• V

    Hur vi blev ”vi” – Volker edition

    Här kommer ett inlägg till med Volker. det förra blev så populärt och var roligt att skriva här kommer ett till.

    Minns du första gången ni sågs?

    Klart jag minns det. Jag har sagt det förut men Alex är en person som syns. Det lixom strålar om henne. Eller åskar runt henne om hon är på det humöret men då strålade det. Hon var på en pub i London där jag också var och jag sneglade mot hennes håll ganska ofta. När hon sen svarade i telefon på tyska då blev jag superintresserad. Snygg och pratat tyska med någon oplacerbar dialekt. Henne ville jag prata med.

    Hur upplevde du dejting-tiden?

    Nu när jag känner Alex så förstår jag precis vad som hände men var det otroligt förvirrande. Hon var alltid snabb på att svara och ville gärna ses, vilket jag tolkade som att hon var intresserad av mig, men sen när vi sågs var det väldigt vänskapligt. Jag tyckte att hon var så sjuktsnygg och sexig och hon behandlade mig som en kollega. När det kom fram att hon bodde med en kille som dessutom är sinnessjukt snygg han med då kände jag mig ganska utnyttjad.

    Vi sågs en månad typ. Sedan åkte jag till Tyskland och hon till Italien. Vi hade inte lovat varandra något, vi hade typ kysst varandra, saker gick så sjukt långsamt. Så jag bestämde mig för att åka dit. Till henne. Jag kände att jag ville ha mer.

    Vad hände i Italien?

    Det var som en romantisk film. Vi hade inga måsten. Vi lekte, spelade spel, åt pasta, badade och umgicks. Jag träffade hennes vänner, hennes sambo och vi levde. Jag föll så hårt för hennes sätt att vara.

    Minns du första gången du såg henne naken?

    Haha, ja! Och jag kan inte förstå att det här är vi men jag minns att hon hämtade mig på stationen och när vi kom hem så sa hon ”jag vill att du ska veta att jag har ärr”. Och jag tänkte att vi är vuxna människor klart alla har ärr (som i själsliga sår). När jag sedan såg henne på stranden nästa dag och förstod att hon menade fysiska ärr då blev jag så chockad. Världens minsta kropp så liten och den måste ha varit så söndertrasad.

    Jag minns förutom ärren att hon har en så användbar kropp. Sprang, hoppade, cyklade, spelade boll och verkligen använda kroppen. Det känns som om det var så hon reflekterade över kroppen som något att använda.

    Fanns det några tvivel?

    Det fanns mer tvivel än jag kunde räkna innan. Vi bodde olika länder, var från olika länder, jobbar med olika saker… jag tyckte också att det var väldigt jobbigt både med hennes exman och hennes dåvarande sambo. Jag kunde bli så svartsjuk både på den relation de hade då men också på den relation de haft. T.ex. var jag inte exklusive med varken att gifta mig med henne eller drömmar om framtid. Jag var så rädd att hon skulle välja sin exman framför mig igen.

    Mina svar på samma frågor dyker snart upp.

  • vecka

    Vecka 23

    förra veckan var tung. Eller slutet av den. Saker är konstiga på jobbet. Det sprider så mycket drama bland personalen och jag känner mig så förvirrad. Jag vet inte om detta är en kulturellgrej jag saknar som invandrare. Men jag blir lixom bara ångestfylld av det sociala spelet på min jobb och då är det bara en bråkdel av folk som är på jobbet.
    den här veckan ska jag undvika att vara på jobbet så mycket som möjligt. Lämna in mina rapporter på tisdag och sedan bara vara. Andas djupt.
    på tisdag har jag en fortbildningscirkel med några kollegor. Kollegor jag tycker om.

    jo men jag borde höra från de jobb jag sökte eller anmälde intresse för eller hur man ska säga. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv just nu. Känner mig allmänt förvirrad och ensam. Men det tar vi i kommande inlägg i veckan.

    i helgen ska vi på dop och på söndag är det litet kalas för Nils med farmor och farfar. Tänk att han snart blir fyra. Men mer om det när det är dags. Jag ska nog baka en del för det också. Kanelbullar, tårtbotten och sånt.
    och så allt det vanliga… träna, tvätta, leka och umgås. Ja alltså med min familj.

  • vardag

    En present till mig från mig

    Som jag tjatat om ett tag så lider jag av att inte kunna planera. Gu va jag älskar att planera och analog kalender ska det vara. Jag har en på mobilen också som används vid nödfall men på jobbet då ska det vara papperskalender. Nu vet jag inte riktigt var jag jobbar till hösten men jag ska plugga och leva och ja… må bra och det gör jag om jag planerar.

    Köpte för första gången i livet en almanacka som jag har designat själv. Och jag är så sjukt nöjd!

    Bilden blev betydligt mörkare än vad jag trodde men så här ser en vecka ut. Prickade sidor istället för linjerade och små listor längst med. Älskar listor!

    Längst bak har jag fler listor och veckoplaner för mat. My good! Livet kommer bli så lätt och strukturerat…

    Jag tycker att kvalitén är över förväntan. Tjocka sidor och sidorna med bilder känns i superfint skick! Det känns nästan tråkigt att jag måste vänta ett år innan jag får göra en ny. har jag nämnt att jag älskar planering?

  • Funderingar

    Guilty displeasures

    Alltså saker som ”alla andra” gillar men som jag inte tycker om.

    • Youtube – har absolut inte fastnat där och tycker typ att 99.9% av allt som finns där är värdelöst. Varken informativt eller underhållande.
    • Katter – eller kanske husdjur. Tycker de luktar illa och är ivägen. Kan stå ut med vissa väl uppfostrade hundar.
    • Kändisar på Tv – typ lets dance, fångarna på fortet, så mycket bättre… snark.
    • Personliga poddar – alltså människor eller kändisar som pratat om grejer de tycker något om. Så ointressant.
    • Ståplats på konsert – hatar trängseln och lägger mer tid på att försöka hålla balansen och se än att njuta och lyssna på musiken.
    • Bo stort – vårt hus är ca 130 kvadrat och det tycket jag är alldeles för stort. Älskar små och mysiga hem.
    • ”lilla familjen” eller ”stora lilla familjen” – dessa uttryck som används om familjer som är mindre än normen (normen är 2 vuxna och 2 barn) äcklar mig så mycket. Det är inte gulligt alls, utan förminskande som att de inte är en riktig familj.
  • vardag

    vardagsbilder

    Jag börjar alltid dagen med kaffe. Gärna i favoritkoppen ovan. På måndag och tisdag tar v ut Nils vid 07:30 och då dricker jag kaffe och ser på nyhetsmorgon och andas djupt. Jag kollar min sockerkurva för natten och sätter mitt långtidsverkande insulin.

    Tar mina vitaminer, borstar håret och sätter ibland på lite maskara. Idag var en maskara-dag. Drog också på linement på ryggen och läste svenska nyheterna.

    Kom på att jag älskar sötpotatis och fetaost. My Good så gott det är! Och enkelt.

    Pysslade med nils. Han har ofta idéer och material men ingen aning om hur han ska genomföra dem. Älskar dock hans idéer. Här har vi byggt stötfångare av bomull, tråd och tändsticksaskar.

    Försökte få lite jobb gjort (till mitt svenska jobb) och mutade Nils med Aladdin. Det gick inte…

    Har världens minst gröna fingrar. Glömde vattna så allt dog. Planterade nytt men alltså det ser mörkt ut i mina pallkragar. Men! Jag odlar utan prestige. Det är lite kul helt enkelt.

    Vi lämnar vardagen så… det är ju så mycket mer. Träning, matlagning, städning och läsning. Och Volker. Hojta om det är något ni är intresserade av.

  • vecka

    Vecka 22

    Kan ni fatta att det är sista veckan i maj? Den här våren har varit en evighet men samtidigt försvann den i en blinkning. Så konstig känsla.

    Den här veckan har jag två stora måsten som hänger över mig. Den ena är inlämning av mina rapporter för jobbet och den andra är att uppdatera cv och ”söka” några jobb. Jag skriver söka för att de är inom organisationen så jag har förtur på dem. Jag kan lixom bli förflyttad dit nu när min nuvarande tjänst är borta.

    Jag vet faktiskt inte vad jag vill med jobbet. Om jag vill ha eller inte eller på vilken plats eller ja ni förstår men så klart ska jag söka och träffa cheferna där. Och det är det. Semestern närmar sig med stormsteg och inget är planerat och allt blir uppskjutet.

    Lägger ingen bild jag kallar ”junilängtan”
  • Funderingar,  tips

    P3 dokumentär serie: kapten klänning

    Jag har aldrig fattat mammor som kan lyssna på så många poddar medan de är hemma. Nils tjatar hål i huvudet på mig men alltså nu, när vi är tillsammans jämt finns det lite mer tid för podd.

    Jag tog mig, av någon anledning, an dokumentärserien om kapten klänning. Den var ganska lättsam, det var lätt för mig att göra annat medan jag lyssnade. Den var ganska fin med mycket utrymme för offren och polisen och mindre utrymme för förövaren vilket jag verkligen uppskattade.

    Jag återkommer hela tiden till vikten av att ha en sund syn på sex. Och tänker mycket på hur man kan prata om samtycke, kanske framförallt med pojkar? I tider då jag befinner mig typ enbart i mitt hem känner jag att det snurrar runt lite för bra i huvudet ibland. Så jag lämnar er med den funderingen. Och tar gärna emot råd om ni har pratat med era barn på något bra sätt om samtycke.

    För fem år sedan läste jag boken om kapten klänning och skrev så här om mina tankar kring det.