Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Helgen och en film

I fredags efter två dagar av tester, för mina studenter men det är jag som genomför dem, var jag helt slut. Jag tycker dessutom att tester suger och är helt omodernt och orelevant. Gah! Jaja… vissa saker ska man också bara göra och sedan är det ju mitt jobb att också tycka om det och det, mina damer, ska jag göra.

Iaf så tänkte vi lätta upp lite och hamna i fredagsstämning genom att se en film. Vi valde tell me who I am.

Ja det var ju inte riktigt rätt film att bli uppmuntrad av. Den är så osannolik och hemsk. Pedofili är så fruktansvärt vidrigt. Det är oförståeligt både hur man kan uppfatta ett barn som sexigt och hur man kan utsätta någon så försvarslös för övergrepp och våldtäkter. Verkligen ingen munter film. Vi somnade tätt intill vår prins med löften om att alltid alltid alltid göra vårt bästa för att skydda honom.

När hjärtat både blir glad och brister

Min barndom var inte lätt. Den var absolut inte svårast men den var utanför normen på det negativa sätt. Så där att alla trodde att jag levde det lyckligaste av alla liv och ingen såg en flicka som for illa.

En av de sakerna som jag insåg tidigt var att i min familj fanns det för många barn. Så mina föräldrar gjorde mig till en vuxen. Men mina föräldrars vardagspussel gick aldrig ihop och i tonåren var båda mina föräldrar “deprimerade”. Det finns så mycket sorg och ilska i mig för hur mina föräldrar behandlade oss och mig under den här tiden och fortfarande gör och jag har dragit slutsatsen att fler än två barn är “för många”. På två barn och två föräldrar kan man dela på sig, på uppgifterna utan att alltid välja bort ett barn så som mina föräldrar gjorde.

Så i veckan som gick fick jag reda på att en vän väntar sitt tredje barn. Åh nej tänkte jag. Inte tre barn. Och kände mig missunnsam. För att jag inte är gravid. Men sedan landade jag i att det inte är det. Det är något annat. Och det är just ovanstående. Att jag inte förstår hur man kan vilja ha tre barn. Men jag får andas in och tänka på att de inte är mina föräldrar. Att andra föräldrar gör andra val. Och att det ju faktiskt är roligt när vänners drömmar om graviditet går i uppfyllelse.

Helgen och veckan som kommer

I fredags var jag sååååå trött. Men med vila och en rejäl sovmorgon så blev det ju helg tillslut. I lördags var vi hemma och chillade och jag kände mig så tacksam för att Nils kan och vill leka lugna lekar. V och Nils byggde en stad som heter Sverige och så lekte han med olika fordon. Sedan tog vi fikat och åkte upp till snön.

Jag frös för jag insåg att jag kastade mina trasiga vinterskor förra året och ja… jag har inte köpt nya. Beställde ett par nu i helgen och i stan är det ju snöfritt. Mysigt iaf och eld är ju så meditativt.

Idag har vi tagit det ännu lugnare. Vi såg Lasse-majas detektivbyrå. Jag somnade en sväng men Nils var superrädd. Men det var mysigt. Det tror jag Nils också tyckte. Och väldigt spännande!

Nu ska jag iväg och pyssla med en vän. Men här kommer planerna för veckan:

Måndag pch tisdag gör jag tester på jobbet. Det gör mig helt slut i huvudet. Och efter tisdag är det ju typ helg. Jag ska till frisören och så ska jag äta lunch med en fd kollega på fredag. Vardag vardag vardag. I helgen ska jag sälja barnsaker på en barnsaksmarknad så det måste jag också rodda lite med.

Boktips: 7 dagar med familjen – Francesca Hornak

Jag älskar ju julen så att frossa i minst en bok med jultema är tradition. Jag vill ha snö och kärlek och massor av mat.

I år läste jag sju dagar med familjen, Olivia kommer hem från att ha behandlat sjukdomen Haag och därför sätts hela familjen i karantän. Ja ni förstår ju att konflikterna hopar sig.

Jag gillade själva konflikterna. Men jag saknade verkligen julstämningen. Maten, granen och traditionen. Ibland blir den också lite väl ambitiös och drar inte lite för många olika problem (jag ska inte spoila allt för mycket) och jag saknar just den här känslan av myyyyyyyys.

Men det är en lättsam och enkel bok att försvinna in i, det kändes bara som att julen uteblev och slutet. Det gick alldeles för snabbt och nej, det kändes som att författaren tröttnade på boken och slutet blev allt för kliché-artat.

35 bast!

Jag fyllde 35 år i helgen. Vid 25, når jag lärde känna Natalia, var mitt absolut sämsta år på så många plan. Sedan dess har det bara blivit bättre. Dock tycker jag att det är tungt med födelsedagar. Det är traditionsbundet för mig. Det ska vara som i Sverige och jag saknar mina bästa vänner som tusan. Men i år kämpade jag emot och bjöd in till kalas.

Frukt och grädde och en vit prinsesstårta. Häng o tre timmar med tre vänner och deras familjer. Sedan blev det middag på den lokala puben. Väldigt mysigt.

Det var väldigt mysigt och jag kände mig uppskattad och uppvakt. Kul att ta firandet i egna händer och att alla jag bjöd kunde komma.

Förutom lite fina småsaker fick jag också mens i födelsedagspresent.

Stockholm och tacksamhet

Det känns som att jag är bra på att berätta om vad vi gör typ första dagen på en resa och sedan skits i att berätta om resten. Så här kommer sista dagen i Stockholm för förra gången vi var där. (Dag ett och dag två).

Vi mötte upp några vänner i en lekpark i Kristineberg. Den var väldigt vacker. Både jag och Nils gillar att vara i lekparken som lixom bjuder på det lilla extra. Den här heter lekboskén men kallas uggleparken och ligger i kristinebergsslottspark.

Vi lekte där någon timme med min vän som har två barn tätt och alltid tvingar med sin sura man, jag kände mig så tacksam för att jag inte har två barn tätt. Jag förstår att i framtiden kanske de barnen kan leka pch vara mer vänner än barn med längre åldersglapp men jag ser slitet med dem. Nej jag älskar älskar att lägga så mycket tid på Nils.

Vi åt en god lunch och Nils uppförde sig så exemplariskt, chockernade nog, och sedan somnade Nils i vagnen. Jag strosade runt halva Stockholm där julbelysningen var upp satt och novemberdiset hängde i luften. Jag besökte adlibris butik på Kungsgatan och njöt av att få kolla på böcker ensam. Jag älskar bokhandlar!

väckte Nils till glass innan vi åkte hem och åt middag. Sedan sprang vi några varv på Sundbybergs-IP innan vi gick till kyrkogården och tände ljus. Nils var rädd hela vägen, han har tänkt mycket på döden senaste halvåret, och är ju överlag en person som funderar väldigt mycket. Så tillskillnad från lunchen kunde han inte uppföra sig.

Avslutade kvällen med varmchoklad med en bästa vän.

Zero waste: schampokaka

Ja men jag provade ju hård-balsam i somras, och jag är nöjd med det. Dessutom! Har jag kvar samma balsamkaka fortfarande, otroligt drygt! Mitt hår är väldigt slitet nu och långt, det är över 1.5 år sedan jag klippte mig nämligen. Iallafall, jag bestämde mig för att prova samma koncept fast för schampo.

Jag köpte “Jason and the argan oil” eftersom att jag tidigare använt arganolja i hår och ansikte och varit väldigt nöjd med det. Håret blev lite fluffigt och rent och fint. Men shampokakan föll sönder snabbt. Fast jag alltid la den på ett torrt ställe så smälte den av fukten som fanns kvar på den sen duschen. Den föll också väldigt snabbt i bitar. Och att tvätta mycket hår med småbitar av schampo det är inte möjligt. Jag kommer inte köpa det här schampot igen.

Men skam den som ger sig. Nu provar jag en ny sort. Och en fast ansiktskräm. Jag återkommer hur det är.

« Äldre inlägg

© 2019 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑