• Girlytalk

    38 år!

    I veckan fyllde jag 38 år. Det var längesedan jag tänkte på min ålder. Det blir så tydligt när jag fyller år att tiden går. Det är en skrämmande tanke på många sätt men jag skulle hellre aldrig vilja att den stannade. Så bra som jag mår nu känns det inte som att jag har mått i hela mitt vuxna liv. Det är lixom inte så stora känslor kanske men det är tryggt, kärleksfullt och meningsfullt. Jag har mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Två barn och en man.

    Dock ska jag säga att 38 börjar bli gammalt. Min farmor brukade sjunga ”dansa min docka medan du är unger (?) sedan blir du så tunger”. Kom att tänka på det i veckan och förstod för första gången vad hon menade.

    Men jag känner mig lugn. Min hjärna är ganska tyst. Stilla. Den kräver inte så mycket just nu. Ingen ångest och inga utmaningar. Den tycker bara om att vara hör och nu. Kanske beror det på den enorma tröttheten. Kanske beror det på åldern. På att jag har min egen familj. På att jag landat här, min plats på jorden. Kanske beror det på att kriser av olika slag alltid påminner mig om hur bra jag har det. Vilket priviligerat liv jag lever.

    Hur som helst så fyllde jag 38 år. Jag fick skridskor och en hjälm. Prinsesstårta och middag. Och en dag på badhuset av Nils. Jag är så tacksam för det.

  • Sverige

    Sjöhistoriska museet och armémuseum

    Vi var på två museum till i Stockholm. Armémuseum som är mitt favoritmuseum i Stockholm och sjöhistoriska museet som var en otroligt positiv överraskning.

    Sjöhistoriska hade en utställning om flyktingar från Baltikum under andra världskriget med en fin visning som avslutades med en film och att barnen fick rita vad de ville ta med om de hade behövt fly.

    För mig är det ju otroligt viktigt att vi utbildar våra barn till att bli empatiska och välkomna människor i alla sammanhang. Så detta var verkligen en fin övning för barnen.

    Den absolut största hiten var lekrummet, det var otroligt fint och fräscht och anpassat för barn mellan 0-6 år så det passade Majken som handen i handsken.

    Armémuseum har två fina våningar med permanenta utställningar. De är så fint uppbyggda med stora dockor och små olika saker att prova som att sitta på tortyrhäst eller olika vapen under turens gång.

    De har också ofta fina tillfälliga utställningar denna gång om spioner i Sthlm under andra världskriget. Det absolut bästa hör var att för barnen fanns det ett mysterium att lösa. Med 10 olika ledtrådar och uppdrag skulle man hitta spionen. Superspännande så klart!

    Hör letas det efter kodade meddelanden.

    Så jag rekommenderar sjöhistoriska för de yngre barnen och armé museum för de lite äldre barnen. Men två riktiga favoriter!

  • Resor,  Sverige

    Gamla stan

    Gamla stan är ju fyllt av turister och mest ett sätt att ta sig från city till Södermalm för mig. Men Nils var på ficklampsvandring på medeltidsmuseet och då tog jag mig en tur i gamla stan med Majken som sov i vagnen. det är så roligt för jag tyckte att jag tog kort hela tiden, skämdes lite för det beteendet men kämpade på för bloggens skull och det blev tre bilder…

    Tänk att ha den här jeansen ovanför dörren!
    Tänk att gamla stan var hela Stockholm. Det är så trångt och man ser knappt himlen så när jag kom ut på Slottsbacken så kändes det som att jag kunde andas igen!
    Där, under riksdagshuset, är Nils. Jag vet att han har det bra och att jag behöver de här stunderna för att orka men ändå känns mitt liv halvt utan honom. Vi måste öva på att vara ifrån varandra mer. Eller i alla fall jag.

  • vardag

    Bilder från senaste tiden

    Jag skulle laga Nils jacka med en stryka-på-lapp men var tyvärr lite för trött och stressad så jag smälte sönder hela jackan. Blev lite less men såg det som ett bra tillfälle att visa Nils att vuxna också gör fel, samt att köpa en bättre jacka åt honom.
    Vi har spelat massor med Uno, så mysigt! Har ni några bra spel för barn runt 10 år?
    Jag fick post med jultidning och minilussebullar, jag längtar så mycket efter jul!
    Har skördat de sista blommorna från min solros. Ändå väldigt häftigt att ett så litet frö kan ge så många blommor. Som en solrosbuske!
  • Funderingar

    Vad är lätt och vad är svårt – en lista

    Listor är ju ändå livets guldkant. Jag älskar listor och har alltid gjort. Både att fylla i själv och att läsa vad andra svarar.

    Vad är svårt?

    Att lägga undan mobilen när jag är trött, att plocka undan i samma tempo som Majken drar fram saker, att laga mat som hela familjen tycker om och att hinna träna så mycket som jag vill.

    Om du fick byta hem med någon, vem skulle det vara?

    Då skulle jag byta hem med Flora inte för att jag vet hur hennes hem ser ut men det ligger i Rom! Och Gu vilken Italien längtan jag har just nu. Saknar min by, mina vänner, min familj, lukten och maten. Ja men allt med Italien. Jag hoppas vi får fira nyår där och jag längtar ihjäl mig!

    Vilken är din senaste låt du upptäckte?

    Nils lyssnar på Hoja. Tips från våra svenska vänner som jag inte uppskattar helt.

    Vad brukar du unna dig?

    En lång dusch, lakrits, pocketböcker, meditation, promenad och kaffe!

    Vad stressar dig?

    När barnen inte mår bra, för mycket tid ensam, för lite tid ensam, min diabetes och ekonomi.

    Vad är lätt?

    Att vara i New York, förlora mig i en bok, jobbet, ligga på en filt i natten och se på miljarder och miljarder stjärnor, att älska mina barn.

    Vad är gott?

    Japp, jag har en grav hangup på det just nu.

    En favoritbild?

    Alla bilder på barnen. Fast de mesta favoritbilderna är nog de när de är precis nyfödda och ligger på mitt bröst. Jag känner mig så skör och levande. Och stark och förvånad.

  • Barn & gravid,  Funderingar

    Bristen på andningshål i vardagen

    En sak som är ganska pinsam att erkänna, men som jag ändå känner, är att min mamma avlastar min syster med hennes enda barn mycket mer än vad jag blir avlastad. Jag unnar min syster avlastning men ändå så känner jag mig så djupt i hjärtat avundsjuk. Det för lixom ont.

    Jag och mina föräldrar har ju inte en toppenrelation direkt och på många sätt är den bättre nu när vi kan ha mina barn i fokus men att min mamma prioriterar min syster framför mig det är ju så klart en tagg i hjärtat även om jag är van med det.

    Min syster har barnvakt till sitt barn minst två dagar/kvällar i veckan. De gör inte alltid något speciellt utan de går och tränar ibland eller gör ingenting. Och ibland går de på teater eller äter på restaurang.

    Jag och V har inga sådana möjligheter. Det beror på lite olika saker. Vi har ju ”bara” min mans föräldrar här och de ställer gärna upp men då är det ofta att vi är på jobbet, behöver jobba över eller nåt sånt. Nils diagnos innebär också, för oss, att han inte ”tyr” sig till vuxna så lätt. Så dels har han inte samma anknytning som många andra barn till farmor och farfar eller andra vuxna & dels blir han otroligt kränkt när vi gör saker utan honom. Alltså på ett icke-normalt sätt. När vi lämnar honom hos tex farmor och farfar så förstörs vår relation för en ganska lång tid framöver.

    Majken är dessutom liten än och jag tycker nog att hon är lite för liten för att sova borta något mycket men dessutom har hon härmat Nils relationsmönster och har lite svårt att knyta an till andra vuxna därför men farmor är verkligen hennes bästis.

    Jag går iallafall runt och växlar mellan att känna mig bitter över att vi inte har den avlastningen som min syster har och stolt över att vi klarar oss ändå och försöker njuta av barnen som blir stor allt för fort. Sen lösta jag det här på Nours Instagram:

    Och det är precis det jag saknar: andningshål i vardagen.

    Framförallt Majken är så intensiv, hon tar massor massor av vår energi och tid i anspråk. Och den tid som blir över vill jag ge till Nils vilket så klart leder till att tiden för återhämtning av olika slag för mig är obefintlig. Alltså noll! Nu har jag i alla fall ord för vad jag saknar! Tack för det Nour.

  • vardag

    Stämningen är på topp

    Alla i familjen är lite lätt förkylda. Min man säger att det är covid. Om det är covid så är det ändå milt. Klara är vi då förkylda. Vi är trötta och griniga, lättirriterad och lite snoriga alla fyra. Stämningen är på topp här hemma!

    Vi bestämde oss för en hemmadag idag och har städat och sånt. På tisdag åker jag och barnen till Sverige så jag hoppas hoppas att vi är friska då. Vi åker tåg och har egen cupe så det skulle väl gå ändå men jag har ändå hopp.

    Innan vi åkte röjde jag ur rabatterna. Så jorden får vila till nästa vår. Hoppas dahliorna håller sig i källaren.

    Annars fortsatte veckan på jobbet i ungefär samma kaos som tidigare. Det ska bli underbart med semester och att få träffa massor av vänner och familj, både för mig och barnen. Hösten är ett långt ekorrhjul alltså. Och snart snart börjar ju julmyset också.