Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Att sälja sin själ

Att tjäna stora pengar på sin blogg förundrar mig. Jag förstår att det handlar om annonser och ad-Links men jag fattar inte hur det funkar i praktiken. 

Blondinbella är ju en av de större bloggarna i Sverige och, vad jag tror, så tjänar hon stora pengar på sin blogg men det är också bloggen som möjliggjort hennes andra företag där hennes ”kändisskap” säljer varorna. 

Jag tar inte ifrån varken blondinbella eller någon annan bloggare det jobb de lägger ned men då och då undrar jag om de inte säljer sin själ för billigt, trots att de tjänar stora pengar.  

Det hintas i de egna bloggarna om lyxliv, lyxiga inköp, vara med live på instagram när hon gifter sig, äktenskapliga svackor och allt möjligt. De måste ju hålla sig intressanta. Och hur intressant är det med småbarnsliv eller vuxna människor som inte jobbar? Nej klart de måste ge oss lillfingret så vi ska be om mer. Men kommer det vara värt det? 

Nu har jag inte en stor blogg och ändå funderar jag på om jag lämnar ut för mycket av mig själv. Säljer mig för ingenting lixom. 

Nu tror jag inte att bloggar kommer dö ut, men kanske blir de mer ”nischade” reseblogg, stockholmsblogg, ekonomiblogg, vad vet jag? Men inte för att vi inte vill läsa om andras privatliv utan för att vi inte vill skriva om vårt privatliv på det viset. 

Härskarkungen kommer på besök 

Idag kommer min pappa på besök och jag har minst sagt blandade känslor (se Här för en kort bakgrund). 

Det kändes rätt okej till i måndags. Då han träffade min syster efter att hon inte velat ha kontakt på två månader och fortsätta deras konflikt för två månader sedan. Han stod, på riktigt, på Fridhemsplan i stockholm och skrek till min 27-åriga syster att hon förstört familjen. 

Det som skrämmer mig är att det är en eskalering av han normala psykopatbeteende. Han brukar nämligen inte alls vara långsint! Utan han skriker till man börjar gråta och då, på en sekund, blir han normal och vill göra något trevligt tillsammans. 

Dessutom hade han använt så många härskartekniker på syrran så det är skrämmande. Försökt säga att jag också tycker att hon är fel. Försökt säga att om syrran inte vill umgås med pappa så får han inte umgås med någon inklusive mig. Även fast jag är van med hans beteende och efter år av att inte bo med honom är jag ur medberoendet (åtminstone delvis) så skrämmer det mig. Att hans beteende eskalerat och att han försöker härska över sina vuxna barn. 

Nu kommer han då hit. För att ”hålla ihop familjen” (haha!). Egentligen kan vi inte den här helgen men han härskade här också och bokade bara en biljett… 

Jag stålsätter mig. Men hoppas och tror inte att han kommer ställa till med något. Han stannar bara ett dygn så, det känns skönt. 

En chicklit av högklass 


En bok om ett dödsfall. Är det mord? Av vem? Och vem är död? 

Fast humoristisk med en underton av allvar. Det är en sån där bok som man inte kan säga för mycket om för den bygger på det oväntade och att man inte riktigt vet. 

Inte det bästa jag läst, för jag saknar mesigheten och maten, men att få drömma sig bort till australien och skvaller på en skola är härligt. Och vem är det som bär på den största hemligheten? 

Finns att köpa bland annat här.

Alexandra irl 

Jag skäms ibland över den här bloggen. Att den är så deppig, gnällig och otacksam. Jag är nog inte världens gladaste men jag är en himla rolig prick. Och jag har lätt till skratt. 

Dessutom är jag snäll, engagerad och generös. Jag vill tro att jag är en himla lojal vän också men kan bli galen på folk som gör korkade saker (mig själv inklusive). 

Jag är svensk men känner mig mer som norrlänning eller stockholmare än svensk. Men här i München blir jag ju så klart väldigt annorlunda och svensk. 

Här bor jag med min man V (lite mer om honom och vad han heter finns här) och vår son Nils som är född sommaren 2016. 

Jag jobbar en del med träning och en del med invandrare, brinner för människors lika värde och älskar att få nya perspektiv på saker. 

Läser gärna böcker, ser på serier och springer. Umgås, äter mat och längtar hem. Ibland. Och ibland blir jag knäpp på Sverige och hyller Tyskland. 

Om ni tycker att bloggen innehåller för få bilder, vilket den gör, finns jag på instagram här.

Middagstips: panerad kyckling 

Hann med att prova ett nytt recept. Så gott. 


Parmesanpanerad kyckling med råstekt broccoli. Receptet hittar ni här. tog lite mer parmesan och lite mindre ströbröd, älskar nämligen parmesanost! 

Sedan fattade jag inte såsen eller min chili var kanske för svag. Smulade fetaost i creme fraich och hade även det som sås till. Och så sötpotatis i ugn. Så gott! 

Besök 

Min mamma har varit här över en långhelg. Det har gått oväntat friktionsfritt pch varit sp skönt med all hjälp hon gett oss. Sovmorgon, busat med bäbis, tid för bok och jobb. Ja ni förstår, ovärderligt. 

Så nu har jag den där ”besöksbaksmällan”. Känner mig ensammast i hela världen och undrar varför jag inte bor i Sverige? Hur kan jag beröva Nils och hans mormor en så fin relation. Jag kan se hur glad han är i sin mormor och hur hon älskar honom. Och så bor jag här. 

Som tur är vet jag att det släpper snart. Ge mig bara en dag eller två så är jag på banan.


Så här rolig är mormor. 

Saker som gjort mig ledsen senaste tiden:

Jag följer inte Sandra beijers blogg slaviskt. Den är fin och känslig och hon är fin men av någon anledning glömmer jag den med jämna mellanrum, går in kanske var tredje månad. Sist jag läste fyllde hennes sambo år och de for Till London och sedan gjorde de slut. Hon skriver så avskalat och vackert om det att det prickade mig mitt i hjärtat. 

”Det är också den krassa sanningen. Jag lärde mig allt om en människa som numera är helt obetydlig information. Jag kan inte vara nostalgisk bara för att ta hand om några år i mitt liv som ändå inte blev som det var tänkt.

Jag säger inte att det blir lätt. Men jag måste försöka.”

Jag och V har sett making a murderer (som vanligt sist med det senaste) och jag är inte jätteimponerad av serien varken storyn eller kvalitén men alltså, mamman! Fy fan för att se sitt barn för andra gången bli häktad, åtalad och dömd för så grova brott. Tycker hon åldras fyrtio år under seriens gång av tyngden hon bär. 

Jag jobbade några månader i Sollefteå för flera år sedan och jag minns att naturen där tog andan ur mig (jag älskar ju havet men Sveriges inland alltså, så vackert) men att staden kändes död och öde. 

Nu läggs Sollefteå BB ned och det gör mig ledsen. Jag skulle inte vilja åka bil i flera mil med värkar och jag funderar på hur ”fattigt” Sverige är, var är mitt land på väg? Och prioriterar politiker verkligen rätt? Går de att lita på? 

Dock gör ockupationen av sjukhuset och all Solidaritet mig glad och hoppfull. 

« Äldre inlägg

© 2017 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑