Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Levande 

Nils vaknade bara en gång i natt. Och dp för att fisa. Sedan somnade han om i mina armar. Ja, han sover mellan oss eller om han får välja på oss. Närhetsknarkare av rang. 

Jag kände mig iaf levande för första gången på länge. Jag hade idéer, ville baka och laga mat, lekte, sprang runt runt med Nils, var ute, var på second hand och letade blomkrukor. Ja jag orkade till och med Nils divalater som han lagt sig till med. Gallskrik om han inte får som han vill. 

Och så tog han sina första steg utan min hand. Och jag bröt ihop lite och kände att jag ville ha fler barn nu för Nils behöver inte mig längre. Jag ör överflödig. Ja kära nån, undrar var Nils fått sin dramatiska sida från? 

Fick en bild på det här fina väggordet från en vän: 


Idag ska vi på baby-hlr eller barn-hlr. Och så ska jag jobba. Fullspäckad dag med andra ord. 

Matoro

Nils sover ju som en katastrof. Flaskkriget ni vet! 

Igår var kul en när han sov 10 min på hela dagen. Han var alltså vaken i 11 timmar. Jag var sååååå frustrerad och såååå trött. Slocknade vid 18:45 i soffan. 

Vi var på BVC och Nils hade gått ned 200 gram. Jag hade redan sett det. Sett att han är smalare. Han tappar sina byxor och bodys sitter löst. 

Jag blev ledsen. För han äter dåligt. Eller nu ör han igång bättre men har vi gjort fel? Skulle han fått flaskan mer? Löngre? Mer mat? Ger vi fel mat? 

Ja ni förstår. Det är jobbigt med mat. Jobbigt när vikt är ett mått på mående, för i alla andra avseenden är han tidig och ett litet ”a-barn” (så fint när BVC använder förlegade uttryck på det viset) och ändå oroar jag mig för maten. 

Skit! 

Töntiga mammagrisar! 

Såååå Happy frågade om jag hade en typ av kille jag faller för, själv gillade hon stora näsor… Jag har ingen direkt typ på det sättet, alltså utseendemässigt har mina kärlekar varit ganska olika. Möjligen att de varit korta, max 180 cm fast jag dejtade en kille en gång som var 202. Men ja möjligen kortheten då. 

Däremot personlighetsmässigt där har de likheter. Alla har haft ett sånt där riktigt nördigt sär-intresse. Gamla bilar, fotbollslag, idrott, tv-serier eller V som älskar ”industrihistoria som står och förfaller”. 

Alla har också varit familjeorienterade. Eller med andra ord mammagrisar. Sjölv har jag ju en brokig familj så att han har haft ett nära förhållande till sin familj har både varit något viktigt. En extra trygghet även i mitt liv och jag umgås fortfarande med min exmans familj ibland. Men samtidigt något jobbigt. Att lixom behöva hävda mig att jag är nummer ett i hans liv och inte hans familj har varit tufft för mig och både en inre kamp och en källa till konflikt i alla mina förhållanden. 

Så ja, töntiga mammagrisar är min grej.  

Skönheten och min exman? 

Igår var ändå en bra dag. Nils skrek mellan 21-00 i fredags, hysteriskt och galet trött var han. Jag måste beundra honom för hans uthållighet och målmedvetenhet. Sedan däckade både han och jag och jag sov fem timmar. Vaknade före min lilla vän och var i chock. 

Vi hade toppen väder och en härlig dag på stan. Och på kvällen eller kl 18 var jag på bio och såg skönheten och odjuret. Den behöver väl ingen närmare presentation eller rescension men jag, som är en sucker för Disney och romantik, tyckte den var fantastisk och välgjord. Jag har dessutom en crusch (sedan moulin rouge) på evan McGregor så vad kunde gå fel? 

Jo odjuret såg ut exakt som min exman. Eller exakt kanske var att ta i. Men han har också så där stora snälla blåa ögon och kanske är det någon likhet med munnen också. 


Såå… Ja nu vet ni hur han ser ut också. 

(Att jag någonstans mitt på dagen svimmade av sömnbrist? väljer jag att ignorera). 

Jo det här spårade ju ur 

Jag hade hoppats på att Nils själv skulle välja mat framför flaskan men när detta inte hände så startade jag ju Stora flaskkriget och det spårade ur. 

Nils fattade nämligen att han kunde få flaska på natten och började därför äta på natten och fasta på dagen. Gud giv mig styrka att klara detta envisa barn. Så jag hade inget val utan fick ta bort flaskan även på natten. Han får ett mål med flaskan vid 22-23 men sedan är det slut. 

Första natten skrek han hysteriskt. Han var så arg och hungrig antar jag. Jag satt med honom i famnen och vyschade. Tröstade och guppade och sa om och om igen älskling, det är natt nu och då sover vi så får du mat imorgon, jag lovar. 

Och så bröt även jag ihop. Hulkgrät jag med. För att Nils grät så hjärtskärande men också för alla de mammor som mumlar samma sak som jag gjorde till sina barn, men som inte har någon mat att ge dem. Varken imorgon eller dagen efter det. På alla små magar som gör ont av hunger och på den på djupet desperata känslan i bröstet på deras föräldrar. Fy fan! Jag hade mat i rummet bredvid, ändå gjorde det fysiskt ont i mig. Jag kan ju inte ens jämföra mig med de som inget har. 

Nils sover fortfarande oroligare på natten. Det är som att han förlorade tryggheten. Framförallt när jag eller V inte ligger bredvid honom. Jag hoppas den återkommer snart. 

Fram till dess handlar det om att stå ut, kämpa på och bota huvudvärken. 

Låt oss prata om homeland

Jag är ju och framförallt har varit en person som ser på tv väldigt sällan. Så nu har jag och V sett de två första säsongerna av serien homeland. 

Jag hade hört massa massa gott om den. Den visas på SVT vilket i min värld är någon form av kvalitetsstämpel. Och massa människor har rekommenderat mig den. Så mina förväntningar var höga, kanske för höga. 

Allvarligt hörrni! Jag blir så less. Framgångsrik kvinna, visar sig vara psykisktsjuk och självklart blir hon också kär i brottslingen hon ska fånga. Varför måste hon bli det? Kan inga kvinnliga poliser hålla isär sina känslor och sitt jobb? Eller blir alla kvinnliga poliser kär i typ alla de möter?! 

Jag säger ingenting om skådespelaren utan om manuset. Varför kan det inte få vara en kvinna som löser brott? Som är professionell? Intelligent och inte psykisktinstabil och blir kär i brottslingen. 

Gah! Blir så less! 

God natt! 

Omständigheter och att dra ut på saker är inte min grej. Jag är inte en sådan som måste effektivisera saker medvetet utan jag är lixom ganska effektiv och avskalad från början. 

Typ min läggrutin som är 4 minuter och 30 sekunder. Den börjar med att jag sätter micron på just det 4 min 30 SEK med min vetevärmare. Sedan borstar jag tänderna, kissar, plockar undan ev tekopp, gör en flaska till Nils, klär av mig och på med nattlinne eller pyjamas och kryper slutligen ned i sängen med vetevärmaren. Det behöver inte var svårare än så. 


Ibland läser jag en stund men Nils sover bredvid mig så nu är det på mobilen eller ännu heller lyssnar på podd. Somnar till den. 

V hat världens mest omständiga kvällsrutin som tar typ 8 år.. Så olika kan man va. Och ändå dela säng. Ibland, innan sömn-marodören kom in i vårt liv, låg jag och lyssnade på V och hur han pulade på. Ganska mysigt tycker jag. Även om hans rutiner driver mig till vansinne ibland också. 

« Äldre inlägg

© 2017 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑