Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Vandra

Vi vandrar en del. Detta ör typ bästa årstiden för det tycker jag. Lite ostabilt nu mot november men september och november is the shit. Gillar inte att vandra när det är för varmt, hellre lite fuktigt på morgonen då som det är nu.

Ibland är Nils med och åker i bärryggsäck och ibland känns det lite omständigt. Kanske kan man ta lift med honom upp eller så passar man på utan honom.

Jag älskar bergen på ett vis. Men hatar den på andra. När hemlängtan slår in så är det lixom bergen den sätter sig på. Bergen som påminner om att det inte är hemma. Bergen i horisonten ser man typ alltid och oftast känner jag då att det är för nära till bergen och för långt till Sthlm.

Men det är också fint. Så vacker natur inpå hörnet. November och december är de sämsta månaderna i alperna. Fuktigt. Alla väntar bara på att snön ska lägga sig och de kallaste morgnarna ska ge sig (i januari och februari) så att man riktigt kan njuta av bergen igen.

Några lästips

Renovering shopoholic skriver en toppenblogg om konsumtion. Ibland kan det bli lite för mycket moderelaterat och det intressera inte mig. Däremot det här inlägg är helt genialt om att kvinnor lastas för konsumtion men vilka är det som egentligen konsumerar?

Jag fick ingen födelsepresent av V när jag födde Nils. Något jag är sjukt bitter för. Japp 2.5 år och han har fortfarande inte kompenserat för den “glömskan”. Hos Johanna hittade jag en fin tanke som jag blev sugen på att unna mig. Kanske inte exakt de ringarna men.

och så läser jag vad Vicky skriver för att jag drömmer om en resa till San Fransisco. Just nu. Det pendlar lite men jag tror vi landat i att det är SF som gäller.

Riskbedömningssamtal

Idag har jag riskbedömningssamtal. Jag tror det heter så på svenska, det är ett samtal med min chef om hur jag mår fysiskt och psykiskt och jobbet överlag.

Jag ser inte framemot det. Har ingen relation alls till min chef så det känns för privat att prata om mitt mående men framförallt för att jag inte mår bra.

Det är omöjligt att göra rätt i mitt nuvarande team. Det är inte kompatibelt med att ha barn. Det suckas och snackas skit. Avbryts och trycks ned. Ja du vet!

Jag är tillräckligt erfaren för att veta att det inte går att lösa en sådan negativ kultur på något lätt sätt eller att jag kan lösa det genom att vara positiv.

Ni får säkert veta hur det gick efteråt. Men önska mig lycka till!

En skitmorgon

Han håller fast allt vad han kan i mig. Hans fingrar borrar sig in i mina armar. Om han släpper taget går något sönder. Jag sliter bort honom. Pussar honom. Smeker honom på kinden medan han skriker hysteriskt “mamma!”. Tårarna rinner utför hans kinder. Mitt hjärta värker. Jag vet att jag kommer ångra mig. Att hela dagen kommer gå åt för att analysera den här stunden och ångra den. Jag säger “hej då” en sista gång och i samma ögonblick som jag vänder mig om går hjärtat i bitar. Jag får andas djupt för att inte bryta ihop jag med. Ta honom i famnen och springa därifrån. Men jag biter ihop. Andningen snörs ihop av tillbaka hållen gråt och jag går snabbt därifrån. Mot jobbet.

Jobbet som är viktigare än mitt barns vilja att vara med mig. Eller?

Tänker hela dagen att händer det imorgon igen ska jag göra annorlunda. Då är vi hemma tillsammans.

När jag hämtar honom är han glad igen. Då är allt glömt. Ingen mammighet. Jag har ont i magen hela dagen för lämningen nästa dag. Ångesten maler. Hoppas han inte gråter. Hoppas han är glad. Klumpen är tung. Och då är jag ändå inte den som mot min vilja blir lämnad. Hur mår han?

Uppfostran

Hur blev du uppfostrad och hur ska du uppfostra ditt barn?

Den frågan nådde mig via internet för någon vecka sedan. Och har legat i mitt medvetande sedan dess.

Jag är ett lätt barn. Jag har alltid tagit ansvar och inte haft någon större revolt även om det inte finns barn som är helt oproblematiska så vågar jag säga att jag tillhör den lättare skaran.

Som barn var det också lätt. Jag har inga direkta minnen av uppfostran förrän i 10-års-åldern. Jag tror egentligen inte att jag uppfostrades utan uppläxades.

Mina föräldrar har aldrig hjälpt mig med en läxa. Kravet för att få hjälp var att jag redan skulle kunna läxan till 100%. Så antingen kunde jag den eller så kunde jag den inte. Mina föräldrar hade inte tid med mig. Jag handlade, lagade mat och passade syskon. Fick order om att tvätten behövde tvättas på fredag kl 18 eller så var det städdag på lördag mellan 11-18.

Och alla misstag eller utskällningar skedde offentligt. Alltid. Inför syskon eller kompisar. Mina föräldrar var alltid två mot en med åskådare. Pappa skrek på mig till jag började gråta och då var vi vänner igen. Mamma stod bredvid och fyllde på. Det var viktigt för dem med “enad front”.

Jag flydde direkt efter gymnasiet.

Hur tänker jag då?

Jag visste hela tiden att mina föräldrar inte var som andra. Jag skämdes så ofta och så länge vilket ju så klart gjorde och gör att jag ljuger för mina föräldrar och undanhåller. Och inte har någon bra relation till dem idag.

Jag försöker uppfostra Nils med massa tid. Svara på frågor. Han får vara med överallt, hela tiden och prova allt. Han får tröst när han är ledsen och jag uppmuntrat alltid hans känslor. Vi pratar aldrig aldrig aldrig A L D R I G om hans prestation typ att han varit duktig eller gjort fint utan jag frågar alltid om han har haft roligt och berömmer honom för att han är kreativ eller tålmodig eller noggrann. Jag pratat också alltid positivt om allt. Allt är fint och alla är fina och glada och snygga och roliga. Livet med Nils är ett äventyr som vi ska vara nyfikna på.

Han får alltid konsekvenser kopplade till hans handling. Detta är väldigt viktigt för mig och ett otroligt effektivt sätt att bli av med beteenden som man inte gillar. Tex: Nils hoppar i soffan, vilket han inte får. Jag hade fått konsekvensen att jag fått gå till mitt rum och miss middagen = ingen koppling till varken hoppa eller soffan. Nils konsekvens blir att han inte får vara i soffan. Överallt annars och stå nedanför eller sitta i fåtöljen är godkänt. Men inte soffan. = du missköter dig i soffan så du får inte vara där. Konsekvens direkt kopplad till hans handling.

Jag hoppas att all tid och att han känner sig sedd för den han är gör att vi har en stadig relation när han blir äldre och livet är svårare. För jag vet inte. Jag vill inte skrika eller vara arg. Jag vill inte snälla i dörrar och få honom att känna sig oälskad även fast vi inte ör sams hänt.

Valdag i Bayern

Idag är det regionalval här i Bayern. Var femte år väljs en ny miniregering som styr både Bayern men också stödjer rikets regering.

Bayern är väldigt folkrikt, det är 12.5 miljoner människor som bor här men också otroligt rikt med superlåg arbetslöshet. Så det är både lite status att vinna Bayern men också viktigt pga mycket folk och mycket makt.

Här har också varit som ett “minityskland” där partiet CSU som typ haft egen majoritet “för alltid” stödjer SDU som är Merkels parti. Nu i valet väntas dock CSU tappa majoritet ännu lite mer och både främlingsfientliga AfD (alternativ för Tyskland) och Miljöpartiet gå superframåt.

Alltså att förstå demokrati är sjuktsvårt. Man röstar på annat sätt än i Sverige och systemet är ju annorlunda. Det sorgliga är att i en så rik och välmående provins som Bayern så är det ändå rasisterna som går framåt. Precis som i andra länder jag vet…

svårt att förklara men röstat har jag och jag röstade framåt, för världen och människor.

Hösten i München

Hösten här är så märklig och så vacker och så knäpp. Temperaturen pendlar men ligger runt 18-22 grader. Men vissa dagar kan det vara 10 och andra 28. Det är inte alls som de höstar med lite frost på morgonen och klar luft. Tvärtom så har luften varit ganska dålig här.

Nu i oktober kör jag stenhårt på shoppingfritt. Jag måste bryta vanan att alltid vilja ha något. Att få barn triggar verkligen mitt shoppingsug och “vill-ha” inte okej. Innan dess han jag köpa saker jag suktat efter. En tunn tröja i merinoull och en tjockare tröja också i ull. Inte exakt den i länken dock men nästan.

Jag ska leva hela vintern i de tröjorna och använder redan den tunna när jag tar nig till jobbet. Nils har redan massa kläder i ullsom ör ett supermaterial enligt mig.

Mitt absoluta måste inför vintern och torr hy är denna:

Typden enda kräm jag använder nu sedan två år tillbaka. Så bra. Använder den på händerna nu när jag cyklar utan vantar och i ansiktet och övriga kroppen så fort det blir lite kallare.

« Äldre inlägg

© 2018 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑