år. Dessutom börjar vår tid bli knapp och vi känner att med de utmaningar som Corona har gett oss så behövs det nya tankar och mer engagemang något som vi inte har tid med. Så antingen tänkte vi lägga ned eller skala upp. Så vi skala upp lite.

    Problemet är dock att det är så fruktansvärt krångligt att fixa detta med myndigheter. I fredags satt jag i telefonkö till myndighet 1 i 45 min. Jag förklarade sedan mitt ärende för handläggaren och det var tydligt att hen inte hade någon som helst aning om vad jag pratade om. Handläggaren hänvisade mig till myndighet 2. Jag sa till handläggaren att jag är ganska säker på att detta är ditt beslut (pga tidigare erfarenhet) men hen sa att det är myndighet 2!

    Okej jag ringde myndighet 2, de svarade på en gång och var mycket trevliga. Självklart är det myndighet 1 som ska ta dessa beslut sa de. Vilket beslut myndighet 1 än tar så är det vad vi utgår från här på myndighet 2. Så jag ringde tillbaka till myndighet 1. Då var telefonkön så lång att jag inte ens kunde ställa mig i den. Använda istället deras chatt-funktion där en handläggare ringde upp mig. Hen var otroligt proffsig och hade koll på läget och hjälpte mig med typ allt och lite till. Skönt nu är vi på samma nivå, det här kommer rulla på.

    Igår skrev jag till myndighet 2, så som man ska. Bra! Inga problem. Förrän idag. Då myndighet 2 (som lovade att följa myndighet 1s beslut) gav oss avslag. Gah! Jag gissar att det är ett avslag pga att ett papper som ska in till myndighet 1 senast 15 februari inte är inlämnat ännu. Men enligt deras specifikation så måste vi ringa dem för att få veta varför det blev avslag. Så jag ringde dem. Telefonkö igen. Handläggare hade ingen aning om varför det blivit så men ville ha in ytterligheter ett dokument.

    Ringde och fixade dokumentet. Då ringde myndighet 2 upp och sa att allt var ett missförstånd och att vi gjort rätt från början. De skulle fixa det till nästa vecka. Jaha ja. Tackar tackar.

    Dessutom ringde myndighet 3 igår och ville dubbelkolla/ifrågasätta några uppgifter. Jaha?

  • Funderingar

    Min känsla för sovmorgon

    En gång mådde jag riktigt riktigt dåligt psykiskt. Jag minns det fortfarande som igår men det är över 10 år sedan. Varje dag var lixom en kamp och jag tänkte där och då att det inte var så farligt men jo då, nog var det med största sannolikhet en depression. under den perioden hade jag ingen sysselsättning, jag tog en paus från mina studier, vikarierade lite på förskola men jag orkade inte det så länge. Jag bodde i en stad utan något stort kontaktnät och hade blivit lurad av människor jag trodde brydde sig om mig.

    Mitt försvar eller min reaktion när jag blir deppig är att sova. Jag kunde sova fram till lunch. Gå upp och se på skräptv. Min lägenhet såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig och jag fick inget gjort utan plötsligt var det kväll igen. Och jag gick och la mig. Somnade framför tvn. Och vaknade nästa morgon. Fast tid har gått så sitter känslan av depression och håglöshet djupt ihop med att vara hemma på dagtid och sysslolös. Dessutom har jag några dagar sovit länge. Till kl 10. Och jag vaknar då med ångesten rivandes i kroppen för de rädslor jag hade då, men som jag projicerar på mitt liv nu.

    Jag förstår ju så klart rent intellektuellt att jag är i en annan situation nu. Att jag är på en annan plats i livet både fysiskt och mentalt men ändå reagerar hjärnan på samma vis. Mitt bästa sätt för att bryta de här tankarna är att gå ut och röra mig. Men just nu vill inte kroppen riktigt fungera på det viset. Istället försöker jag göra listor för dagarna. Gör de där viktiga sakerna, ringa jobbiga samtal och läsa mer än jag ser på tv för att känna mig ”duktig” och nyttig. För att känna att saker blir gjorda och inte bara lägga på hög.

    Det kan vara så mycket som fem veckor till bebisen kommer. Men jag hoppas på två. Kanske tre. Att känna att den hör tiden då jag bara går hemma och väntar tar slut är så viktigt för mig. Medan jag väntar anstränger jag mig för att vara förlåtande mot mig själv och unna mig goda saker, bra böcker och sovmorgon. Men det är tusan inte lätt!

  • tips

    Saker att lyssna på när du städar:

    För att få något gjort eller gå den där promenaden som jag inte har lust med men ändå borde göra så lyssnar jag. Jag fick airpods när jag fyllde år och det har verkligen varit något som är såååå bra och skönt när jag går runt och lyssnar. Här är lite tips:

    P3 historia om Ester Blenda Nordström – jag har velat läsa boken om hennes liv så länge men jag har inte kommit mig för. Men nu finns hennes liv som podd, perfekt! Jag tyckte det var så där. Kanske för att jag hade en del förkunskaper (men inte jättemycket) men var hon verkligen så intressant och nyskapande?

    P3 ID om Macaulay Culkin – det här var så tråkigt. Det är killen i ensam hemma. Jag är inte speciellt insatt i hans liv eller Hollywood överhuvudtaget men alltså detta var så välkänt. För mig fram kom absolut inget nytt, det var bara en bekräftelse på hur sorgligt hans liv varit.

    P3 ID om Kobe Bryant – det här däremot var intressant tyckte jag. Jag har noll koll på basket men har så klart hört hans namn. De lyckades göra ett dynamiskt avsnitt med, för mig, ny information.

    P3 ID om Jeff Bezos – jag kan verkligen fascineras av människor med den typen av driv som Bezos verkar ha. Det är också spännande med en så aktuell person, att höra om hans förändring från en ganska vanlig människa till något mer snobbigt och kanske maktgalen. Jag tycker mig höra om människor som blir inspirerade av den här typen av historier, där en person från noll bygger upp en enorm förmögenhet men jag blir mest trött. Va jobbigt att jobba så där mycket. När läser de böcker, leker med sina barn och sträck kollar på familjen Bridgerton.

    Andra tips om saker att lyssna på:

  • vecka

    Vecka 3

    På tisdag ska jag till barnmorskan. Och det är det…

    Vi ska prata om förlossningen och så där. Jag älskar min barnmorska och att få gå dit och prata om mig. Det är sällan någon bryr sig om hela mitt mående så. Egentligen borde man gå dit lite då och då under hela livet. Men detta är min sista graviditet så jag får vinka till henne från barn-mottagningen, som ligger vägg i vägg.

    Jag ska ju börja plugga också. Måste kolla efter böcker och lite sånt. Det ska bli kul att ha något att göra för jag är redan väldigt förslappad. Jag blir så lätt ostimulerad och uttråkad. Jag behöver människor och intellektuell stimuli.

    Stämmer även in på mitt förslappade jag.

    Annars då? Jag försöker läsa böcker och pyssla hemma. Borde göra som Natalia och tvätta bäbis-kläder. Packa en väska att ta med till BB. Åka med utrensade grejer till second hand. Plantera om mina blommor. Ja det finns ju saker att göra det är tydligt men… jag skulle behöva ringa Nils allergiläkare också. Snart dags för honom att börja medicinera och jag tror inte vi har så mycket medicin kvar. Ja även den här veckan kommer gå framåt med andra ord.

    Vecka 3 2020